Allt om diabetes

Är du allvarlig?

Klart han är. Diabetes är en allvarlig sjukdom, att du blir så där trött efter sött är typiskt. Man behöver inte nödvändigtvis medicinera sig, men man måste ha en viss disciplin om man ska hålla diabetes i schack enbart med kosten, och det har inte de flesta. Det gäller typ2, Har du typ1 så går det knappast utan insulin.

Aight, hur gör jag för att testa mig då, ringer vårdcentralen för att boka tid? Kostar det något?

Jag är extremt tacksam om någon vill läsa igenom detta!

Jag är desperat... Jag har ingen som helst koll på mitt blodsocker och doseringar längre och behöver hjälp med att få ordning på min sjukdom som börjat förstöra mitt liv. Jag hoppas någon som har diabetes, är utbildad inom området eller något liknande kan ta sig tid att läsa om den börda som på senare tid konsumerat hela mitt liv...

Jag har haft diabetes sen jag var 13. Jag har alltid haft en relativt enkel diabetes, mitt Hba1c (det genomsnittliga blodsockret) har alltid legat mellan 5-6,2, jag har aldrig behövt använda min blodsockermätare särskilt ofta, någon gång i månaden bara, och jag har aldrig behövt levt särskilt regelbundet, jag kunde alltså gå upp klockan 07:00 på skoldagar och käka frukost och under helger sova till 11:00 och sen inte äta förrän klockan 14:00 tex. Jag har inte behövt förrändra min kost nämnvärt heller då jag inte åt så onyttigt innan, bara behövt ta lite extra insulin om det vart någon pizza ibland eller lite lite godis på maten under någon helgdag.

Jag har använt Lantus som långtidsverkande de senaste 5 åren och då har jag gått från 30 till 40 enheter beroende på om det varit sommar eller vinter. Mitt måltidsinsulin har alltid varit Novorapid och under de 7 åren som gått har en dos till tex en portion spagetti och köttfärssås gått på mellan 9-12 enheter.

De enda gånger jag haft problem med min diabetes har varit under förmiddagarna sen jag var 17 år och jag arbetade som som snickare. Då när jag gick upp på morgonen runt klockan 7 för att äta frukost har jag legat någerlunda bra i sockret. Jag äter alltid en nyttig frukost tex: två knäckemackor, en liten skål Kellogs K Special eller müsli med mjölk/filmjölk och en banan. jag tog då normalt runt 11 enheter insulin och de kommande 2 timmarna sticker jag upp massor i blodsocker och toppar runt 19, sen störtdykök jag i socker och jag vart låg och fick sitta och trycka i mig ett paket dextrosol för att jag ska plana ut och ligga stabilt i socker. Resten av dagarna flöt på bra, det var bara mellan 7-10:30 mitt blodsocker var en levande mardröm. Jag gav upp snickardrömmen sen och mitt socker vart någerlunda bra då jag inte arbetade fysiskt längre när jag började skolan igen.

Så efter det att jag började skolan igen vid 18 års ålder tills nu 2 år senare har min diabetes funkat bra.

Men för en dryg månad sen...

Mina insulindoser och värden började mer och mer förändras. Jag fick börja ta tex 14 enheter novorapid till en simpel maträtt utan så mycket kolhydrater som blodpudding, morötter, sylt och ett glas mjölk, och då vart jag ändå hög i socker. Skulle jag ta mer insulin skulle jag bara toppa runt 17 och sen störtdyka i socker igen.

Det började kännas som en riktig flashback till då jag var snickare och mitt socker stack upp och sen stört dök... fast nu vid varje jävla måltid.

Jag började ställa om mina doser och testa olika balanseringar mellan långtidsverkande insulin och måltids insulin. jag höjde min Lantus dos med över 30% till 60 enheter för jag var så rädd för att ligga högt i socker. Detta vart för mycket och resulterade bara i att jag vart låg i socker väldigt ofta under dagarna och jag fick gå och små äta hela tiden för att ligga stabilt, mina måltidsdoser behövde inte sänkas så mycket dock utan jag stack upp massor i socker fortfarande efter varje måltid och stört dök sedan igen. Jag gick ner till 48 enheter efter det.

