Kalla krigets krigsplacerade underligheter!

Krigsfarleder.
I händelse av ofred skulle fyrar skärmas om (vit,grön,röd sektor) samt några skulle släckas. Vissa känsliga farleder ledas om pga minor. På de större fyrarna fanns allt förberett, de mindre fyrarna skulle skärmas om av betrodda fiskare, lotsar och HV förstås. Sedan skulle krigssjökort delas ut. Dessa sjökort var otroligt hemliga och tryckningen i fredstid var omgärdad av mycket hysh - hysh. Detta var långt - långt före GPS, radar och satelliters tid.

Väldigt trevlig läsning.

Skulle vara intressant och läsa mer om Stockholm. Finns ju hemliga tunnlar för kungafamiljen och topp politiker osv men måste ju finnas fler hemligheter som blivit avslöjade.

Just det! Försöker hitta tråden om Kungens hemliga motorväg, långt under marken mellan Stockholm och Öland eller vad det nu var? Någon som kan hitta den?

Stämmer bra detta Och är man lite på tå så kan man hitta spår av detta ute i skärgården, militära ensmärken mm. Detta är dock inte "avveklat" utan högst aktuellt även idag.

I skärgården hade man också skenradaranläggningar placerade, roterande antenner utan effekt som skulle lura ryssen att bomba dem i stället för de "riktiga".

Främst inom de områden man hade Kustartilleribatterier ( ca 50+ i början av 1990-talet), man hade även skenpjäser som flyttades runt inom batteriernas grupperingsområden ( med värmekälla för att skapa IR sinatur).
Ett problem var dock att det i fredstid var ganska enkelt att lokalisera exakt position för pjäser, radarstationer, befästningar, minstationer mm.

Vill minnas att det fanns något sådant på E22 mellan Kalmar & Karlskrona någonstans. Har kollat google men vägen tycks ha byggts om sedan jag åkte där sist (6-7 år sen)

Kan någon peka ut platsen på karta vore jag tacksam

Detta var också anledningen till att man la mycket energi på närskydd (markstridsförband) och skydd mot styrda bomber, helikopterangrepp mm. Det senare var under utprovning på ett batteri (som fått typbeteckningen 7,5/57-95) när KA lades ner. I korthet handlade det om förbättrad maskering, signaturreduktion samt vattendimma som skulle få laserstyrda bomber att missa. Även åtgärder för att skydda mot stridsdelar med riktad sprängverkan var på väg att införas. Hade programmet fått fortsätta är väl störsändare mot GPS och motsvarande system en lågoddsare.

Hur mycket av erfarenheterna från projektet med 7,5/57-95 som tagits tillvara och applicerats på andra delar av FM låter jag vara osagt.

För några år sedan hade hemvärnet en övning med att maskera en bro.
Det gick ut på att täcka bropelarns med ljusa tygstycken och hala ner mörka tygstycken på "tomma" platser för att förvilla piloter som skulle skjuta ned brofästena.

Detta är en oerhört spännande del av vår historia, och jag önskar att den dokumenterades samlat på ett bra sätt medan det fortfarande finns människor som var med och byggde upp det som kan berätta. Jag har för mig att det finns ett forskningsprojekt med pengar från någon av forskningsråden som går ut på att intervjua de som var med. Någon som hört mer om det?

Tror ingen har nämnt gamla Pedagogiska institutionen vid Göteborgs universitet som höll till i ett anskrämligt bygge i Mölndal som var byggt som krigssjukhus (Etappsjukhus?). Min gamla låg- och mellanstadieskola passar också in i mönstret som många beskriver här. Dörrarna var absolut breda nog för en bår, med en liten extra dörrhalva som kunde öppnas upp för extra bredd. Ett stort antal jordade vägguttag på ena kortväggen i klassrummen hade i alla fall ingen pedagogisk funktion… Stor asfaltplan och stor grusad fotbollsplan bredvid. Möjligen byggde man så för att ha ett antal möjliga platser att välja mellan?

TIR-bilar från öststaterna dök upp ibland när vi övade i det militära. Majoren i vars stabstält jag hade min krigsplacering uppmanade oss att ha några franska träskruv i fickan att sätta i däcken på en eventuell sådan bil ifall vi såg den stå parkerad. Mer än en skruv behövdes förklarade han, för de hade ett reservdäck. En pigg och inspirerande herre!

Pappas VW Passat kombi årsmodell 76 var krigsplacerad, så det var inte bara Volvo 245.

