Vad är ateism? [Sammanfogad tråd /Mod]

Men det är ju just detta med bevis som är det filosofiska. Det finns inga bevis. Det behövs inga bevis. Vi har liksom ni, försonat oss med tanken att vi aldrig kommer att få veta. Det är inte det som är problemet. Dessa logiska paradoxer du nämner vet jag inte vilka det är? Är det den om att någon måste ha skapat Gud in the first place?

Någonstans måste man ju ändå välja vad som är rimligt. Ni säger ofta att ni nöjer er med att inte veta. Men efterhand kommer det fram att ni visst har 'preferenser' i frågor. Dvs det finns en slags världsbild som är skapad efter denna naturvetenskapliga världsbild. Tex så håller ni vissa obevisade teorier för mer troliga än andra. Det tyder på att det finns ett slags trossystem i botten. Ni vill inte kalla det tro, men det fyller samma behov av en filosofisk modell, som för oss troende.

Det är viktigt att differentiera mellan vetenskapliga teorier och trossystem. Förstnämnda handlar om funktion och användbarhet mer än om ontologisk sanning. En fysiker skulle aldrig påstå att gravitationslagen uttrycker vad gravitation i sin essens faktiskt ÄR, utan att den uttrycker ett användbart samband.
Att hålla vissa vetenskapliga teorier för mer troliga är således inte ett försanthållande i samma mening som ett trossystem är, eftersom man med teorin snarare försöker besvara "fungerar detta?" än "är detta sant?".

Vad du tycks syfta på är naturalismen, i vilken man mycket riktigt expanderar den vetenskapliga metodologin till att gälla även mer grundläggande filosofiska och metafysiska frågeställningar. Denna hållning kan man med rätta kritisera!

Det är denna position, som 526 opponerar sig emot (och där jag faktisk är enig med honom). Det finns ingetsomhelst belägg för positivistisk, reduktionistisk materialism som ett epistemoligisk axiomatisk underlag.

Flertalet (agnostiska) ateister har för länge sen distanserat sig från betong-naturalismens vs. den blinda troendes svart/vita dispyt.

"Rimligt"........?

Helt nere i botten av 'rimligt' finns epistemologiska perspektiv, som inte rimligt kan sammanfattas i 'rimligt'.

vi har Teodicéproblemet som är rätt känt exempel. även "vem skapade gud?" som är mer motargument mot när någon frågar "vem skapade big bang?"

Det är problem som gör konceptet av en Gud(oftast då kristna varianten, värt att poängtera då definitioner varierar) säger emot sig själv.

Kan börja med detta med "ni". Det är inte att vi accepterar att vi inte vet allt, men detta är faktiskt så i nuläget. Vi vet inte allt, även du. Är inte som vi valt detta. Det är så det är helt enkelt. Men som du säger så strävar båda grupper att förstå mer så gott vi kan.

Man kan ta det ett steg före det du säger i början: Behöver man välja? varför inte använda sig både och? Är inte detta mer rimligt?

Jag menar att man ska använda sig av både och. Då det finns bevis för evolutionen så behöver vi inte filosofera över hur vi blev människor. Evolutionen svarar såklart inte på djupare frågor som varför vi är här, men då får filosofi hoppa in då inte vetenskapen kan.

Det är ju sedan länge känt att religion är en del av att vara människa och i flera avseenden är ett slags belöningssystem. I och med det är det ju uppenbart att vissa frågor ställs för att kunna försätta sig i ett mentalt tillstånd som skänker denna känslomässiga belöning. Självklart är det inte hela förklaringen, men i alla fall en viktig del av den.

Agreed, men det är för långt att gå ut i positivismen.

Om vi tar engelskans "[the act of being] conscious" (medvetenhet?) jämfört med "[the quality of] consciousness" (medvetandet i sig?). Vad du menar är alltså att olika medvetandetillstånd är olika grader av medvetenhet, medan själva egenskapen medvetande är något man antingen innehar eller inte innehar?

Du menar alltså att allting inom oss, inte bara jaget utan hela miget (det omedvetna etc.), bör sammanfattas under begreppet medvetande? Blir det inte svårt att särskilja på vad "vi gör medvetet" och "vad vi gör omedvetet"?

oj .

Ja det är ju sant. Tänkte på de gamla grekerna och deras sätt att definiera förnuftet, tanken, som det yttersta. Men det är ju svårt givetvis.

Men man kommer till ett vägskäl där man måste fråga sig vad man känner inom sig och hur det rimmar med det logiska. Kan livet, universum och allting finnas utan att det finns en slags gudomlighet bakom det, eller i det, eller runt det, eller med det?
Det beror ju också på hur man definierar Gud. Här är det viktigt att förstå skillnaden i att inte avskriva det gudomliga på grund av att vi kan observera hur naturen fungerar. Det verkar vara en vanlig missuppfattning hos många. Att bara för att vi förstår hur den biologiska 'mekaniken' fungerar så 'behövs" ingen Gud. Det hamnar man i en reduktionistisk återvändsgränd.

En stor del av förklaringen till att den antika filosofin utvecklades sig så mycket, var ju för att stävja religionens utsvävningar. Och filosofin är ju i sig ett avtryck på samhället. Låt oss ta dagens värdenihilism som många menar är en borgerlig liberal och marknadsekonomisk tanke (utopi enligt mig) om att alla ska få leva som de vill. Utåt sett vill vi gärna framställa oss som goda, men biologiskt sett är vi fullfjädrade egoister som vilken annan apa som helst. Med andra ord: var och en är sig själva, och för vissa även Gud närmast. För att inte säga allra närmast.

Biologiskt sett är vi inte fullfjädrade egoister, tvärt om finns det starka vetenskapliga belägg för att mycket av vår altruism, förmåga till empati, samt känsla för rätt och fel/moral är har ett biologiskt ursprung och är ett genetiskt hårdkodat beteende.
Hela ideen om att "biologiskt sett" är vi primitiva, våldsamma, giriga egoister, eller kort och gott, "onda", är rätt gammalmodig, och IMO känns det mestadels som en variant av de religiösa ideerna om människans förträfflighet jämte resten av djurvärlden.

Sen när det kommer till "vilken annan apa som helst", jo, vi är rätt lika våra närmaste kusiner, men inte åt det håll du verkar mena. Rekomenderar verkligen att du tittar på denna korta förläsning, den är väldigt intressant, och samtidigt rätt rolig och lättsam.