Citat:
Ursprungligen postat av Tallkotten
Gillar denna posten hos Mattsson:
Så om #prataomdet är journalistik (dessutom på en nivå som är värd pris) och inte att ta ställning mot Assange i en pågående rättstvist, då är det inte fel att starta @BetalaForDig och sälja in detta med en bild på Kajsa Borgnäs (som ju måste anses vara synnerligen känd då hon var ett av socialdemokratins starkaste framtidsnamn och del av deras kriskommision)?
Man kan då starta en hemsida där butiksinnehavare och näringsidkare kan få skriva av sig om stölder de aldrig anmält men som "kan" ha ägt rum (de är inte helt säkra på det) för 10 år sedan? Det viktiga är dock att "allt ska hållas nära" Kajsa-affären!
”En gång såg jag hur en kvinnan gick runt i butiken. Kvinnan såg sig omkring och var mycket vaksam. Kvinnan börjar plötsligt pilla bort prislappen på en av böckerna som hon håller i och går sedan och ställer sig bakom en hylla. Där stoppar hon ner böckera i sin medhavda tygpåse. Sedan går kvinnan mot entrén. Kvinnan lägger ifrån sig en bok och går sedan snabbt förbi larmbågarna och ut på gatan. Jag vill egentligen gripa kvinnan ute på trottoaren tillsammans med en civil väktare men känner att det redan gått för långt.”
Om detta vore fel? Vad gör #Prataomdet rätt?
Ett sådant initiativ borde väl kunna inbringa Stora Bonniersykofantpriset det med, tycker jag.

"Realtidsrapportering och crowd sourcing" i dess prydno...
Citat:
Ursprungligen postat av petterpeppar
Media har ett problemformuleringsprivilegium. De väljer vilka frågor som ska anses viktiga och vilka som inte alls diskuteras.
Medelsvensson absorberar detta genom att läsa rubriker i gratistidningen och/eller slötitta på morgon-teve, debattprogram och nyheterna. Just beteendet hos gemene man att endast mycket ytligt informera sig gör att media i själva verket har mycket makt.
#prataomdet (#pladdraomdet, #tackanna) tog ett sådant initiativ och formulerade, som en underliggande självklarhet i och premiss för hela kampanjen, att det skulle finnas ett stort problem med Assanges attityd till kvinnor, kärleksliv och sex.
Ja, det är i princip en form av osmos som äger rum, ett ständigt tryck från vaggan till graven som skapar en "allmän opinion". Medborgaren flyter omkring i en semiotisk kakafoni, som samtidigt är ytterst likartad när det kommer till de frågor där problemformuleringsprivilegiet tillämpas (resten av tecken-och skränsörjan handlar mest om vad medborgaren enligt storföretagen bör köpa och konsumera rent materiellt). Offentligheten är inte på minsta vis åsiktspluralistisk - därför är den också så förutsägbar, slätstruken och trist.
Den genomsnittlige medborgaren lever oftast ett alltför stressat liv i ekorrhjulet för att ha tid eller orka med att kritiskt granska överhetens påbud och verklighetsbeskrivningar. Dessutom är det mer eller mindre påfrestande för individen att "befinna sig i opposition", att betvivla eller bestrida det "alla" till synes problemfritt tycks acceptera. Människan försöker, var och en på sitt vis, att tråckla ihop en tillvaro som rymmer fruktbara avgrunder. Och än så länge befinner vi oss endast i initialskedet av den process där det ocensurerade nätets individer och konstruktivt samarbetande ad hoc-kollektiv kritiskt granskar och blottlägger befintliga maktstrukturer. Fler människor måste lära sig sovra information, sammanställa fakta och analyser och att hysa självtillit till det egna förnuftet och omdömet.
För övrigt anser jag att Bonniers tillgångar borde exproprieras. Och Guillou hade rätt när han nyligen sade: "Bonniers är fiender till all kultur och allt liv, och måste bekämpas". Om jag hade utrymme i min Flashbacksignatur skulle jag lägga in exproprieringsförslaget och Guillous yttrande där.