Förbannat kul tråd, den måste bumpas med ett nytt inlägg.
Den handlar dock mer om
frånvaron av utskällning, än något annat.
Jag minns från min tid i FBU i slutet av 80-talet att några pajsare blev satta till signalister på staben under en övning. Eftersom högsta hönset på övningen var en viss Kapten Göran Friedner (GF) så var det anropet ”Gustaf Filip Blå” som gällde.
Det var dock
inte det som hördes i etern, speciellt nattetid när kaptenen sussade och när förbindelseprov skulle genomföras med jämna mellanrum: Så här kunde det låta vid inkommande anrop från grupperna:
- Gustaf Filip Blå, Gustaf Filip Blå!
- Gustaf
Fittan Blå, Gustaf
Fittan Blå, kom!
På något sätt kom detta till kaptens kännedom, men eftersom han var en sansad karl blev det ingen riktig utskällning vid uppställningen, utan han sade endast:
”Jag har hört att signaleringsspråket ändrar karaktär nattetid. Det ska det inte göra! Och det ska inte hända igen. Tro mig, jag hör
allt. Jag har nästan
magisk hörsel.”
Och av den anledningen kunde man påföljande övningar höra följande meddelanden utväxlas med viskande röst nattetid:
- Gustav Filip Blå, Gustaf Filip Blå!
- Gustav Filip Blå, Gustaf Filip Blå, kom!
- Från Adam Bertil. Förbindelsen provas. Hörbarhet efterfrågas.
- Hörbarhet:
Magisk. Klart slut!