Skönaste utskällning i lumpen?

KA1, runt millenieskiftet.

Kompaniet har just genomfört högvakt och är i färd med att förbereda för att åka hem på en välförtjänt helgpermis. I förberedelserna ingår så klart att plundra de magasin vi haft ammunition i, och så gör även menige G. Eller tänker göra, eftersom han upptäcker att han inte har något magasin. Det ligger kvar på bussen som vid det här laget förmodligen står på färjan tillbaka till Stockholm. G springer upp till befälsrummet och lämpligt nog är det öppna fönster den här varma vårdagen, så löjtnantens "VAD I H-VETE säger ni!!" hörs över hela regementet.

Några veckor tidigare har vi genomfört en grupperingsövning ute på ett svinkallt Myttinge. Plutonen presterade med handen på hjärtat inte speciellt bra, och det får vi också höra eftersom fraserna "jag är mycket besviken på er" och "just nu är i alla motorförare...I DEPÅKOMPANIET!!" ingick i utvärderingen efter momentet. Som tur är bättrade vi oss och slapp få reda på om löjtisen menade allvar med hotet om malajkompaniet. Men där och då ville man bara sjunka genom marken och lägga sig ner och dö.

Undertecknad lyckades få hjärnsläpp och glömma en minibuss i skogen någon av de första veckorna vilket belönades med en rejäl avhyvling som förmodligen var välbehövlig för jag glömde definitivt inget någonstans efter det.

Vem kan denna Löjtnant vara?

Ingen utskällning, men en rätt rolig avlämning.
Under pågående vård av fältmatriel utanför förrådet på grusplanen så kommer en valp i hög fart så dammet yr och sladdar in framför oss och fänrik Joh****** skriker LÄMNA AV!! (Fortfarande sittandes i valpen med motorn igång) Var vid vår sergeant stressat i sin tur skriket uppställning och lämnar av till fänriken som gör en honör, varvar motorn och drar iväg lika snabbt som han kom!. Vet fortfarande inte vad han ville

Plats; Sågverksplan P4Kvarn.

Första veckan efter inryckning har vi våran första stridsövning med lös ammunition. Vi övar på växelvis bakåt inom gruppen. Fienden bara öser skott på oss från en kulle som vi jobbar oss bort ifrån. Efter att min omgång tillbakaryckt får en kille i den första omgången, som alltså ligger snett framför oss eldavbrott och skriker ut det.

Jag får ett genidrag och ställer om mitt vapen till full automat och öppnar eld ovanför den första gruppen mot kullen samtidigt som jag springer bakåt för att "kompensera" som jag tänker det, för killen som har eldavbrott. Hade aldrig använt automateld förut någonsin så hade ingen aning om hur snabbt jag sköt, visade sig senare att jag brände hela magasinet på ett par sekunder - springandes bakåt, sprejandes över huvudet på hela omgången

Slutar med att övningen avbryts och en högröd första sergeant tar tag mig i axeln, leder in mig bakom ett träd och skriker ÄR DU DUM I HELA JÄVLA HUVUDET ELLER?

Resten av dagen fick jag genomföra övningarna med en avbruten kvist som vapen istället och varje gång jag sköt fick jag säga "pang" "pang" istället. Fina tider

Hm, nu är det här inte lumpen utan Fvro, (Flygvapen ungdom) förra året så hade vi skjutövning med Skidskyttegevär 22 (Shultz tror jag) i Kvarn och ett par av oss (inkl. mig) hade fått dåliga magasin som bokstavligen spottade ut ammunitionen när vi skulle ladda gevären.

Jag samt de andra struntade i att ladda magasinen och laddade för hand (thug life style) och hamnade efter. Så när resten hade skjutit sina 5 skott så hade vi ett-två skott kvar, Översergeanten var inge glad och kallade oss för slöa stadsbor (raka motsattsen till mig som är varken slö eller stadsbo) som inte kunde skjuta.

Då ställde jag mig upp (vi hade order att ligga kvar på sovunderlagen) gick fram till han med de andras dåliga magasinen och sade med hög bestämd röst: Det säger du ja, men nästa gång, ge oss magasin som fungerar ordentligen!!

Och med de tog jag de 5 skott jag hade kvar löst till nästa runda, laddade mitt magasin och visade vad som var fel, Översergeanten blev så jäklans snopen och bad om ursäkt, faktum med är att han gav oss 5 extra skott att skjuta med och varsitt magasin (som fungerade) och lät oss lifta med kaptenen tillbaka till kollagen med BV206/208 (kommer inte ihåg vilken av dem) istället för att låta oss gå I skillnad med de andra som fick, ah gå tillbaka, dock så kom vi inte undan rengörningen av gevären

En pjäsgrupp som får en riktigt ordentlig utskällning för att de har slarvat bort den på H77 monterade brandsläckaren.

