Citat:
Absolut inte. Men det är skillnad på att sätta upp håret i en edwardiansk frisyr någon gång på kul, eller ha på sig cocktailklänningen som ens mamma hade på sig, när hon var i samma ålder som man själv är nu. Ibland. Och att bli påtvingad att se något utdaterat budskap på sin hud varenda dag, och veta att alla andra ser det också. Tycker du själv att det är hett nu med FNL-symbolen, antikärnkrafts-solen från folkomröstningen på 1970-talet, fredsduvan, "Peace, Love and Understanding"-floskeln, Che Guevaras porträtt med mera som 70-80-åringar försöker gömma under kostymen respektive tantklänningen idag?
...och de tatueringar som unga gör idag, är ofta ännu mer ogenomtänkta och bisarra. Som detta med Tegnell. Eller en ryggrad (som inte ens såg ut som en riktig ryggrad) tatuerad över nacken och ryggen, som jag såg för en tid sedan. Eller Playboy-bunnyn på bröstet. Eller en enorm dödskalle med maskar krypande ut genom ögonhålorna. Hur kul blir det när man fyllt 35 år och går med sina barn på mamma-barn-plask-och-lek, liksom? Eller om man träffar en man, som vill ha med en på officersbaler eller firmafester med klädkod "frack", d.v.s. axelbart och urringat för damen?
...och de tatueringar som unga gör idag, är ofta ännu mer ogenomtänkta och bisarra. Som detta med Tegnell. Eller en ryggrad (som inte ens såg ut som en riktig ryggrad) tatuerad över nacken och ryggen, som jag såg för en tid sedan. Eller Playboy-bunnyn på bröstet. Eller en enorm dödskalle med maskar krypande ut genom ögonhålorna. Hur kul blir det när man fyllt 35 år och går med sina barn på mamma-barn-plask-och-lek, liksom? Eller om man träffar en man, som vill ha med en på officersbaler eller firmafester med klädkod "frack", d.v.s. axelbart och urringat för damen?
Jag tror det är helt enkelt att du är den typen som aldrig skulle kunna ha några tatueringar för du gör en så stor grej av såna saker, att det är permanentn och sitter där tills man är död. Jag själv och många andra jag känner som har massor med olika tatueringar tänker inte på det sättet. Jag har flera tatueringar jag absolut inte skulle göra idag (t ex namn på ett ex och en bandlogga) men jag tänker inte särskilt mycket på dom. Jag skulle inte säga att jag ångrar dom heller. Do sitter där dom sitter och sen är det inte så mycket med det. Skulle jag göra en tatuering idag så skulle jag inte bry mig ett smack om hur jag ser på den om 15 år. Jag (och dom flesta skulle jag tro) går inte runt och tänker på sånt och oroar sig på det sättet. Helt ärligt har jag svårt att förstå hur du ens orkar leva om du är så ängslig av dig. Menar inget illa med det men jag hade aldrig orkat gå runt och analysera saker på det sättet.
