Tid - samlingstråd

Intressant och bra grundide, att tiden är en förändringsparameter vi använder för att beskriva hur universum utvecklas. Dock, relativitetsteori gör det uppenbart att tid och rum är intimt sammanknytna, och genom att byta referenssystem blandas tid och rum; klockor verkar gå långsammare, linjaler blir längre etc. Vidare, allmän relativitetsteori visar att tidens gång också påverkas av energikoncentrationen i universum (dvs. huvudsakligen massa). Dessa saker, främst att tid och rum är ungefär "samma sak", antyder för mig att tiden kanske är mer fundamental. Detta är såklart inte säkert, frågan är långt ifrån enkel, men väldigt intressant. Ursäkta för fysiken, men en diskussion om tid kommer nästan med nödvändighet inkludera lite fysik.

Tid, liksom gravitation och rörelse är föreställningar som uppkommer som ett resultat av teknologisk avskärmning.

1. Regelbunden förändring: Om man syftar på tid som i sekunder, minuter, timmar osv.
2. Mentala lagringar av tidigare upplevelser: Om man syftar på psykologisk tid som t.ex. att uppleva den mentala lagringen av att man vaknade för ett tag sedan.

Du har rätt i att vi använder "tid" i en vidare betydelse än "parametertid".

Som jag ser det är tid ett samlingsbegrepp för två helt olika storheter.

Redan neandertalsmänniskan visste att världen är fyrdimensionell. När hon kaste en sten mot ett byte visste hon att den måste träffa:

varken till höger eller till vänster
varken över eller under
varken hitom eller bortom
varken före eller efter

Hon måste alltså träffa rätt i fyra dimensioner.

Och en flygledare som skall hålla reda på flygplan runt flygplatsen behöver för varje flygplan tre rumskoordinater men dessa måste kompletteras med en tidskoordinat för att bli användbara.

När vi talar om tid menar vi ibland en förändringsparameter (parametertid) och ibland en koordinat i rum-tiden (koordinattid). Parametertiden är en skalär storhet som kan anges med ett naturligt tal. Koordinattiden är en fyrdimensionell vektor.

Om jag ser på parametertid och koordinattid som två olika begrepp får åtminstone jag en annan syn på en del av de egendomligheter som relativitetsteori och kvantfysik innehåller.

Ibland behöver vi teknologisk avskärmning för att komma fram till användbara resultat.


Jeg ser inte skillnaden. Min mentala upplevelse av tid bygger på att mitt minne har förändrats och kompletterats med bilder av den senaste tidens händelser.

Men jag håller med om att minnesfunktionen är en viktig komponent i vår förmåga att uppleva tid. Om vi saknade förmåga att minnas skulle vi inte kunna ha någon tidsuppfattning.

Klocktid är en kontinuerlig och regelbunden förändring som sker utanför oss: Tick, Tack, Tick, Tack, osv.
Medan psykologisk tid är ett resultat av upplevelser som lagrats i huvudet (+mentala projektioner som är tänkta att representera framtiden)

Exempel: Jag var på toaletten för en timma sedan.
Detta innebär alltså att;
A. Det har skett 3600 klockslag (regelbunden förändring) sedan upplevelsen att vara på toa existerade.
B. Jag upplever nu ett minne av någonting som har upplevts tidigare (psykologisk tid).

Fast någonting luktar skumt med ovanstående.. skulle någon möjligtvis kunna förklara vad det kan vara?

Det är bara skenbart. I verkligheten är det som morfin eller opium, behovet bara ökar och gör en värre. Teknologin är cirkulär men förstör allt liv utanför dess sfär. Tid och andra overkliga begrepp är dess syre, eller en del av trossystemet.

Visst, men hur skiljer du egentligen på begreppen? Hur vet du att det faktiskt är olika saker? En klocka på ett rymdskepp som rör sig relativt dig verkar ticka långsammare än en klocka i vila, så "hastigheten" hos förändringsparametern verkar förändras med hur fort något rör sig relativt dig (eller kanske missförstår jag dig något ?). Enligt mig är ditt begrepp parametertid och koordinaten i vår rumtid väldigt svåra att särskilja från varandra.

