Stora Skol & Kunskapstråden - för de lata

Genom att leta upp dom olika möjliga jonkombinationerna i en löslighetstabell. Silverklorid och bariumsulfat är två välkända exempel på ämnen som fälls ut ur vattenlösning.

Det är kemi A, och på prov får vi endast det periodiska systemet och lista över normalpotentialer

Hur stor är koppar- och kloridjonkoncentrationen i en 0,2mol/dm3 kopparkloridlösning, CuCl2(aq) ?

Inte den blekaste hur jag ska lösa den, eller ja någon koll har man ju men lite hjälp behöver jag.

Och vad är Kväve(V)oxid?

Oktetregeln är ingen absolut regel, utan en 'tumregel' snarare. SO2 är ett exempel på en 'hypervalent' förening, svavel kan ha mer än oktettkonfiguration. Man kan förklara det med hjälp av orbitaler (kvantmekanik).

Kortfattad förenklad bild: Om du tänker dig skalmodellen, så är det ju det yttre skalet som binder ihop molekyler. Svavel kan binda annorlunda genom att placera elektronerna i högre skal och därmed så kan man få flera bindningar än oktett tillåter.

Jag känner inte helt till din kunskapsnivå, men för att riktigt förstå måste man använda sig av hybridisering av orbitaler. Man har s-, p-, d- och f-orbitaler. Det man förväntar sig (om man inte känner till...) är att svavel ska binda med sp-karaktär (dvs med hjälp av s- och p-oribtaler), men i många föreningar binder det med spd-karaktär. För svavel finns det många sådana föreningar, till exempel SF6.

Lär dig de vanligaste är ett tips. Till exempel är BaSO4 inte så löslig i vatten, så blandar du föreningar innehållande Ba och SO4 kommer du få fällning om du inte blandar väldigt lite.


Det finns 0.2mol/dm^3 CuCl2, i varje mol CuCl2 finns 1 Cu och därmed är koncentrationen av koppar 0.2mol/dm^3 medan den för klorid är dubbelt så stor, 0.4mol/dm^3. Du har ju 2 Cl i CuCl2.

Kväve(V)Oxid, då har kväve oxidationstal +5. Det blir N2O5 för att balansera, dinitropentaoxid. Romerska siffror innan används för att ange oxidationstal, till exempel Fe(II)O, vet man att järn är tvåvärt.

Och hur utför man denna balansering?

Varför blir det N2 t ex? O5 blir det ju för att oxidationstalet är 5.

Du vet att det är +5 för kvävet, antag att det finns x stycken N och y stycken syren. Då ska deras laddning vara lika med 0 totalt, alltså:

5x - 2y = 0

5:an för att N är +5
-2 på y för att O är -2

Så alla x,y som uppfyller 5x - 2y = 0 ger det. Söker man heltalslösningar (så det blir 'vanlig' kemi) så är x = 2 och y = 5 en lösning, dvs N2O5. Det skulle kunna vara N4O10 också och annat också ... men man brukar skriva formler med så låga koefficienter som möjligt om det inte finns särskilda skäl.

Oxidationstalet för Syre är väll alltid -II?

Alltså blir Kväve(II)Oxid
NO

eftersom 2x - 2y = 0
om då x och y = 0 så blir det ju 0

eller 2 * 2 - 2 * 2 = 0
N2O2

Har jag fått det rätt?

Nej, syre kan vara annat än -2, men vanligast är -2. Det står angivet i uppgiften att kväve är +5 så får du rätta till stökiometrin efter det (med antagande att syre är -2). Det finns till exempel NO, N2O, N2O5 med flera kväveoxider.

Du har fått det fel alltså, om det står kväve(V)oxid så är det just att kväve har +5. Kväve kan ta flera olika oxidationstals och därför berättar de det här. Skulle de skriva att kväve var +5 för att du skulle komma fram till att det var +2?

Tack för svar. Jag läser ett naturvetenskapligt basår, så det är kemi A det handlar om. Vari jag troligen inte behöver veta det du förklarade, men det känns i alla fall bra att eliminera de frågetecken man har.

Jag kan inte tänka mig att du förväntas ha koll på det. Det där är kunskap som brukar dyka upp på universitetskurser. Dock så är nyfiken ett väldigt bra sätt att få kunskap.

Vilka är de vanligaste? Om man t.ex. har salter med kloridjon, nitratjon, sulfatjon, karbonatjon, hydroxidjon osv. Kan man då veta, och på ett enkelt sätt se, vilka av dem som ej ger fällning och därmed förblir fria i lösningen?

PS: När man löser t.ex. natriumklorid (NaCl), bordsalt, i vatten så sker ju följande: NaCl(s) + H2O(l) --> NaCl(aq) + H2O(l). Det jag inte riktigt fattar är hur man endast genom att lösa ett salt i vatten lyckas bryta jonbindningarna så enkelt? Jonbindningar ska väl vara väldigt, väldigt starka, och sålunda vara svåra att bryta?