Citat:
Ursprungligen postat av
Lord_Stalin
Varför är ni som inte gillar tatueringar så fixerade vid att man har en tatuering för resten av livet? Varför är det så farligt?
Är ni såna som alltid ångrar beslut ni har tagit efter fem minuter? Eller vad är grejen?
Vad spelar det för roll om något är daterat? Är det viktigt för er att saker är trendiga och inne just nu? Får ni ångest om ni har något som inte är trendigt?
Absolut inte. Men det är skillnad på att sätta upp håret i en edwardiansk frisyr någon gång på kul, eller ha på sig cocktailklänningen som ens mamma hade på sig, när hon var i samma ålder som man själv är nu. Ibland. Och att bli påtvingad att se något utdaterat budskap på sin hud varenda dag, och veta att alla andra ser det också. Tycker du själv att det är hett nu med FNL-symbolen, antikärnkrafts-solen från folkomröstningen på 1970-talet, fredsduvan, "Peace, Love and Understanding"-floskeln, Che Guevaras porträtt med mera som 70-80-åringar försöker gömma under kostymen respektive tantklänningen idag?
...och de tatueringar som unga gör idag, är ofta ännu mer ogenomtänkta och bisarra. Som detta med Tegnell. Eller en ryggrad (som inte ens såg ut som en riktig ryggrad) tatuerad över nacken och ryggen, som jag såg för en tid sedan. Eller Playboy-bunnyn på bröstet. Eller en enorm dödskalle med maskar krypande ut genom ögonhålorna. Hur kul blir det när man fyllt 35 år och går med sina barn på mamma-barn-plask-och-lek, liksom? Eller om man träffar en man, som vill ha med en på officersbaler eller firmafester med klädkod "frack", d.v.s. axelbart och urringat för damen?