Stora Skol & Kunskapstråden - för de lata

Jag vet alltså att I2 har högst kokpunkt men måste veta varför!!

Har inte periodiska systemet framför mig, men har för mig att tyngre ämnen (total molmassa) har högre kokpunkt? Borde ju krävas mer energi för att få tyngre saker i rörelse, än lättare, menar jag.

Är inte det minsta säker på detta, låter dock som att "det är så", var ett år sen jag läste kemi.

Edit:

~M: HBr = 82
~M: C2H6 = 34
~M: H2O = 18
~M: I2 = 259

Tyngst var den ju iaf.

Kanske har med bindningstyperna att göra annars? Äsh, jag vet inte.

Vad är det som bestämmer om en molekyl är dipol? Har en massa molekyler som jag måste bestämma om de är dipol eller ej men jag vet inte hur!

Om den har en icke-symmetrisk laddningsfördelning. Ex vatten är en dipol, syret drar hårdare i elektronerna än vad vätet gör, så det blir en liten negativ laddning där och en liten positiv laddning på vätet.

Så jag måste rita upp molekylen varje gång jag ska kolla om den har en ojämn laddning?

I2 har bara wan der vaals-bindningar emellan sig, men då den är stor och tung och har många elektroner så blir det rätt starkt ändå. det kan även packas rätt fint. Kokpunkt beror generellt på två saker: molekylens vikt och intermolekylära bindningar. Högre vikt och starkare bindningar ger högre kokpunkt.

Eller behöver jag bara kolla på elektronegativiteten eftersom vätebindningar endast uppstår om den är stark.

Bindningarna inom och mellan olika partiklar är viktiga för hur ämnet reagerar vid olika reaktioner.

a) Varför är det enkelt att lösa NaCl i vatten trots att bindningen mellan natrium och klor är stark och har en smältpunkt på 801ºC.

b) Beskriv vad som ger upphov till de ”svaga” bindningarna samt ge exempel på mellan vilka föreningar dessa bindningar uppstår.

Jag är med på fråga a) där jag svarar att engergin som bildas vid en jon-dipolbindning är större än energin som håller dipol-dipolbindningen samman. Det stämmer väl?

Men på B vet jag inte riktigt vad de syftar på. Är det Van der Waalsbindnigar?

De är viktigt att du ritar upp molekylen, det kan annars vara lätt att tro att t.ex. metan är en dipol fastän den inte är det. Ritar man upp den inser man att den är tetrahedrisk med alla väten lika långt ifrån varandra så att det inte blir nån laddningsförskjutningi alls.

Tar man å andra sidan ammoniak NH3 så kanske man först tror att den är triangulär, men det är den inte. Kväve har 5 elektroner som ska fördelas jämt, och sprider man ut dom så blir det 1 per bindning till väte och ett elektronpar, alltså är den polär.

Så slutsatsen blir att alltid rita upp molekylen och rita ut alla elektronpar och bindningar för att se om en molekyl är polär eller inte.

Jag skulle vilja svara på fråga a som så att det är entropi ökningen som gör att det är fördelaktigt för natriumkloriden att lösa sig i vattnet. När dom löses i vattnet så vänder vattetmolekylerna vätena mot anjonerna (Cl-) och syrena mot katjonerna (Na+).

b) Wan der waalsbindningar skulle jag också tro att det är det dom är ute efter. VDW bindnigar uppstår genom momentana förskjutningar av laddningen inom molekylerna. Dessa momentana laddningsförskjutningar attraherar och repellerar då andra molekyler.

Är det förståeligt?

Hej

Kan någon hjälpa mig förstå lite snabbt hur det kommer sig att svaveldioxid binds ihop? Enligt bilden här http://sv.wikipedia.org/wiki/Svaveldioxid så får ju svavelatomen två för många elektroner i sitt yttersta skal och uppnår därmed ej oktett? De båda syreatomerna är ju dock nöjda.

När jag blandar två saltlösningar med varandra, hur vet jag då vad som kommer ge fällning (vilken fällning, fast salt, som kommer uppstå), och vad som kommer förbli i jonform i lösningen?