Fänriken skäller väl i 5-10 min på dem och det går absolut inte att få stopp på honom.
När han till slut får slut på luft påpekar jag att det som står framför honom är en H77B med Dieselmotor. Då en sån inte kan få förgasarbrand så har den inte heller utrustats med brandsläckare för att släcka förgasarbränder .....

Behöver vi tillägga att jag inte hade en riktigt fungerande relation med den fänriken efteråt ....

Där fick du allt han med besked!

Var ute på ett övervakningsuppdrag i kära Skövde för det är mycket viktigt att kunna försvara ett magasin som är tomt i övningssyfte.

Nåja vi var uppdelade i två grupper en grupp i bakre lägre som vilade upp oss och hade det gött i en timma innan vi bytte med den andra gruppen som fick frysa vid vägarna som ledde till magasinet.

Min grupp låg i bakre läge och hade fått börja vila upp oss lite vi hade ju självklart blivit uppslängda vid 04:00 utav att vår kära 1 srg dunrade in på luckan och skrek om att vi hade två minuter på oss att vakna få på oss full utrustning, hämta våran packning och ställa upp i korridoren på kära P4a.
Sagt och gjort så flyger hela gruppen upp och börjar klä på sig för att gå ut till en säker utskällning eftersom hälften av plutonen kommer försent och till råge på allt har den andra gruppen låst dörren till sitt logemente så våran käre 1 srg fått banka och rycka i dörren tills de låste upp.

Ute i korridoren får vi den vanliga historian om hur jävla värdelösa vi är och att vi ska ge fan i att låsa dörren för då kan inte våra kära befäl rycka upp den och rusa in för att gorma. Sen får vi en fejkad utskällning för att vi ätit upp våran frukost istället för vårat kvällsmål. Då hade någon av våra älskade serganter ändrat lappen så det stog frukost och inte kvällsmål på den. Så ingen frukost denna morgonen inte.

Nåja väl på plats utanför magasinet flyter arbetet på som vanligt, förläggningen anläggs och grupperna roterar mellan att försvara och vila. Jag och min stridparskamrat lyckas tabba det när vi missar gulblå bindel på våran major och kapten som är på väg in på området. Som tur var för oss var våran major en mycket beskedlig och lugn herre som inte tyckte om att skälla på slashasar så han förklarade lugnt att de var gulblå och lätt det passera efter att ha gett oss beröm för att ha tagit uppgiften på stort allvar.

Men sen så ska det ju självklart ta hus i helvete, två stycken från den andra gruppen sitter och sover på sin post och då passar självklart fienden på att smyga förbi och lyckas avfyra en GRG rakt in på våran pluton innan posterna ens reagerat på det.
Först hörs en jävla smäll ifrån GRGn som ändå inte kan mäta sig med våran 1 srg skrik som ekar över hela skogen i Skövde "BESITT ELDSTÄLLNINGAR".
Snabbt som fan springer vi alla huller om buller ut från tältet till våra värn där vi får ligga och trycka i 30 minuter. Antagligen för att våran första sergant måste lugna ner sig lite innan han kallar samman hela plutonen. Nu kommer en utav de värsta utskällningarna jag hört i hela mitt liv, sergantens ansikte är rödare än en tomat och på så brett dalmål att Moraeus står i lä gormar han.
"NI KAN VARA DE MEST VÄRDELÖSA IDIOTERNA JAG NÅGONSIN SETT, OM DET HÄR VAR PÅ RIKTIGT HADE HALVA PLUTONEN VARIT DÖD OCH DEN ANDRA HALVAN PÅ VÄG ATT GÅ SAMMA ÖDE TILL MÖTES HUR FAN SKA NI FÖRKLARA DET HÄR?"
"Förste sergant vi....."
"JAG SKITER I VAD FAN NI HÖLL PÅ MED VI FICK PRECIS EN GRG RAKT IN I VÅRAT LÄGER DÅ ÄR DET INTE RELEVANT VAD FAN NI HÖLL PÅ MED FÖR JÄVLA KÄRLEKSHISTORIA I KUREN"

Inte en enda syl i vädret fick de och inte fan var resten av plutonen skonad ifrån utskällningen som vår käre 1 srg drog fram.

Har en betydligt värre och dummare men den vill jag fan inte ens tänka på för den förvandlar försvarsmakten till en jävla särskola.

