Citat:
Ursprungligen postat av
Adelaide
Jehovas Vittnen är hemska.
De tror att dom, och endast dom, kommer att räddas av Gud under domedagen.
Avhoppare behandlas respektlöst.
Näe usch för denna sekt.
Jo, och de hävdar bestämt att de definitivt inte är någon sekt, utan att de är den rätta kristna tron (de baserar sin invändning mot ordet "sekt" på att det ordet inom kristenheten ursprungligen användes om "avvikande mindre grupper"). Deras invändning är alltså att de ingalunda är avvikande, utan de enda riktiga kristna och de är inte heller någon mindre grupp utan är omkring 10 miljoner till antalet (om jag minns rätt).
Problemet med det är däremot att termen "sekt" idag är en sociologisk term och inte har något alls med religion att göra. En sekt har vissa kännetecken som gör det till en social företeelse snarare än en religiös företeelse. Det syns även i dagens ordböcker då en sekt enligt en ordbok är:
"mindre grupp med från omgivningen avvikande åsikter och med stark inre sammanhållning, och ofta intolerans mot andra åskådningar"
Det är en förenklad formulering och socialvetenskapligt har man definierat företeelsen mer ingående, där man utgår från två kriterier: det ena av mer ideologisk karaktär och det andra rent socialt.
Det ideologiska kan uttryckas som att den religiösa organisationen hävdar att den är den enda vägen till frälsning eller att de har den enda sanningen. (Det blir sedan grunden till det svartvita sekttänkandet.)
Det sociala kriteriet, som delvis blir en konsekvens av det ideologiska, är att den religiösa organisationen tar avstånd från det omgivande samhället. I och med att man har sitt unika frälsningsanspråk menar man samtidigt att alla andra trossamfund är lögnaktiga vägar till frälsning, något som naturligtvis inte främjar positiva relationer till andra trossamfund. Men de negativa relationerna kan också gälla det sekulära samhället, som i sin tur då kan bli negativt inställt till den religiösa organisationen ifråga. Sekten kan t.ex. dra sig undan från samhället, den kan starta egna skolor för sina barn, den kan uppmuntra till att man enbart ska umgås och gifta sig med medlemmar och i sin argumentation kan man vara negativa till det mesta som sker i samhället, speciellt när det gäller moraliska frågor som rör stimulantia, nöjen och sexualitet. Organisatoriskt har ledaren eller en ledargrupp stort inflytande över medlemmarna och oliktänkande kuvas eller utesluts.
Man kan alltså sammanfatta det till följande punkter:
o Medlemmarna anser sig ha den enda verkliga sanningen.
o Gruppen ligger ofta i konflikt med övriga samhället.
o Ledarstilen är auktoritär.
o Medlemmarna säger inte emot något som strider mot det som är godkänt av ledaren.
o Medlemskapet är frivilligt, men exklusivt och fråntas de medlemmar som inte följer gruppnormerna.
o Kontakt med tidigare medlemmar förhindras.
o Giftermål med andra än medlemmar är inte tillåtet.
(Punkter hämtade från Karl-Erik Nylund, och även professor Roy Wallis)
Religionssociologen Meredith McGuire lägger till att det ofta förekommer ett dualistiskt synsätt, vilket betyder att förklaringar ges med en extrem tvådimensionell modell. Gud står för det som är rätt och Satan för det som är fel, gruppens åsikt för det som är rätt och alla andra åsikter för det som är fel. Det finns inga gråzoner eller alternativa lösningar.
Karl-Erik Nylund karakteriserar dessutom ytterligare manipulativa och farliga sekter med fyra
A.
Aggression (intern kritik accepteras inte)
Aversion (mot utomstående)
Alienation (stänger av samhället utanför)
Absolut sanning.
Min åsikt är alltså att det är helt korrekt att använda termen "sekt" om organisationen Jehovas Vittnen.
