Skönaste utskällning i lumpen?

Jag gjorde lumpen 86-87. Vid inryckningen var det en kapten Persson som körde rätt hårt med oss (han visade sig dock vara en riktigt reko kapten sedan). Vid ett tillfälle, första dagen, när vi stod uppställda nakna på kaserngården råkade jag stå något för nära killen framför mig. Kapten Persson uppmärksammade detta och röt något i stil med "ni står ju för helvete för nära, är ni bög eller?". Tyvärr hann jag inte tänka innan jag svarade "javisst, är kapten sugen på ett nummer?" (jag är förvisso inte bög, men har svårt att hålla tyst i bland...). Den utskällning som sedan följde.., tja vad ska jag säga? Hur som, jag hade sedan flera orsaker att umgås med kapten Persson och vi skrattade mest åt det hela.

Tråden får inte dö för fan! Bästa tråden på FB ju!

Kan ju bidra lite jag med!
Gjorde lumpen som MP på Livgardet för inte så länge sedan. Jag tar några axplock:

Plutonens enda tjej, som fick skjuta om skyddsvaktsprovet 15 gånger, hon fick även göra om sin anmälan till Livgardet(LG)'s drygaste befäl typ 20 gånger, slutade med tårar.

Hade en go kille vars AK5D fick eldavbrott vid skarpskjutning/blixtlås på östkusten. Killen drar sin glock istället och börjar skjuta. Då är det hans tur att springa, och någonstans i hans skalle kommer tanken
"Juste, man får ju inte springa med osäkrat vapen! Varpå han helt enkelt KASTAR glocken på marken och springer iväg utan den. När kapten sedan frågade honom om hans glock, så fick han veta att han levde!

Vid samma övning drog en kille ett skarpt glockskott rakt ner i marken mitt i gruppen, ett under att ingen blev träffad. Hans reaktion var att skratta lite panikaktigt, varpå kapten kommer springande med draget vapen och killen i fråga släpper glocken och räcker upp händerna.

Precis efter inryck på fältvaneveckan så körde en StormPI över våra packningar med sin bandvagn ute vid brandbanan, inklusive vår korprals packning. Han sprang ikapp vagnen och slet ut föraren och tryckte upp honom mot vagnen. Hela marschen hem gick han längst fram och skrek ut hur dåliga infanterister är, att de är genetiskt lägre stående osv osv

En kille avslutade samtalet med kapten på befälsrummet med "JA, KORPRAL!" varpå han gjorde helt om och gick därifrån. Resten av kompaniets befäl var också i rummet.

En stressig morgonstädning i början av lumpen resulterade i en toalett som inte hann städas ordentligt men som ändå anmäldes klar för visitation. Vi som står uppställda hör plötsligt den grövsta och brutalaste rösten man kan tänka sig, vråla ut på västgötska: DET ÄR JU FÖR FAN PUBIS PÅ TOARINGEN!!!
Samma befäl visiterade även ett logement där en kille glömt låsa sitt skåp. Befälet ryckte således bort hela dörren till skåpet och skrek högt medan han gick förbi uppställningen! XXXX! KOM TILL BEFÄLSRUMMET OCH ANHÅLL OM ATT FÅ TILLBAKA DIN DÖRR!

På närkampen körde jag (ganska stor) mot en plutonens tunnaste och minsta kille, men han var assugen på fight så jag drämde till honom i ansiktet (rak vänster med handskar) varpå killen trillar rakt bakåt som en trädstock och blir liggandes

Ja, jag har otaliga fler minnen att dela!

Påminner mig om kn Johansson, ex FJS, som var plutch på PBS Skytte, på tiden det begav sig. En av beväringarna på plutonen var dels mycket relaxad och avkopplad vad gällde militär disciplin, dels intresserad av skytte och bra på detta. PBS Skytte var dubbelbeväpnade, med såväl AK4 som m/45 och därför skulle skjutprovet göras två gånger. Den här djupingen gjorde också skjutprovet flera gånger, just för att få skjuta en smula. Japanen på hängde knappt ihop i nederdel, så tejpad var den, men ögon och ansikte var orört. Så icke när mr X hade skjutit. Snygga, väl samlade serier med tre skott mellan ögonen (varningsskott och två skott verkanseld).

