Citat:
Ursprungligen postat av
ujhs
Frågan är varför man var så angelägna om att ge ut en falskt postum bok av Russel?
Behövde man dra in pengar? Behövde man en ny lära, några nya datum efter fiaskot med 1914? Vågade inte Rutherford och Woodworth stå för spekulationerna utan föredrog att gömma sig bakom Russels namn? Allt detta tyder ju på att tron måste fått sig en knäpp hos dessa herrar.......eller trodde de bara att medlemmarna skulle jubla över en postum bok av deras älskade pastor Russel?
Russells ambition att komma med en förklaring av Uppenbarelseboken hade inte förverkligats, men på dödsbädden hade han sagt att "någon annan" kunde skriva "The Seventh Volume". Samtidigt var den beräknade kvarstående tiden kort för församlingen, den skulle vara "ett år eller två eller tre" som högst, enligt Russells sista företal till den tredje volymen, daterat 1 oktober 1916. Det fanns alltså en ideologisk press som klart påverkade beslutet att utge "den sjunde delen". När Rutherford var säker på att han skulle väljas till president i januari 1917 - det var han innan valet - övertygade han sig själv om att han var "förvaltaren" i Jesu liknelse om dagspenningen (Matt. 20) med uppgift att dela ut "dagspenningen" - boken "Den Fullbordade Hemligheten". Denna offentliggjordes i juli 1917 med en bild av en "dagspenning" på en av de första sidorna med en direkt hänvisning till Matt. 20:9. Att Rutherford var "förvaltaren" framfördes offentligt med Rutherfords goda minne av C.J.Woodworth på två sammankomster i augusti 1917. En traktat om detta spreds och den publicerades i det svenska Vakttornet.
Det var Gertrude W. Seibert som förmedlade kontakten mellan Woodworth och Fisher å den ena sidan och exekutivkommittén (Ritchie, Van Amburgh, Rutherford) i november 1916. Kommittén var välvillig till projektet, ville gärna erhålla och bedöma verket, men lovade inte att publicera det. Strax efteråt hade Rutherford gjort de andra i kommittén till bifigurer. Författarnas tanke var att boken skulle kunna publiceras på hösten 1917, men pga den interna konflikt i styrelsen som seglade upp våren 1917 beslöt Rutherford (då president) egenmäktigt att forcera utgivningen, för att den inte skulle äventyras. Det var ett stadgebrott, och därmed lagbrott, att besluta om utgivningen av en ny bok, för det sades uttryckligen i stadgarna att det var styrelsen som skulle besluta om utgivning.
Woodworth och Fisher fick därför arbeta under mycket stark press, i Woodworths fall på ledig tid efter fullt förvärvsarbete. Att skriva en kommentar till Uppenbarelseboken på lediga stunder under kort tid var självfallet inte något som främjade kvalitet. Men Rutherford, "förvaltaren", drev myndigt igenom att boken låg färdig den 17 juli, då han också offentliggjorde sitt olagliga sparkande av fyra fullständigt lagliga styrelseledamöter och sitt tillsättande av fyra ja-sägare.
Hade han gått lagenligt till väga och låtit styrelsen granska boken hade den nog blivit mindre dålig, om den överhuvud hade godkänts. Nästan med en gång påvisade oppositionen hur bedrövligt opuset var. Och man bestred helt rätt att den var en postum bok. Men det gällde för Rutherford att knyta Russells namn till boken för att främja den. I många fall fick det motsatt effekt. Motståndet mot den ökade stadigt, men boken gjordes till en prövosten för lojalitet till Sällskapet.