Övning i skogen
Lt B har utsett mig till sin personliga chaufför (gjorde inte mig något precis)
Mitt i genomgången så kommer han på att han har kvar papper i sitt låsta arkivskåp på rummet.

Vi säger att jag heter Eriksson här.
- Eriksooooon! Hämta fordonet
För här kunde vi inte anförtro mig med nyckel till arkivskåpet

Sagt och gjort, jag hämtar hans 940 som han så ofta påpekat är den långsammaste bilen i universum

In i bilen och order utdelas
- Mot regementet, FORT!

Vad han nu inte vet är att jag då verkligen tar orderna fort på allvar. Så allvarligt att jag inte alls håller 40-50 på grusvägarna, utan sladdar och kör rally i skogen.
Drar ur det mesta ur växlarna (har man kört 740 så vet man vad som krävs för att fordonet ska prestera) och verkligen drar bilen till sitt yttersta

Under hela färden sitter Lt B tyst vid sidan om mig.

Framme på regementet kliver han ut och går upp till sig.

Där ska han tydligen ha beklagat sig för sina kollegor. Att jag försökt döda honom etc,etc.
Ner igen och tillbaka. Men med ordern att köra LÅNGSAMT FÖR EN GÅNGS SKULL ERIKSSON!

Efter det blev det inga fler chaufförsuppdrag för honom. Jag blev placerad till att istället agera ordonnans på kompaniet. Fick också en fin gammal 740 i sin vanliga marinblåa färg att köra med.

Lt B:s 940 skrotades, stötdämpare och växellåda hade gett upp.

Men jag gick under titeln på regementet som: Den snabbaste ordonnansen på planeten.
Hörde att man varnade när jag kom på uppdrag längs med vägarna över radion i en vecka efter händelsen.

Den vill jag absolut ta del av.

Farsan berätta en historia från hans lumpartid på 60-talet. På den tiden kunde man inte strosa hur man ville ut och in från området utan vakten stängde vid en viss tidpunkt.
En kväll när de hade vart på stan och firat rejält kom de försent om var tvungna att klättra över staketet. När de väl kommit över blir de påkommna av någon tjurig fänrik. Farsans kompis rökte en cigg och full som han var så la han ciggen i bröstfickan och klämde ur sig "håll käft fänrikjävel" samtidigt som ciggen brände hål i fickan och ramla ur.
Rejäl utskällning som följd haha.

En av de vackrare utskällningarna har Lt "Sven i Helvetet" presenterat på ett känt lite tuffare PansarRegemente.
Sven i Helvetet var inlånad ifrån ett Småländskt regemente och han var urtypen för en gnällig smålänning. Hans småländska dialekt var så knarrig att man ibland hade svårt att förstå honom.
Sven i Helvetet var dock den som hade skrivit GRK-reglementena och var en guru i GRK-tjänst.

Vi skulle under sent 1980-tal lära oss GRK med tanke på kommande kompetensbehov och utbilda eget GRK.
Jag rörde mig lite i utkanten av en övning som den äldre gentlemannen Löjtnant Sven i Helvetet höll.

Det var en småruskig dag med ett stilla höstregn. De övade att gruppera en GRK-pluton med Sven som GRK-guru och inlånad ifrån ett känt Småländskt Regemente.

Övningen denna höstdag går det troll i, det går långsamt och tamejfan allt blir fel hela tiden. Soldaterna försöker men det är en sådan dag som var predestinerad till att bli skit.

Lt Sven övar på och öser "klokheter" över soldatmaterialet. Ingenting blir bättre på något sätt.

Nu fryser Lt Sven till och vrålar samling. Soldaterna beordras att sätta sig PÅ sina hjälmar i öppen fyrkant vända mot Lt Sven.
Regnet strilar långsamt ner över huvudet på de små beväringarna, olustkänslan bara ökar hos soldatmaterialet men de sitter där tysta. Till sist så vågar den kloke KB-eleven att räcka upp handen.
Jaaaaaa, knarrar Lt Sven fram på sin småländska dialekt.

"Löjtnant, varför sitter vi här barhuvade i regnet och gör ingenting?" Frågar den vakne KB-eleven.

Lt Sven i Helvete svarar då på sin utpräglade småländska dialekt:

"Eeeeera djäääävla träskallar. Om inte det här regnet över eraaaa träskallar kan få torrsprickorna i era huvuden att gå igen så vetefaaaaeen vad jag skall göra med er beväringsdjääävlar!

Jag började skratta så jag kräktes och var tvungen att löpa bort i skogen för att inte förstöra stundens allvar.

Jag hade förmånen att få stöta på Sven i Helvete under en vinterövning på Regementet men det är en helt annan historia.