Det luktade snabbt svavel när Kn Johansson insåg vad den här tomtegubben sysslade med, och han fick bara en varning innan det blev verkanseld. Mr X mötte nämligen tillsägelsen med att byta riktpunkt, som han själv uttryckte det, "höger och vänster förmak"

Utskällningen blev inte så magnifik, det var liksom inte kn J:s stil, den var närmast stillsam, utan man såg bara hur mr X sprang för allt vad tygen höll bortåt regområdet för att lika snabbt komma tillbaka med en handskriven lapp. På denna lapp hade regmentets sjuksköterska intygat att det inte fanns något hjärta i pappfigurer. Knorren var att denna dam dessutom förmodligen kände till kn J, för det stod också att det hade inte kn J heller.

Fältvecka: vi skulle ställa upp för avfärd nånstans, hela kompaniet. Kallt var det med och löven hade börjat falla. Menige Berglund anmäls som frånvarande. Var i helvete är Berglund vrålar Kn J*******s. "Här Kapten" hör man då en omisskännlig gäll Boråsdialekt. Alla glor åt hållet orden kom från och ser hur karln står på huk och bajsar med ryggen mot hela kompaniet. Det blev ett jävla liv.

Jag minns han fläkte upp röven så man nästan kunde se frukosten med. Usch äckligt.

Berglund var en hopplös soldat som befälen inte riktigt orkade skälla på: anemisk och svag, rött hår och stora tjocka läppar men i övrigt var allt spinkigt och klent. Kunde inte marschera utan gick passgång. Jag tror karln lyckades med att beskjuta en väg istället för Saab-mål en gång osv.

Hursom, jag minns även att en av våra löjtnanter, en hård snubbe som alla sket på sig av skräck för när han började, en gång stod och stirrade på Berglund när han höll på med nåt och sade (med en suck): "fast man vet aldrig Ravndal, det kan bli såna som Berglund som avfyrar den där kulan som vinner kriget, och blir hjälten. Man vet aldrig, det är ju så"

Lt Alex på IB2 om nån minns

Falun på andra sidan millennieskiftet:

Någon hade klottrat på en muggdörr och på fredagseftermiddagen höll majoren ett anförande om det olämpliga i att just klottra på dörrarna.

Bland annat hävdade majoren att om detta klottrande skulle upprepas så skulle dörrarna helt sonika avlägsnas. "Nu kanske ni tror att jag inte kan göra så? Men det kan jag! JAG GÖR VAD JAG VILL! JAG ÄR MAJOR!"
Han undrade också, inte helt stillsamt, vad vi var för slags "vänsterhandsonanister".

...och mycket riktigt, senare den sommaren sket vi utan dörrar i någon vecka.

Livkomp på Livgardet för ett par år sedan.

Detta var några av de första veckorna i lumpen och vi hade precis kommit in från någon övning. Jag hade precis duschat klart och blev på nått sätt utsedd till att gå till läskautomaten och köpa läsk åt folk.

Vid detta laget hade jag inte klippt av mig mitt långa hår och det var rätt ruffsigt efter att ha handdukstorkat det. Jag slängde på mig m90 byxorna och en skjorta och knatade över barfota mot automaten.
Automaten stod inne i vapenvårdsrummet där precis just då stod alla kompaniets befäl och rengjorde sina pickadoller. Jag började lassa in pengar i automaten samtidigt som nåt random befäl stegar fram till mig och ger mig så in i helvete mycket skäll. Helt skräckslagen har jag inte en aning om vad jag ska göra. Till råga på allt är han ett huvud längre än mig och då är jag medellång. Jag, totalt panikslagen, nöjer mig med att fortsätta trycka in pengar, försöka greppa omänskligt många läskburkar, som jag såklart tappar runt på golvet, försöka få tag i växeln, svara på frågor samtidigt och allt detta i givakt. Jag ser inte heller hans grad så allt jag får ut mig är Ja! ueem öööe Ja! öeeeeööö. Nu kommer jag inte riktigt ihåg vad han skrek men något om att vi var livgardister och ska se anständiga ut blabla osvosv.
Jag kom ihåg att jag sneglade runt i rummet och ser alla befälen stå och småfnissa, även dom lumparna som stod i kö till automaten såg halvt skräckslagna ut. . Jag lyckades hur som helst få med mig alla läsken och det mesta av växeln tillbaka så det var ändo rätt lyckat

underbar!!!

