Skönaste utskällning i lumpen?

Händelsen ägde rum sommaren 08, Drottningholms slott.
Jag var sen ner till vakt expeditionen med en rinnande lössnus i käften. På vägen ner ser jag befälstoaletten, sliten upp dörren och där står Lt Mår******* spritt språngande naken och torkar sig efter en härlig dusch. Jag kastar igen dörren och fortsätter ner...
Det hela slutade med att jag under 2 dygn fick tilltala honom som "älskade Lt"

Så j-vla bra tråd! Nostalgin flödar! Låg själv på K3 som jägare 1984-85. Där var det kotym att skälla ut soldatsvinen. Under den tiden trodde befälen att skrämsel var bästa pedagogiken. Förmodligen har det gått framåt sedan dess. Jag kan rabbla upp hur många utskällningar som helst. Måste rota i minnet först............ men här kommer en:
Det var utslagningsveckorna i början. Jag blev ofta riktkarl av någon anledning. Och jag har rent naturligt ett leende på läpparna, glad, positiv person osv.... Detta kunde inte befälen tåla. De ville ju faktiskt knäcka oss för att sålla agnarna från vetet........
Befälet skrek mitt efternamn, vi kan kalla det för Svensson här:
-Svenssssonnnnnn! Vad är det som är så jäääääääävla roligt! (efter att ha lyckats igen att rätta in plutonen i en snygg formation).
-Den frågan kan jag inte svara på Sergeant! skrek jag tillbaka, i fast och resolut ton som vi hade fått lärt oss.
Han blev då ännu argare och med sitt rödsprängda ansikte sprang han fram till mig. Hans ansikte var nu enbart max 5 millimeter från mitt ansikte.
-Svenssssssonnnnnnn! Ditt leende skall vi se till att illa kvickt ta ur diggggggggg.
-Tack sergeant! svarade jag. Nu blev han ännu argare.
-Duuuuuuuu tror att du är någon vaaaaaaaaaaaa? Du din j-vla dyngkuk!!! Jag ska f-n imig se till att få vett i dig!
-Jaaaaaa sergeant! svarade jag. Visste att detta skulle ta hårt tillbaka. Att inte visa svaghet var enda medicinen då. Han blev ännu galnare men kunde inte hitta fler ord utan det blev en j-vligt lång och sen afton i Karlsborg med exercis.
Ni som låg på K3 under den perioden vet exakt vad jag menar. FJS hade hårdare fys men de blev inte bestraffade som oss vanliga jägare.
Vi hade ju bl.a en ultra galen major som på fritiden var nere i Afganistan med omnejd och deltod i stridande förband. Finns hur många storys som helst om befälen på K3.
Roliga minnen.

Repövning nr 2 på 80 talet. Hade bara inte tid med det och försökte med uppskov och ALLT för att slippa. Men icke då. Försvaret var tvungen att ha mig på plats. Blev riktigt desperat då jag hade, tycker jag fortfarande, goda skäl att slippa repövningen just då.

Förökte att straffa ut mig genom att supa till ordentligt redan vid inryckning. Ordentligt. Långt över normal festande. Minns inte hur kvällen slutade men syftet var gott. Jag skulle hem.
Dagen efter inryckning blev jag inkallad/inledd till bataljonschefen. Vet fortfarande inte hans grad.
Satte mig på en stol och lade upp fötterna på hans skrivbord och räknade med att få världens utskällning, bli utsparkad och komma hem.
Tji fick jag. Han tittade på mig och sa helt kallt: "jag vet vad du håller på med och det fungerar inte på mig". Han gjorde klart i saklig ton att om jag fortsätter så här kommer jag att få gå kvar när alla andra åker hem.

Och så blev det.

Utskällningen uteblev men han vann. Och det var väl iofs en skön utskällning.

Vi tävlade ett tag på luckan om vem som hade de blankaste kängorna. Vi tog hem de på helgerna för att putsa och köra de i ungen och liknande grejor. På en av våra uppställningar så blir kaptenen sur för att allas kängor var blankare än hans, då fäller han kommentaren
-Det räcker om kängorna är rena, de behöver inte skina som kattkukar i månskenet.

Skrattar än idag när jag tänker på det..

haha! klockrent, tack för ett gott skratt!

KA2, Rosenholm. Vi sitter och försöker inrätta våra vapen under särskild tillsyn. På ett logement spelas någon form av techno-musik som hörs tydligt ut i korridoren. Tydligen hördes det ända ner till våningen under och ända in i befälsrummen då en märkbart irriterad Fänrik A******sson kommer upp för trapporna, klampar fram till logementsdörren, rycker upp den och vrålar "Stäng av den där jävla knarkarjazzen NUUUUU!!!"

K3 i Karlsborg. Plutonen är ute på vår första fältvecka i vinterkylan och termosarna (som alltid ska innehålla varmt vatten) skall visiteras av befälen. När han kommer fram till en smånervös rekryt i plutonen märker han att det inte är vatten i termosen.

"Rekryt X, vad har du i termosen?"
"Chokladmjölk, fänrik!"

Han fick sig en ordentlig utskällning efter detta, men fänriken berättade några månader senare att även han sett det komiska i situationen

Inte utskällning, men kollektiv(?) bestraffning (eller militär Karma): Element ur Livplutonen hade tagit för vana att fylla vattenflaskorna med markans goda apelsinjuice. Detta observerades, och litet överraskande påbjöds saneringsövning, gas. Klorkalk var det icke, utan övningsmedel, dvs någon sorts trimmat potatismjöl (personsaneringsmedel 104 är potenta grejor, inget att leka med). Det blev klibbigt nog om man hade vatten i flaskan, de som hade juice försökte ju slippa undan, men icke. Klibbigt, kletigt, flugor, kli, elände och flin från både instruktörerna och de fega kamrater som inte vågat snatta.

