Citat:
Ursprungligen postat av Bogomil
Jag börjar få samma effekt av alhohol här på min ålders höst, så jag tar det måttligt. Men moderata mängder ger mig fortfarande lite 'uppåt'-kick.
Jnani-vägen (~intellektets väg) kan vara krävande och har sitt pris i en benägenhet till att grubbla. Som du säkert har bemärk på denna tråd, då blir t.ex. språket (som symbol-form) på många sätt en 'Occams razor', där varje ord nästen får funktion som en del av en matematisk ekvation.
Ja du har sannerligen en aktningsvärd ålder i dessa sammanhang. Det är nog få gamla gubbar som sitter på internetforum och bollar idéer. Och för detta är i alla fall jag tacksam, troligen är jag inte ensam (det blir lite jobbigt när jag, som ännu inte fyllt trettio, känner mig gammal ibland). Din närvaro berikar, gamle man
Precis, det handlar mycket om att sammanfatta alltinget i de enklaste av satser. Att uttrycka en tanke klart är en talang som är få förunnade, och jag blir alltid extra glad när jag får äran att läsa någonting som faktiskt uttrycks på ett förståeligt språk! Jämför till exempel Wittgenstein & Heidegger med Hume. Där kan vi snacka om skillnad i att enkelt uttrycka de idéer man vill framföra, utan att jag för den skull menar att Hume har "mer rätt" än andra filosofer. Däremot hade han en förmåga att uttrycka saker med en klarhet - ja, en självklarthet. Wittgenstein & Heidegger å andra sidan var (och är i stort sett) mestadels rappakalja för mina öron. Visst, jag är ingen lärd man, men när man inte ens kan ta sig förbi första sidorna i en bok utan att klia sig i skägget så är någonting "fel". (Wittgenstein uttrycker dock en viss längtan i inledningen till Tractatus att hitta någon som förstår honom - den är med andra ord skriver för "sådana som honom" och inte för kreti och pleti).
Så att sammanfatta idéer och uttrycka dem i symbolspråket på ett enkelt sätt är en konst. Som du säger; att skala av det överflödiga och låta det enkla tala. Den enkla förklaringen är ofta den rätta, även om det inte betyder att en enkel förklaring alltid är korrekt (förstås).
Citat:
Ursprungligen postat av Bogomil
Tyvärr blir det svårare att få positiv effekt, dess längre fram i livet man väntar. Inte för att vara påfluget nyfiken eller leka 'guru', men kan ditt avvaktande ha något att göra med motivation, ...... att du vill ha 'ordning' på vissa existentiella frågor först.
Det tog för min del många år före jag fick skapat mig en egen solid existentiell position, men jag hade turen att vara ung på 60-talet där den normlösa eksperiment-kulturen skar tvärs igenom såna inledande manöver som att fastställa med sig själv....trådrelevant....om jag t.ex. kunne göra dessa experiment som ateist, agnostiker eller teist. Vi sprang helt enkelt i den djupa delen av bassängen utan att bry oss.
Å! Jag är faktiskt lite avundsjuk. Jag hade gärna upplevt denna period!
Och jag kan tänka mig att dessa upplevelser var världsbildsöverträdande. Det spelar inte så stor roll vad man tror på när man upplever en helt annan verklighet, som ändå går att känna igen i andras berättelser om denna. Jag skulle förmodligen hänvisa till det kollektivt omedvetna, men å andra sidan har jag aldrig upplevt en alternativ verklighet av denna kaliber. Jag har drogat en del, men mest i form av amfetamin och kokain (vilka förstås är ganska intressanta, men ger knappast hallucinationer och alternativa medvetandetillstånd värda att undersöka. Snarare en massa meningslöst babblande, bitande på kinderna & tungan samt ett evigt vattendrickande och pissande).
Hur som helst. Du har nog rätt i att man bör odla denna förmåga innan jag stelnar i en form. Vår förmåga till förändring avtar trots allt med ålder även om det aldrig försvinner helt. Men det är faktiskt svårt att lära en gammal hund att sitta. Därav är jag ganska glad att jag uppnått ett stadium av skepsis nu innan jag blir en sur gammal gubbe
Du verkar dock ha klarat dig förhållandevis bra; vad är din hemlighet?