Avslöjandet av den falska gräsrotskampanjen #prataomdet?[utbruten tråd/Mod]

Många kvinnor tjatar och gnäller, säger Johanna sedan och blir tyst. Och efter en stund:

– Det har jag också gjort. Gud vad jag har tafsat och betett mig.

Nu var det sagt. Nu var det uttalat, det där som hon gått och grunnat på ett tag. Det där hon har känt sig tvungen att någon gång berätta. Johanna har inte bara varit utsatt, hon behöver också ”prataom” hur hon själv förgripit sig. Inte grovt förstås, men ändå, hon har kränkt mäns gränser, hängt på dem, smekt, tryckt och inte slutat. Hon har själv gjort det hon inte accepterar från männens sida.

Varför slutade du inte?

– Jag tänkte att de egentligen ville, säger hon lite generad, att män alltid vill, att de bara spelar svåra.

Oputsade sidor dyker upp, obearbetade, omedvetna föreställningar tar kommandot och känslor avlöser varandra ( Personligt ) oväntat. Det som känns bra i ena stunden, vill vi verkligen inte vara med om några minuter senare. Det vi aldrig tänkt oss vill vi plötsligt ha i övermått.
Sex går inte att förutsäga, allt går inte att förhandla om i förväg, varje samlag är en lektion i självkännedom.
Och det är just därför vi måste prata, under tiden, medan vi ligger, menar Johanna, guida varandra, med ord eller handlingar, ”inte den handen där”, ”inte så hårt”, ”mer,

Men inne i mig, i många kvinnor, finns det kvar en skam också över den underbara, respektfulla lusten. Man vill, tar initiativet, men ibland skäms man ändå.
Var det så för dig den där gången för länge sedan när en man fick knulla dig utan kondom?
– Ja, när han satte i gång där på morgonen så kände jag mig redan syndig. Och det är en farlig känsla.

Farlig? På vilket sätt?
– Så fort du börjar känna dig som en dålig flicka så börjar du förhandla med dig själv, och det är då man går med på sådant man egentligen inte vill. När man har passerat gränsen för vad man anser att en fin flicka får så blir det allt svårare att hävda sig, att säga nej.

Hur menar du?
– Eftersom jag och den där mannen redan hade gjort allt som jag ville men nånstans kände att jag kanske inte fick, blev det liksom futtigt att klaga på att han inte använde kondom. Min kropp blev en form av valuta som sjönk i värde ju längre jag gick. Jag hade redan spenderat allt och kunde inte längre kräva något.

Oj, säger jag, och hon urskuldar sig:
– Jag var så ung, och jag känner en enorm sympati för den där unga tjejen, hon kunde helt enkelt inte säga ifrån.

Så du skyller inte på killen?
– Nej, nej, nej, inte var det hans ansvar. Det är klart att han borde ha fattat att vår överenskommelse gällde även morgonen efter, men jag kunde faktiskt ha stoppat honom med ett enda ord. Jag lät inte bli för att jag var rädd, han var verkligen inte farlig någonstans, han var en härlig man. Jag var helt enkelt generad. – Och så är det den där förbannade omtänksamheten.

Vad menar du?
– Det där att vi kvinnor alltid ska bry oss om, tänka på andra, inte göra någon ledsen. Det där att man kan tycka synd om den som man borde stoppa.

Så du ville inte åtala honom, som i Assange-fallet?
– Nej, inte kan vi lagstadga mot genans. Inte kan vi fylla domstolarna med sexfall där ett enda ord hade räckt för att sätta stopp. Vi får inte blanda ihop det med grövre övergrepp och våldtäkter där det är svårt, eller till och med omöjligt att säga nej.
Skulle lagen om samtycke till sex användas vid varje icke- uttalat nej, ja då kan stora delar av svenska folket anmäla sina sexpartners. Vi har väl nästan alla, någon gång, legat fast vi egentligen inte ville.