Jag sticker nu upp och ner i socker. på tex 5 min kan jag sticka ner från 12mmol/l till 8.5 och sen ligga stabilt i 20 minuter sen kan jag sticka upp till 12mmol/L igen och 5 min senare ligga på 8,5mmol/L igen. Jag vågar inte gå ut och gå knappt, måste isåfall vänta på att insulinet gått ur kroppen (ca 3 timmar)

Det är inget fel på min blodsockermätare och mina insulinpennor är i gott skick allihop så mina problem består inte pga tekniska fel.

Jag bokade iallafall en akut tid hos doktorn för jag missade så pass mycket i skolan (börjat en ny utbildning med högt tempo) då jag fick sitta och ta 20 blodsocker tester på en förmiddag, springa och pissa konstant pga högt blodsocker och äta massa kakor pga lågt blodsocker.

Läkaren sa då till mig att min bukspottkörtel gett upp helt och att jag nu längre inte hade någon egen insulinproduktion över huvudtaget. Detta är standard tydligen så att säga och den lilla insulin produktionen som kroppen fortsätter med efter man fått diabetes försvinner efter mellan 5-10 år ungefär. Så nu hjälper inte bukspottkörteln med att producera och skicka ut insulin när den märker att jag ligger lite högt i blodsocker.

Läkaren gav mig knappt några bra råd alls... Och det var överläkaren jag fick snacka med

Det enda han sa var att jag borde ta mitt måltidsinsulin ca 30 min innan jag äter. Men det låter ju enklare än vad det är... Man tar ju tex inte 16 enheter Novorapid och sen ställer sig för att laga mat.

Det här är en levande jävla mardröm för mig. Det har gått till den gräns att jag undviker att äta riktig mat för jag sticker upp så mycket i socker, jag äter kanske en morot och ett knäckebröd för att dämpa hungern, annars äter jag bara i behov när jag blivit låg i socker... Jag har försökt att leva regelbundet i två veckor med ordentlig mat på bestämda tider osv men det hjälper inte.

Snälla hjälp mig! Jag mår riktigt psykiskt dåligt pga det här, jag har svårt att fokusera på skolan, jag vågar inte motionera längre för jag inte har någon koll på sockret. Allt är bäcksvart just nu känns det som Har sån jävla rädsla för att fördärva min kropp i förtid, vill inte bli blind, mista en njure, bli fet eller något sånt pga den här skiten

Har ni några frågor ni vill ha svar på så fire away. Jag är tacksam för alla svar, förslag och synpunkter!

Det bästa vore väl att uppsöka en läkare som verkligen har koll på diabetes och som har specialiserat sig inom området? Jag kan ingenting om diabetes så jag kan desvärre inte komma med tips.

Oj, riktigt tungt. Har själv diabetes och det är precis som föregående talare säger. Du måste få en tid hos någon duktig som verkligen kan hjälpa dig. Av egen erfarenhet så är sjuksköterskor mycket bättre på att lyssna och verkligen hjälpa dig. Har träffat läkare som inte gjort ett jota och det är bortkastat med både tid och pengar.
Är din diabetessköterska som du går till nu inte bra? Byt om hon/han inte är! Jag lovar att det är väldigt betydelsefullt att man gillar och passar ihop med sin sköterska. Sök kontakt nu innan det går för långt och stå på dig om någon försöker vifta bort problemet. Det är allvarligt och du behöver hjälp. Både från sjukvården och närstående.

Väldigt svårt att försöka hjälpa dig så över nätet. Det bästa är att du kontaktat diabetesmottagningen som sagt. Du behöver få träffa en dietist och sköterska.

