En FAQ om Ecstasy/MDMA - Vanliga frågor och svar.

Jaokej, då drar jag allt samtidigt
Bomba/snorta? Har endast snortat tidigare

Ingen aning, bara bombat (och rektalt, men i en liten dos ). Är man hemma kan det nog vara värt att snorta, orka snorta om man skall ute på klubb dock, vakterna brukar patrullera toan och får man ögonkontakt kan det sluta illa.

okeej, kan det vara en tanke att jag bombar typ 100mg sen när det slår i så snortar jag resten, hört att det ska vara bra att göra så

Funkar fin fint!

Kom förresten på att jag tagit MDMA sublingualt (under tungan) med (tänkte svälja den med saliv mitt på dansgolvet, men "glömde" att jag var torr i käften ). Så djävla äckligt, men som tur vad var jag tillräckligt hög för att inte spy ner halva dansgolvet + dansare utan kunde hålla mig ett bra tag tills baren var ledig.

Rekommenderas inte för övrigt.

Men ja, det låter la bra. Ha en trevlig kväll!

För mig har drogen just förändrat min vardag. Jag hade haft tre otroligt år av motgångar som gjorde sig påminda i omgångar fram och tillbaka. Halvåret före min första gång var hemsk och jag gick princip in i en depression och fick en ångestattack detta efter att precis efter att ha undvikit att "gå in i väggen" Jag som ofta känt social press att gå ut, ragga och vara rolig hade alltid känt att fester och fulla människor först och främst roade folk som hade lite mindre drömmar och mål i livet. Själv tränade jag helst eller deltog i samtal/debatter om alla möjliga ämnen alternativt var med min flickvän som jag trivdes sämre och sämre med. Tack vare en riktigt god vän som bland annat introducerade mig för marjuana tidigare under åren så fick jag tag på Mdma. Rökat gjorde förässten varken till eller från i min tillvaro rent humörsmässigt då jag främst såg det som ett bra alternativ till dödsdrogen alcohol som försötre min träning och min fria tid ( :

När jag väl testade Mdma kände jag för först gången sedan barnsben hur det var att känna lycka. Slippa oroa sig och inte känna att klubben blev tråkig efter 40 minuter. Musik, som jag alltid älskat blev nu ännu bättre och musiken som spelades på klubben den kvällen blev helt fantastisk då den annars hade fått 7/10 i betyg ( :

Att bara kunna slappna av vara lycklig och känna en samhörighet med andra på klubben var underbart. Att dansa med tjejer bara för skojs skull och inte för raggandet var också ett stort plus i min värld!

Idag är jag en lyckligare människa då jag har lättare att vara glad över saker i min omgivning, det är lite som att lycka är en stig som jag äntligen hittat tillbaka till i en djup skog fullt av träsk som just jag av någon anledning befann mig i under tre år. Sedan min första gång i okt/nov 2012 har jag tagit md en gång till då med samma underbara känsla. Har tänkt köra nu igen snart då jag skulle tycka det var kul.
Summa sumarum kan jag vara lycklig utan mdma när jag är ute bara genom alkohol( :
Jag har inget beroende men längtar ibland till ruset. Som med ALLT i livet som är kul finns det ju en rimlighet vilket innebär att man själv får se till att inte knarka för ofta alltså varken dricka röka eller ta md

Intressant. Tror du att mdma tog dig ur din depression?

Tråden MDMA, förberedning infogad.

/Mod

Konstigt dedär... Jag skulle säga att "yey! hihi vad glad jag är " inte räcker att beskriva min debut på långa vägar. Efter min debut på ecstasy så har min syn på livet blivit någorlunda förändrad, jag har blivit en mycket mer sympatisk person. Har numera väldigt svårt för att se saker negativt, försöker alltid se saker från den ljusa sidan med andra ord I annat fall så måste jag ha varit en väldigt deprimerad människa innan min mdma-oskuld

Jag hade säkert kunna gå till en läkare och få antidepp eller något lyckopiller utskrivet för att långsamt kunna ta lättare på mina tankar och min press. Att Mdma hjälpte mig är inget jag betvivlar, hade jag haft en vän nu som mådde som jag gjorde hade jag lätt riskerat att prata om att ev prova iaf. Alla är ju såklart inte som jag och kanske har andra djupare anledningar till att vara deppiga, tex en våldtäckt eller en traumatisk upplevelse i barndomen, där tror jag att vanlig terapi är till störst hjälp, mdma kanske kan hjälpa för oss som helt enkelt bara har gått ner oss pga av stress press och en hel del vääldigt tunga motgångar. Vissa sår läks bara med samtal tror jag.

Min teori är att man som depprimerad oftare har svårt att känna lycka för att man haft så få anledningar att känna just lycka under en lång tid. Lite som att det är enklare att vara ledsen om man redan har det tungt så är det lättare att bli glad om man har haft lite glädje i sig tidigare. Man m¨ste hitta tillbaka till en positiv livvsyn helt enkelt. Där tror jag Mdma är svårslaget, det behövdes för mig bara en gång och då mådde jag bättre flera månader efteråt och gör än idag

MDMA och även 6-APB hjälpte mig att öppna upp sinnet och se det vardagliga livet som något trevligare, faktiskt. Inte för att jag varit deprimerad, men det känns som jag fyllt i ett tomrum. Personlig utveckling helt enkelt. Allt är självklart inte drogernas förtjänst, men till stor del.

Sedan har man testat andra droger i rent syfte att ha roligt när det fanns tillgängligt och det har väl inte gett så mycket på det planet, förutom minnen och nyttiga erfarenheter.

Om jag skulle ta droger, förutom alkohol, fortsatt är det t.ex. MDMA kanske två gånger om året. Mest för att samla ihop tankar och känslor och bearbeta dessa, och självfallet bombarderas med eufori.

Jag uppskattar fortfarande "nartuliga" saker fruktansvört mycket. Mer än jag gjorde innan, nu söker jag efter lyckan mer än innan jag hade testat mdma. O nej jag nöjde mig inte med att testa en gång o jag kommer fortsätta använda mig av drogen