Kall fusion

Brukar bara läsa i vanliga fall, men här vill jag göra ett inlägg.

Har sett mycket skepsis angående Rossi/Focardi-experimentet här, och överallt på nätet... Men förvånansvärt lite uppdaterad information?

De påstår inte att de utför kall fusion, utan LENR (Low Energy Nuclear Reaction).

Den mest lovande teorin för LENR är nog Widom-Larsen (2005-2009) som förklarar alla mätbara fenomen (vad jag vet) kring LENR helt med vedertagen fysik. Bland annat NASA anser att Widom-Larsen håller som teori, och att LENR är mycket lovande för energiproduktion i framtiden. Det finns flera färska papper från andra halvan av 2010, på NASAs hemsida, som talar sig varma om potentialen hos LENR. Det finns också hundratals publicerade artiklar i ämnet.

Widom-Larsen:

Om man tillför ett starkt elektriskt fält till vissa metaller, i kontakt med väte, så kan elektronerna börja "grupposcillera" på metallens yta. När det händer så kommer vissa fria elektroner i fältet att få tillräckligt med energi för att kunna slås ihop med en fri proton och bilda en fri neutron. Detta är ett känt fenomen inom elektrosvag (Electroweak) växelverkan, som är ett relativt nytt fält inom fysiken (Nobelpris 1979).

Om neutroner bildas i den här processen så kommer de att vara nästan helt stillastående. En stillastående neutron innebär dels att den, i enlighet med rådande kvantfysik, har nästan 100% sannolikhet att "sugas upp" av en närliggande atom (kärna) och omvandla denna till en högre isotop (neutron capture). Samtidigt har den nästan 0% sannolikhet att lämna ytan där de bildas, eftersom den saknar rörelseenergi.

(I vanliga fall så flyger neutroner runt i världen med relativt hög fart, och det gör "neutron capture" väldigt ovanligt under normala omständigheter.)

I det här fallet så skulle atomer i maskinens nickel suga upp neutroner, och omvandlas till högre isotoper av nickel, dvs med fler neutroner i kärnan. Dessa isotoper kommer att vara mer eller mindre instabila, och det finns även stor sannolikhet att inte bara en, utan flera, neutroner fångas av en och samma nickelatom, så att den skjuts upp till en flera nummer högre isotop.

Till saken hör, en instabil högre isotop av nickel (och andra grundämnen) kan sönderfalla inte bara tillbaka till lägre isotoper av nickel, utan även till ett helt nytt grundämne med högre atomtal. Exempel:

1) Ni63 + neutron -> (neutron capture) -> Ni64
2) Ni64 + neutron -> (neutron capture) -> Ni65
3) Ni65 -> (normalt sönderfall) -> Cu65 + restprodukter + energi

Vi håller oss fortfarande inom helt vedertagen fysik. Processen kommer att producera energi vid sönderfall av de instabila isotoper som bildats.

Dock, detta är INTE fusion, utan kanske snarare fission (sönderfall) som följer av att man tvingat upp atomer hos metallen i ett högre instabilt tillstånd genom neutron capture.

För att ingen ska tro att detta låter som en evighetsmaskin så ska man komma ihåg att det går åt fria protoner och elektroner för processen. Enkelt kan man enkelt beskriva det som att man omvandlar fria protoner och elektroner till beståndsdelar i grundämnen, och frigör mellanskillnaden i energi genom E=mc2 på grund av att grundämnet har mindre massa än de fria partiklarna.

Om Widom-Larsen håller så innebär det att LENR:
* Producerar energi i samma storleksordning som fusion och fission,
* Inte producerar stora mängder skadlig strålning,
* Inte spottar ut neutroner,
* Kommer att bilda nya grundämnen och isotoper, vid fallet nickel så bildas mycket koppar,
* Inte kräver att Colomb-barriären övervinns (gäller bara proton+proton med samma laddning, ej neutroner) och därmed behövs inte extremt hög temperatur som i klassisk fusion,
* Experimentet har ett utförande identiskt med italienarnas, eventuellt palladium istället för nickel.

Det är dock INTE så enkelt att genomföra som det låter. För att det första steget ska inträffa (oscillationen) så ställs väldigt ovanliga krav på inte bara vilka ämnen man använder, utan även ytstruktur hos metallen, storlek, temperatur, tryck, fältstyrka, inkörstid osv. Det räcker inte med att slänga lite nickel i vatten och slå på strömmen och hålla tummarna. Men det är fortfarande inget hokus-pokus, utan ett 100% verifierat fenomen som uppstår under de rätta omständigheterna.

Eftersom ytan hos metallen är så viktig för experimentet så krävs det typiskt bearbetning av metallen (t.ex. kemiskt) på olika sätt för att få igång processen och upprätthålla en hög nivå. Det är en välfungerande bearbetning av den här metallen som italienarna säger att de har kommit på, och det är den informationen som de inte vill släppa innan patentet beviljas, eftersom bearbetningen är patenterad. Resten av innandömet i maskinen är gammal skåpmat inom LENR.

Slutligen kan man säga vad man vill om italienarna. Det ser inte jätteproffsigt ut, experimentet kanske är en bluff. Men teorierna bakom det, och faktumet att hundratals experiment av forskargrupper världen över har verifierat att LENR producerar energi på kärnnivå (och omvandlar mellan isotoper och grundämnen) talar ändå för att man någon dag kommer att lyckas med LENR.

Sen är det ju lite en Hollywood-myt att fysikexperiment utförs i balla lokaler med mysbelysning. Italienarnas presentation ser ut som en helt vanlig undervisningslokal på vilken högskola som helst, bärbara datorer och diverse fula mätinstrument som alltid. Metallfolie är praktiskt att arbeta med och fungerar utmärkt för både det ena och det andra.

Jag vill reservera för eventuella fel. Det var några år sedan jag läste fysik, och jag jobbar inte med det heller.