Uppställning under gröntjänst. Vår fänrik var redan sur eftersom vi försökt smita från en del städning. Under uppställningen skälls den ena ut efter den andre och därtill en djävla massa armhävningar i dyngpölen som vi tvingats ställa upp i.

Mitt under breifingen kommer kompaniets lirare, skrivarbiträde Svensson körandes med sin flakmoppe på två hjul med mössan bakofram, skjortan hängandes utanför uniformen samt jacka uppknäppt och bränner förbi mellan fänriken och oss. Först bara gapar fänriken i någon sekund sedan ser vi alla hur alla proppar i proppskåpet går samtidigt och därefter springer han gormandes efter mopeden med ett skrivarbiträde som absolut inte vill stanna. Någon dag senare får vi veta att Svensson fått två veckors kvällstjänst som "sanitetsvårdare" hos hundförarna, d.v.s skopa hundskit.

Denne galning hade gjort frisedelsförskaffandet till en ouppnåelig konst. Förutom en oförmåga att framföra motoriserade fordon envisades han med att olla allt som gick ut från hans kontor som han mestadels spenderade dagen på genom att sova. När han inte sov, ollade saker eller tvingades fräsa namnbrickor brukade han bli väckt av adjutanten som av någon konstig anledning verkade ha gett upp hoppet avseende Svenssons inställning till militärtjänst när Svensson i princip ryckte in. Kulmen på det hela och i detta fall "frisedelsutfärdandet" blev ett läkarutlåtande på att Svensson genom att ha festat till det lite för mycket en helg råkat utlösa en neurologisk sjukdom som inte ens gjorde honom lämplig som ett uruselt skrivarbiträde.

Följande utspelade sig en söndag eftermiddag när vi låg Berto på Marinbasen i Karlskrona.

Min pluton, tillsammans med tre andra, låg på Kungsholms fort i inloppet till Karlskrona-bukten vilket innebar att möjligheterna till kvällsaktiviteter var starkt begränsade. Samma helg som vi låg Berto hade en grupp på runt 10 beväringar från en av de andra plutonerna fått lov att sova över på Marinbasen, eftersom de ville utforska Karlskrona (supa mao). Av logistiska anledningar fick de sova i samma kasern och på samma våning som min pluton.

Jag minns inte exakt tidpunkt, men vi kan säga att detta utspelade sig efter lunch. När min pluton kom tillbaka till kasernen fick vi order om att ställa upp i korridoren utanför våra logement. När vi stod där började en hel drös med befäl välla in i korridoren med märkbart irriterade miner. Vaktchefen på Marinbasen beordrade enskild ställning och informerade om följande:

Värnpliktig X i tredje pluton har blivit bestulen på 3000kr (om jag minns rätt, var en hyffsad summa i alla fall). Han hade dessa pengar i byxfickan när han gick och lade sig igår kväll, nu är de borta. Den som har tagit pengarna kan ta ett kliv framåt.
Sedan följde ett par minuter med diverse hot om repressalier för den skyldige osv osv.

Ingen klev fram och erkände, vilket innebar att fullständig visitation av logement och person beordrades. Under tiden som våra logement blev visiterade så hade Kompanichefen för våra 4 plutoner ringts ut, på en av hans få lediga söndagar skall tilläggas.

Visitationen av våra logement gav inget resultat, ingen i min pluton var skyldig till det hela. Detta gjorde ju att en intressant situation uppstod, någon av värnpliktig X kamrater var skyldig. Visitation av deras logement beordrades.

Nu börjar det roliga. Personerna i den rivaliserade plutonen hade ju som sagt valt att stanna kvar i Karlskrona för att festa till det, ganska ordentligt. Vid visitationen av deras logement dök en hel del intressanta föremål, i form av halv urdrucka spritflaskor upp. Alkohol på logementen, är som de flesta av er vet, inte speciellt omtyckt.

Festprissarna beordrades ställa upp brevid min pluton, som hade stått uppställd i korridoren i två timmar medan visitationerna pågick.

Kompanichefen började med att adressera min pluton, att han var ledsen att de slösat på våran tid pga detta tilltag, att vi skulle stå kvar, men inte bry oss om det som han snart skulle säga.

På detta följde den värsta utskällning jag varit med om i hela mitt liv. Vpl i pluton 3 fick verkligen veta vad kompanichefen tyckte om sådana som dom. Att stå där brevid någon som blir utskälld efter noter, var en jäkligt skön känsla. Framförallt eftersom ingen i min pluton var skyldig till något.

Skjutövning i Skillingaryd - Fänrik Joh******

När vi hade genomfört en inte allt för bra skjutövning under dagen, så beger vi oss ut till fältet för att genomföra kvällsskjutning då den lilla utskällningen kom- Genomför ni denna skjutning som den förra så åker jag fan hem till sambon och spöar upp henne!!

Skjutningen gick bra!

K4, Arvidsjaur, början av 90-talet.

Under gröntjänsten och efter några dygn av strapatser, obefintlig sömn, lite mat och då alla är duktigt möra, så är det samling i lektionssal på kvällen för genomgång av nästa övning, en 15 km orientering.

Folk har svårigheter att hålla sig vakna i goa värmen och fänriken går runt och slår som ett psykfall i bänkarna för att väcka de som nickar till. Sen kommer det:
-Fy fan för att se såna som er i ett förband av den här kalibern. Ni ser ut som 20 st Rain Man!