Sammanfattning:
16 mars 2011: Vaknar och kan inte svälja. Har extremt ont. Ingen sjukdomskänsla.
18 mars 2011: Har extremt ont och gråter nästan av att svälja. Tid hos läkaren 15:30. Var pigg och kunde köra till vårdcentralen. Läkaren visste inte vad det var och sa att han antog att det försvinner. Fick "Xylocain Viskös" som är en gel man gurglar alt penslar på. Denna bedövar. Jag tyckte inte denna var bra för det gjorde fortfarande ont. Efter några timmar blir jag väldigt svag och spyr. Har feber och orkar knappt lyfta på min arm. Blir rädd att det är något farligt. Kan inte längre prata utan att ett långt djupt andetag mellan varje ord.
19 mars 2011: Sämre än föregående dag. Xylocainen fungerade inte. Ej sovit. Ringer sjuksköterska på helgmottagningen 09:48 och förklarar mitt ärende för receptionisten 9:58. En väldigt sympatisk kvinna. Hon ger mig en tid kl 10. Jag är där kvart över. Fick utskrivet citodon (smätstillande) samt andolex (antiinflammatoriskt gurgel). Ej druckit eller ätit något på flera dagar. Läkaren säger att om morgondagen blir sämre och jag inte får i mig vätska får jag besöka akuten. Lyckades få i mig soppa och cola men får upp allting tillsammans med blod. Blöder nere i halsen.
20 mars 2011: Börjar hallucinera och snacka med garderoben. kl 05:00 Efter flera dagar brist på mat, vätska och sömn. Åker in till akuten så fort pappa vaknat. Blir remitterad till öron-näsa-hals. De undersöker mina öron, sedan halsen och konstaterar att öronen är fina men har blåsor på bakre del av tungan som blödde och antagligen några som spruckit när jag spytt igår. Eftersom jag inte kan gapa får läkaren gå ner med en slang via näsan. Ytterligare blodtest tagna och sedan fick jag dropp och lyckades sova i någon timme. Fick i mig lite kall läsk och manna frutti. Får åka hem på tidig kväll. Väldigt svag och orkar inte ens hålla min väska. Mår sämre och sämre rent psykiskt. Ingen vet vad det är och jag blir inte bättre. Ser inget ljus längre.
21 mars 2011: De har tagit blodprov på i princip allt. Resultaten är normala. Var hos sjukhustandläkaren idag. Jag frågade om jag skulle dö för det kändes som att jag var döende. Jag svimmar så sjuksköterskan insisterade med att köra runt mig i rullstol. Tandläkaren kollade iaf i min mun, bedövade läppen för att ta ett slemhinneprov, därefter sydde han ihop.
Blöder från blåsorna, blåsorna i halsen spricker, mår illa av allt blodsväljandet. Går på smärtstillande hela tiden. Ligger på sjukhus och får dropp. Får besök varje dag.
23 mars 2011: Blir hes utan anledning. Läkaren tar slangen ner i min hals och konstaterar blåsor på stämbanden. Får denna dag börja på 60 mg kortison. Lättare att svälja men kan fortfarande inte gapa helt, äter soppor.
24 mars 2011: Blodprov skickas till Linköping (befinner mig på Lunds Universitetssjukhus) då inte många orter i Sverige utför denna analys. Läkarna misstänker en sjukdom vid namn pemfigoid.
4 april 2011: Uppföljning. Hade nu gått på 60 mg kortison och 1 tablett omeprazol. Provsvaren har kommit och det visar sig att det inte är pemfigoid utan en ilsknare sjukdom vid namn pemfigus. Eftersom jag är så pass ung vill läkaren inte att jag ska gå på kortison utan den ska vi under ett par månader trappa ner.
Varje dag:
60 mg Kortison med en långsam nedtrappning.
1 omeprazol
1 kalktablett
2x50 mg Azatioprin.
1 st Alendronat varje söndag.
Får även reda på att jag ska få tider till ögonkliniken, hudkliniken, gynekologen samt röntga mina lungor. De sa att de inte förväntar sig något fel, men de vill undersöka så att jag är helt frisk redan från början.
En på miljonen får sjukdomen. Främst hos judar och folk kring Medelhavet (italienare t ex). Jag är varken eller. Oftast 40+ som får den, jag var nyss fyllda 21.
5 april 2011: Börjar må psykiskt dåligt. Läser att det är hög mortalitet, 5-15% ökad dödlighet och mår allmänt kasst över det. Läkaren nämnde inget av det till mig.
7 april 2011: Har telefontid med läkaren. Hon berättar att jag har en ökad risk för att dö, men att jag inte är döende. Måste rådgöra med läkare vid eventuell graviditet. Blir inbokad hos en kurator för att gå till henne regelbundet eftersom det är en livslång sjukdom och man vet inte vad som kan hända.
19 april 2011: På besök hos ögonläkare. Mina ögon ser fina ut. Blåsor kan ske i ögat nämligen. Avråder mig från ögonlasik.
27 april 2011: Ligger sömnlös på nätterna - biverkning av kortison. Besvären i munnen och halsen är nästan borta. Gör lite ont att gapa men antagligen för att jag inte gapat på över en månad. Läkaren vill inte skriva ut insomningstabletter.
****
Tar 7.5 mg kortison i skrivande stund. Sänkte till 5 mg i december men pga ögoninfektion höjde jag till 10. Sänkte igen efter en månad, men fick återigen ögoninfektion så höjde till 10. Sedan har jag sänkt nu till 7.5 mg istället. Är otroligt trött hela tiden, sover i princip hela tiden och gör jag inte det så vill jag sova. Blodvädret sjunkit från 133 till 111. Får inte i mitt lår, kan inte stå på det. Får blåsor då och då, enbart i munnen.
Ifall ni vill läsa mer om sjukdomen finns info på nedanstående länk, där finns en FaQ och allt möjligt.
http://www.pemphigus.org/wordpress/diseases/pemphigus/
Bilder jag tagit under sjukdomens tid. De är inte i kronologisk ordning.
http://dl.dropbox.com/u/1873999/4229...58818389_n.jpg
http://dl.dropbox.com/u/1873999/4201...53367351_n.jpg
http://dl.dropbox.com/u/1873999/4045...33430470_n.jpg
http://dl.dropbox.com/u/1873999/4179...35103812_n.jpg
http://dl.dropbox.com/u/1873999/3963...73399292_n.jpg
http://dl.dropbox.com/u/1873999/4172...07257148_n.jpg
http://dl.dropbox.com/u/1873999/3953...35261288_n.jpg