Vad är ateism? [Sammanfogad tråd /Mod]

Grattis , du har just sparkat in en öppen dörr.
Ts i din länk undrar; "varför tror/säger ni att ateismen är en religion?"
Det är inget jag någonsin påstått.
Det är skillnad på tro och religion.
Religion är förvisso en tro men en tro behöver verkligen inte vara religion.



1.Ja, naturligtvis.
Jag tror på att de inte har en fysiskt påvisbar existens.
Mao så har jag en avsaknad av tro på dessa figurer fysiska existens, vilket ger att jag tror på att de inte existerar rent fysiskt.

2.Mer värd är väl inte hur jag hade uttryckt det, men ok...
Ja.
Vare sig tomtar,troll eller enhörningar har mig veterligen tillskrivits de egenskaper som tillskrivs en Gud.
Det gör definitivt Gud mer intressant (värd) än de andra för mig.

Håller med och förstår vad du menar. Ingen kan vara helt säkert på något. Detta oavsett vad det nu är. Min poäng är snarare att det inte går sätta likhetstecken mellan en tro och icke-tro då det inte är samma sak. Det är som att säga att kristna och ateister tillhör samma tro, eftersom båda tror att det inte finns tomtar i skogen.

Jag förstår inte varför man ska blanda in sannolikhetslära. För att kunna prata om sannolikhet måste det väl finnas något att utgå från? Man kan prata om sannolikhet när man talar om förekomsten av liv på andra planeter, eftersom det finns liv på vår planet. När man talar om förekomsten av gud finns det inga sådana premisser, all diskussion blir väl därför filosofisk?

1) "En Ferrari är en röd bil"
2) "En röd bil är en Ferrari"
Två påståenden, samma ord. #1 motsägs inte av #2 och #2 motsägs inte av #1. Betyder det att innebörden av meningarna är lika?

Om vi återgår till ditt exempel:
Nej, dom är inte ömsesidigt uteslutande; påstående #2 är nämligen ett subset av påstående #1. Men under påstående #1 så infaller även (bland annat) rent agnostiska åsikter, och personer som kanske aldrig ens hört talas om "Gud". Detta set av åsikter, separat från både "tro på Guds existens" och "tro på Guds icke-existens" brukar kallas för svag ateism.

Ateism är inte en tro. Oavsett vilka argument som läggs fram. Ni har rätt när ni säger att vi som INTE tror på gud, TROR att det finns en annan förklaring. Och att det då är en tro. Det ni missar är att den tron inte har något med ordet ateist att göra, då ordet ateist per definition ENBART är avsaknad av tro på gud osv. Att vi tror på något annat, skiter betydelsen av ateist blankt i. Det är ett annat kapitel.

Förenklat:

Ateism är inte en tro. Det är en avsaknad av tro på gud osv...

Att tro på en annan förklaring är på ett sätt en tro.

Sen att jag som ateist per automatik hamnar i kategori 2 och tror på en annan förklaring ändrar inte betydelsen av ordet "ateist". Så fort vi har konstaterat att jag inte tror på gud, så kan vi alltså lämna ordet ateist bakom oss, då det saknar betydelse i tron på annat.

Det handlar enbart om sannolikhetslära. Vad skulle det annars handla om? Om inte så handlar det om att endast utgå från filosofin att det enbart är det fysiskt verifierade som är värt att ta i beaktning. Och detta är en filosofisk tro på samma sätt som en gudshypotes är det.
Man kan prata om ett allomfattande medvetande eftersom vi har det, och eftersom det ser mycket ut som om naturen har en och samma grundläggande ordning och uppbyggnad

Om något inte går att fysiskt verifiera, men vissa hävdar att det ändå finns, då anser jag att man pratar om känslor. Visst kan man utgå från känslor, men ingen kan hävda att en känsla är mer korrekt än en annan. Min känsla är att jag inte känner någon närvaro av något större. Det är inte så att jag tror det, jag har helt enkelt inte den känslan.

Det vore en tro om man anser att det fysiskt verifierbara skulle kunna förklara t ex de existentiella frågorna. Man kan sträva mot det målet, men man behöver inte "tro" att dessa frågor någonsin får ett svar.

Har vi verkligen det? Det kan se ut som att vi har det, men förklaringen till vissa fenomen som vi inte kan förstå (såsom att olika kulturer använder sig av samma symboler) behöver inte bestå av något av det som man kallar övernaturligt.

Det beror givetvis på de attribut man ger denna gud. En antropomorf Jahve som bor uppe på sitt heliga berg, kastar åskviggar omkring sig och får buskar att brinna går givetvis att falsifiera. Det är bara att klättra upp på berget och observera, att studera hur blixtar fungerar etc.

En helt abstrakt och osynlig gud som står vid sidan om vårt universum och agerar indirekt via andra processer (s.k. naturliga) går däremot inte att falsifiera.

63 441 läsare 3 175 inlägg i en tråd "Ateism är INTE en tro" och liknande! Vad tyder detta egentligen på:

- övertygelsen från en majoritet om ämnets korrekta lydelse (forumet härbärgerar ju en majoritet icke-troende)

- eller att vännerna till motsatsen har svårt att argumentera för den?

Historien är full av exempel på att människans förnuft och förmåga att tänka har lett fram till saker som senare bevisats fysiskt. Tanken ligger före sinnet.
Det är sedan mer än två tusen år en omtvistad fråga huruvida man kan nå sanningen bäst. Är det via tanken, eller via sinnena? Man har på senare tid enats om att det ena inte utesluter det andra och att de är en kombination. Men i grunden är det två synsätt mot varandra. Empirism mot rationalism. Tex så skulle strängteorin handla om känslor om man tog dig på orden.

Ja och det är de som menar att om det inte kan verifieras så finns det ingen anledning att tro att det finns. Dvs det finns ingen fråga. Reduktionismen har själva tagit sig rätten att definiera vad som menas med begreppet ”förklaring”.

Jag utgår från den premissen att vi är överens om att vi har ett medvetande. Det är ett slags axiom.
Men det vore intressant om det inte var så att vi ansåg oss som medvetna. Det skulle innebära att vi inte behöver träta om att kosmos och människan är medvetena eller inte. I så fall är det ju klart att vi är på samma ”omedvetna” nivå.

Det vittnar om att svaret inte är självklart och att många söker ett svar.
Det vittnar också om att många ateister försöker gömma sig bakom den semantiska betydelsen, men undviker den semiotiska betydelsen av ateism. Dvs dess oundvikliga konnotation.

Det är svårt att intellektuellt bortse från det logiskt nödvändiga i att ateism tvunget leder till en materialistisk tro på varats yttersta beskaffenhet. Vilket i samma mån är en filosofisk betraktelsevinkel som det teologiska

Nu är du där igen och sätter ateism=materialist. Det ENDA som ateism säger är att man inte hyser tro på någon guds existens (beskrivs olika beroende på om det är stark eller svag ateism).
Att man är ateist betyder inte att man nödvändigt tar avstånd från själar, spöken osv. det är bara vanligast.