När jag försöker tänka ordentligt om vad tid egentligen är och börjar fundera på vilken matematisk struktur vi egentligen behöver slutar det alltid med en uppgiven suck, tyvärr. Enligt allmän relativitetsteori tolkat på ett visst sätt är tid något djupt ofysikaliskt som bara uppkommer eftersom vi inte kan eliminera alla symmetrier rumtiden har, ett intressant resultat som jag inte riktigt förstår än. Men allmän relativitetsteori är inte kvantmekanisk, så detta är nog inte den slutgiltiga bilden.

(Teknisk detalj, koordinattiden är inte en 4d vektor, det är bara en koordinat på vår rumtid.)

Man talar om att företeelser har fysisk struktur och innebördsstruktur. För ett mynt är den fysiska strukturen metallslag, form och präglingsmönster. Innebördsstrukturen är dess värde som betalningsmedel. Om en grupp utomjordingar får tag på ett mynt kan de undersöka den fysiska strukturen men hur noggrant de än gör det leder det inte till innebörden att myntet är ett betalningsmedel.

Det viktigaste hos ett mynt är dess värde men skall vi använda mynt måste vi tillverka dem, lagra dem och bära dem. Allt detta kräver kunskap om den fysiska strukturen, en kunskap som vi måste skaffa oss om vi skall kunna använda mynt.

På liknande sätt har tidsbegreppet en koppling till den fysiska omgivning vi lever i och en koppling till en psykologisk tidsuppfattning. Men jag ser ingen motsättning i detta. Vår tidsuppfattning blir inte sämre av att vi lär oss mer om sambandet mellan tidsbegreppet och vår omvärld.

Såsom vi omfångar ordens betydelse i spädbarnsålder(en oändlig process, fast kritisk vid födseln) omfångar vi verkligheten. Mattematik, fysik eller någon annan kunskap är överflödiga och är ej nödvändiga men i dagens samhälle är dessa kunskaper väsentliga.

Tid kan betraktas blott som människans konstruktion, och utan människan ej existera.
Tid kan vara en mekanism för att mäta förändringar, och om inga förändringar förekommer existera ej tid.
Tid kan ses som oberoende av människan och vara oändlig.

Men jag tycker tid är något man följer

Ingen direkt poäng i mitt inlägg...

Parametertid är antalet detekterbara händelser. I en värld utan händelser finns inte parametertiden.

När det blåser över en sjö rörs ytan upp till vågor. Vattenytan blir en värld full av händelser i form av vågor som ändrar läge i förhållande till varandra. Men om vinden mojnar till bleke försvinner alla vågor. Alla händelser försvinner från vattenytan.

När vi ser på vår omvärld kan vi beskriva den som partiklar eller som vågor. Båda synsättet är lika giltiga. Vi kan alltså likna universum vid en upprörd vattenyta där vågor ändrar läge och skapar händelser. Men om "vinden" mojnar och allt i hela universum blir jämnt fördelat försvinner alla kontraster. Inga punkter kan urskiljas från omgivningen och ändra läge i förhållande till varandra så att de skapar en händelse. Universum blir en värld utan händelser och därmed utan parametertid.

Olbers paradox antyder att mitt universum, det vill säga den omgivning som på något sätt kan påverka mig, är ändligt. Om parametertiden vore oändlig skulle mitt universum genomlöpa alla möjliga tillstånd oändligt många gånger. Men eftersom det finns ett möjligt tillstånd utan någon prametertid har universum börjat i detta tillstånd och det kommer att sluta i detta tillstånd. Ett tillstånd utan parametertid kallar vi Nirvana.

Vi färdas alltså från Nirvana mot Nirvana och räknar stegen med parametertiden.

Tack för ett tankeväckande inlägg! Men sen då, Nirvana i evigheten? Vart kom energin ifrån till den där första vindpusten? Det vet man inte.