Jag delar helt TS resonemang, och tycker att det är närmast ofattbart att utbildade ekonomer har kunnat förespråka och skapa EMU-systemet. Även som lekman är det lätt att inse att ett system med gemensam valuta och gemensam räntepolitik (styrränta) inte har förutsättningar att fungera utan en gemensam finanspolitik. Och gemensam finanspolitik (skatter, obligationer) är man inte beredda att införa, därför är EMU helt dödsdömt.
Till detta kommer problemet att EMU-området är alltför heterogent för att kunna fungera. Ett land kanske behöver stimulans i form av låga styrräntor, medan ett annat land behöver kylas av med höga d.o. Det säger sig själv att det inte går.
Nu ser vi Grekland på gränsen till kollaps, med ett närmast groteskt marknadsräntegap (>20%) mot sundare länder i norr. Grekland kan i princip inte låna pengar som läget ser ut nu, ingen litar på att landet fungerar länge till.
Mot denna bakgrund skriver Folkpartiet så här förra torsdagen:
http://hamiltonsblandning.blogspot.c...et-skadar.html
Hur verklighetsfrånvänd får man bli? Enda orsaken till att vissa politiker och ekonomer fortfarande försvarar detta groteska system är:
- Egen personlig vinning i form av ett glassigt jobb/glassiga arbetsresor till Bryssel och övriga Europa
- Att karriären skulle ta skada av att vara EMU-skeptisk, säga Ja är alltid bra för karriären