Vad många här bekräftar är hur det psykologiska tvånget - som jag själv varit med om är ENORMT.
ett litet axplock från "Sanningsbärarna"
Citat:
Modet att förkasta var den sanna kärleksakten, brukade bröderna säga på mötena.
Som ett brev på posten kom ett nummer av Vakttornet som adresserade situationen i just vår familj. På omslaget stod två föräldrar som tittade ner på ett foto av sin dotter, pappan höll beskyddande handen över mamman och mamman höll förfärat händerna för munnen. I rosa stod det med stora bokstäver tvärs över tidningen: »Varför rymmer så många?«
Några dagar senare slutade telefonen aldrig ringa hemma. Det var församlingens äldstebröder som en efter en ringde för att meddela att hela familjen skulle närvara på nästa möte för att visa vår ånger. Annars skulle Gud aldrig förlåta oss.
»Hoppas du skäms duktigt hondjävul«, sa pappa till mamma när han drog igen ytterdörren efter oss på vägen ut.
På mötet stirrade alla på mamma som satt helt håglös på en stol med glansig blick. Ingen sa att talet från podiet handlade om vår familj, men alla visste det ändå. Och om någon hade missat skammen såg de den på våra kinder som lyste av röda flammor.
Broder Haugmon läste högt ur Vakttornet: »De barn som rymmer hemifrån idag är sådana som helt enkelt inte står ut med förhållandena i hemmet längre.« Jag tyckte att det lät som att hela artikeln pratade om mina systrar.
Haugmon radade upp flera exempel från verkligheten och sa med eftertryck att det inte var socialsekreterare eller psykologer som välkomnade dessa rymmare på gatorna, utan att det istället var hallickar, knarklangare och porrkungar.
Mina tankar svävade iväg och jag föreställde mig hur mina systrar red på den sjuhövdade ormen likt Sodom och Gomorras skökor, precis som pappa hade förutspått när Noomi provocerade honom och hade kjolar som slutade ovanför knäet
Var och en kan ju själv föreställa sig. Och framför allt ställa sig frågan: Är detta kärleksfullt? Är det verkligen den rätta religionen som beter sig så här?
Jag lovar, det finns enormt många som lider i det tysta. Men som inte har modet och styrkan att bryta sig loss. För kan det ändå vara så att dom då blir evigt förtappade som dom har blivit hjärntvättad med?
Här måste samhället rycka in och hjälpa och stötta dom som har blivit utfrysta, dom som vill lämna men som inte vågar, de som psykiskt har tryckts ner ända ner i skorna.
Man kan tycka att detta är JV egna inre angelägenheter men så enkelt är det inte. Den mobbning och kontrollerande som dom utsätter sina medlemmar med hade ALDRIG accepterats i det vanliga samhället.
Hela sekten är sjuk. Och många av dess medlemmar som beter sig så här är psykiskt sjuka också.
Det finns i andra sammanhang program för avprogrammering. Det skulle behövas här också