Joo jag ska nog ta kontakt med henne jag brukar ha som sjuksköterska istället och tjata till mig en tid, hon är kanon bra! Det finns ju en telefon tid mellan halv 9 och halv 10 men den är konstant upptagen, måste ha djävulsk tur eller taskig fritid för o lyckas komma fram där och jag hatar att inte kunna tala ansikte mot ansikte med någon inom vården. Läkaren har jag bara träffat 2 gånger tidigare och gillar inte hans attityd alls, han säger aldrig något som går att använda och senast var han 40 min sen... 300 spänn i sjön.

Känner mig riktigt hjälplös nu bara, det vände så fort allting...

Hur länge har du haft diabetes då? Har du haft några liknande problem?

Själv ringer jag aldrig, har alltid mailkontakt. Fungerar utmärkt då man alltid får svar snabbt men lite svårt om du vill ha ögonkontakt Det är bara att skriva och säga att du vill ha en tid och förklara lite snabbt varför. Om det behövs så är det bara att sjuksköterskan ringer upp dig så ni kan talas vid.

Jo det där med läkare är illa. Jag gick övertid på barnmottagningen tills jag var närmare 20 då jag hade en läkare som verkligen brydde sig. Hade problem med min diabetes i tonåren så han vägrade släppa mig. Oturligt nog gick han i pension och då fick jag samtidigt byta till vuxenavdelningen. Där träffad jag en läkare som inte gjorde något. Palperade fötterna för att se om jag hade plus där. Kom igen, jag är 21. Kanske kan börja testa när jag närmar mig 30.

Har haft min diabetes sedan jag var fem så det är väldigt många år och nej jag har inte haft samma problem som dig utan bara andra. Är lite av en sådan person som missköter mig men nu är jag på bättringsväg. Hba1c ligger runt 7 och det är högt men bättre än tidigare då det låg runt 9.

Att du känner dig hjälplös förstår jag så kontakta din sköterska så ska du se att du kan få den hjälp du behöver. Man ska trots allt kunna leva ett "normalt" liv som diabetiker. Det gör du verkligen inte nu. Som sagt så är det inte mycket vi här kan hjälpa dig med utan du får vända dig till sjukvården. Om du nu tänker maila så kan du göra det redan nu så ska du ha ett svar imorgon (senare idag).

Hmm, maila ska jag nog testa isåfall. Ångrar att jag inte stannade kvar på barnmottagningen längre, dom sa att det var okej men det var 4 mil längre dit än till vuxenmottagningen dessvärre. Där kunde läkaren sin sak iallafall, ingen självbelåten gubbe som trodde sig veta precis allt bara genom att titta på en. Mitt Hba1c ligger på 6,4 nu och jag har panik för det hehe.

Hittar fler diabetiker eller sak kunniga människor hit får ni gärna fylla på om ni haft liknande erfarenheter eller annat joxx. Tacksam för alla svar!

Jag är inte endokrinolog, så mina råd kanske får tas med en nypa salt.
Du och din läkare/sköterska har inte funderat över pump?

Det låter för mig som du är svårinställd och hade du varit äldre och haft en problematik mer åt det hypoglykema hållet, så hade jag trott på motilitetsstörning i pylorus, som är vanligt när man haft diabetes länge, men du beskriver ju ett problem som inte förefaller ligga åt det hållet, snarare tvärtom med snabb prandiell och postprandiel problematik.

Nej pump är nog det sista jag vill ta till och tveksam till om det skulle hjälpa. Nu vart det mycket medicinska ord här som jag inte ens förstår

Ännu en diabetiker.... Tråkigt självklart
Många klarar sig dock fint på ändrade kostvanor och din nyttiga frukost ser inte så värst nyttig ut bestående av knäckebröd och flingor/müsli?

Men sen finns det dem som förstås inte kan ändra sina kostvanor helt och hållet så än en gång vill jag lägga in mitt tips att joniserat vatten har mycket positiva effekter för de som är drabbade av diabetes och har då kunnat bli helt oberoende av insulinet.