På ett skjutfält med skrapa vapen i den sydöstra delen av Sverige för några år sedan fick jag en rätt hyffsad utskällning:
Gruppen utför korridor bakåt och vid andra gången jag skjuter så har inte Kn. T hunnit med riktigt,
och givetvis så fälls ett mål upp på samma sida som Kn springer på, givetvis på "fel sida" korridoren och eftersom jag är först,
jag har 2-1 till näste man och Kn är i mitt tycke utanför skottfältet så lassar jag iväg,
sänker målet (ca 2s efter upptäckt) och springer som fan, vänder och sätter mig,
helt plötsligt så har jag en arg Kn ett par centermeter från ansiktet som skriker på en. Allt från om jag var trög, dum i huvudet, blind osv. jag som är en aning chockad skriker tillbaka "Ja, KAPTEN" och "Nej, KAPTEN" det hela avslutas med
"Soldat H***** du har tur att Kaptenen har snott stålmannens mantel, för annars hade det blivit ett sjukvårdmoment med"

Sedan fortsätter övningen, tills vi dragit oss ur, och efter ha diskuterat genomförandet, så kommer Kn fram och vill att jag förklarar mig, och jag berättar hur jag uppfattade situationen, att jag tyckte att han var utom skottfältet, då sa han att han gör den bedömningen i fortsättningen och att det var bra skjutet. Går fram till bedömningstavlan och ändra betyget på säkerhet från en 2a till en 5a(högsta).

Jag gjorde lumpen på den tiden "alla" var värnpliktiga och i ett förband som var dumpningsområde för IQ (och folk som kunde simulera IQ, en inte föraktlig andel av bemanningen). Halvvägs genom lumpen traskade jag in på plutonskontoret och upptäckte där en figur som a) jag inte kände igen (dvs ingen av våra officerare) b) var märkbart äldre än jag själv (det var alltså inte en värnpliktig som fyllde upp stolsplatsen) och c) inte hade ytterjackan på sig (och därmed inte hade sin gradbeteckning på kragspeglarna).

Men det var ett IQ-förband. Jag log snett, slog ihop klackarna och utropade "Fänrik, löjtnant eller kapten, vpl Superkuf rapporterar ...". Figuren log tillbaka och sade att reguljärofficerarna skulle dyka upp om någon minut. Vilket skedde. Men jag tänkte nu ta chansen och fråga: vilken är korrekt etikett om man ställs inför vad som troligen är en officer, men när man inte har någon formell beteckning att utgå ifrån? Framför allt på inhägnat område - hade det varit ute i kalhyggesland skulle jag krävt ID och glatt tvingat någon att kropsvisitera X.

Under en morgonvisitation av logementet var befälet i fråga på riktigt uselt humör. Han sparkade in dörren, gick med jävligt bestämda steg in och började kasta ut persedlar ur våra skåp. I en killes skåp fann han en vattenflaska som det var vatten kvar i.
Den hälldes ut på golvet, och sen slängdes persedlar i pölen. Någras sängar slet han även upp och slängde på golvet, med madrass och allt.

Sen sa han att "här ser ut som ett sönderknullat horhus", gav oss några minuter till att åtgärda kaoset och avslutade sin bryska visitation med att sparka iväg papperskorgen.

Hahahhah! Tack för kvällens bästa

Jag gjorde min värnplikt som KB för skyddvakterna på livgardet i sthlm. Fick dock bara en rejäl utskälling under mina 15 månader.

Vi har haft en slö dag med lite enklare övningar i sommarhettan och underkvällen så är jag för en gångs skull ledig, men eftersom vi har tidig uppställning nästa morgon så bestämmer jag mig för att skippa krogen och i stället ta en rejäl jogging tur ner till ett bad ställer cirka 6 km bort. Sagt och gjort så joggar jag i väg.

Kommer ner till badstället och simmar en stund för att sen jogga tillbaka. Jag är sjukt varm och bestämmer mig för att skita i att ta på mig tröjan utan joggar tillbaka i shorts och bikiniöverdel. Joggar in på kasern och hälsar på mina kolleger i vakten. När jag sen joggar bort mot mitt logoment så regerar jag inte på att där står en hel jävla pluton mekaniker i uppställning utan jag springer till logomentet och gör det jag ska.

Cirka en timme senare går jag ut för att ta en cigg. Jag sitter i mina egna tankar och röker när en väldigt arg fänrik börjar vråla på mig. Jag fattar inte vad han vrålar om men låter han skrika klart. När han skrikigt klart så frågar jag han vad han menar och får då veta att hans mekaniker hade slutat lyssna på honom under uppställingen och han tyckte det var mitt fel. Jag bara tittade på han och skakade på huvudet och berättade för honom att jag inte hade gjort något reglemente då jag var ledig.


Han kollade surt på mig i 3 månader efter det. Och mina plutonkamrater hade skitkul åt detta medan jag mest tyckte han var sjukt löjlig. Det är ju inte mitt fel att hans värnpliktiga blir så distraherade av en ung kvinna.