Alla vägbaser tillhörde inte heller bas 60 eller bas 90. Även civilförsvaret hade tillgång till vägavsnitt för transportflyg. Förmodligen hade det gått att ta ner en viggen där också, men det var civilförsvaret som stod för dem.

På ett historieforum har jag läst att när det gällde att skydda piloterna och flygplanen fanns något som hette "Fru Svensson-mobilisering". Piloterna i en division kom överens om några alternativa landningsplatser i sina respektive baser men ingen mer än piloten själv och närmaste chef visste vilken plats han valt, och inget fanns på papper. Vid mobilisering tar han sitt plan dit, ringer lokala hemvärnschefen och säger åt att åka dit och maskera och vakta planet samt ringer på hos valfri och helt oförberedd "Fru Svensson" och ber att få sova på vinden. Detta alltså i första stadiet, innan värnpliktiga var mobiliserade och hela organisationen med skydd och underhåll var på krigsfot. Detta skall ha varit en direkt följd av polska tavelförsäljares besök i flygvapenpiloters hem.

När det gäller krigsfarlederna är själva farlederna i bruk men sjömärkena för den optiska navigeringen får förfalla, navigeringen görs med någon forma av ytterst avancerad kombination av datorer och gyrokompass, alltså ej bundet till GPS eller motsv. Många av sjömärkena i krigsfarlederna var också placerade för att synas från bryggan på en av de gamla landskapsjagarna och är inte så relevanta för dagens flotta… Det fanns oerhört detaljerade navigeringshandböcker och speciella sjökort för detta, som alla är förstörda. Finns inte ens bevarat ett ex av historiska skäl eftersom själva farlederna fortfarande är hemliga. Bland annat finns partier i dagens moderna sjökort som är markerade som grundare än de är i verkligheten. Att själv loda i havet och markera djup i sjökort är för övrigt otillåten underrättelseverksamhet (tror jag det kallas).

Det pratas om skjul som döljer kanoner: Söder om Kungsbacka stod en liten lada ganska nära vägen mellan Kungsbacka och Fjärås som innehöll någon form av artilleripjäs som skydd mot landstigning. Vet inte hur länge den fanns kvar, men de som kommer från trakten vet garanterat vilken jag menar.

De stora bilfärjorna skall helt riktigt ha använts för minutläggning och har deltagit i regelrätta krigsförbandsövningar och haft besättningen krigsplacerad. Älgön innanför Marstrand var mobförråd för dessa minor.

Att mobiliseras för att gå ut i krig mot ryssen var en faktiskt mental realitet som i alla fall jag tänkte på ganska ofta. Jag hade till och med bestämt mig för vilken diktsamling av min favoritpoet jag skulle stoppa i benfickan den dagen det blev dags…

Tycker för övrigt mycket om att någon valt Thede.Palm som nick, trevliga historiska vibbar för den som är intresserad av kalla kriget!

Kriget kommer inte på en dag bara... med största sannolikhet (om vi utgår från att ryssen är fi) så märker man redan veckor kanske till och med månader innan hur det börjar bli kraftsamlingar i Baltikum. Med lite tur så märker då våra kära ledare hur säkerheten börjar försämras och varpå de förhoppningsvis borde hinna både blåsa P-Mob och slutligen A-Mob strax innan kriget kommer.

Man förbereder inte en invasionsstyrka utan att någon märker det vilket borde leda till att om bara vi hade några veckor på oss så när orosmolnen börjar samlas så skulle vi förmodligen hunnit en ganska lång bit på vägen såvida det inte är ett scenario i stil med böckerna Operation Garbo inträffar!

Först: Tack Venator, för att du återfört diskussionen närmare trådens ursprung!
Sedan: Du syftar på Johansson-baserna, som Göran Tode berättade om i Framsyn 2004.

http://www.foi.se/FOI/templates/Page____545.aspx

"- På Viggentiden införde vi begreppet 'Johanssonbaser'. När larmet kom om kuppen stack flygarna iväg. De gjorde sinsemellan upp vilken liten bas de skulle landa på. Det var inte reglerat och inget skrevs ned. Om det hade gjorts, hade informationen nått den andra sidan direkt. Flygarna landade på små ställen som Arvika och Hede. Piloten ringde hemvärnet och bad att de skulle vakta planet. Själv knackade piloten på hos fru Johansson för att få husrum över natten. På morgonen ringde han attackledningen, kallad Björn, och frågade om kriget kommit.

Den här snabba utspridningen var, enligt Göran Tode, nästan omöjlig att komma åt, vilket som sagt skapade missnöje hos en del när kriget skulle spelas."

Mycket intressant länk, tack!