Den stora tråden om att vara White Trash

"Röra", ja... Det värsta jag sett i ett hem, var en familj (ensamstående pappa med barn), där det kunde ligga fem-sex stinkande soppåsar vid ytterdörren som han inte orkat gå ut med, använda blöjor över hela golvet, diskbänken överbelamrad av disk och matrester, som det gått fluglarver i. När man gick in i köket flög hela flugsvärmen upp. Mannen iddes inte städa bort matresterna och diska tallrikarna, utan han jagade i stället efter flugsvärmen med dammsugaren (försökte suga in dem i dammsugaren).

När något gick sönder så orkade han inte åtgärda det eller ringa på bostadsbolagets hantverkare. När metallblecket på brevlådan lossnade t.ex., blev det liggande i ett hörn på golvet i hallen i flera år (det hade tagit max två minuter att skruva fast det igen). Gardinstängerna var inte fastskruvade, och om någon glömde bort det och försökte dra isär gardinerna och släppa in lite ljus, så rasade hela gardinstången. Familjen levde därför i konstant halvdager, utom i det rum där gardinstången ramlat ner och ingen orkat sätta upp den igen. Där låg den på golvet i flera år.

Ett tag orkade han inte ens byta glödlampor när de gick, utan det blev mörkare och mörkare i lägenheten. Det var en omöjlighet för barnen att göra läxor hemma, eftersom det dels inte fanns någon belysning, och det dels inte fanns en enda yta i lägenheten som var ren nog att lägga ner en skrivbok - det var överbelamrat av disk och saker och alldeles kladdigt överallt. I fönstret stod döda, förtorkade krukväxter i flera år. Flera år gamla reklamblad och tidningar låg överallt. När jag föreslog att han skulle sätta upp en "ingen reklam"-skylt på dörren, så sa han att det var "för jobbigt".

En gång iakttog jag när han skulle sopa golvet. Han tog några tag med sopborsten, skaftet lossnade. Han tittade på den, länge. Så satte han tillbaka skaftet. Tog några tag med borsten och skaftet lossnade igen. Han tittade länge på den, satte tillbaka skaftet, tog några tag, skaftet lossnade...

Blöta handdukar och barnens nedkissade kläder stuvades undan i en plastsäck i väntan på tvätt. Där möglade de och fick en stank som inte gick att tvätta ur, samt små hål när möglet åt upp tyget. Mat lagades aldrig, utan det var färdiglagat som bara värmdes upp eller bullar, mackor (alltid bara samma vita bröd) o.s.v. o.s.v..

Barnens hygien sköttes inte, utan de stank och håret kunde vara fastkletat mot huvudet med intorkade matrester - det hade antagligen inte tvättats på flera veckor.

Denne man uppfyllde dock inte hela det vanliga WT-mönstret: han rökte eller drack inte t.ex.. Han var den typen som sitter framför datorn och låtsas att han "programmerar" fast han bara spelar dataspel hela sin vakna tid, och som går på cola och energidryck i stället för öl och cigg. Gravt överviktig var han dock.

Ja DET också - så var det också i den familjen jag beskrev ovan. Fult av gamla tandkrämstuber i badrumsskåpet som han inte orkat klämma det sista ur, och likaså gamla kaviartuber i kylen. Tomma toalettrullar över hela badrumsgolvet, väl inbajsad toalett och en lukt av stall...

En relevant fråga, varför gjorde du inte en anmälan till socialtjänsten? Att låta barn växa upp i den misär med bl.a. bristande hygien som du beskriver är ingenting annat än barnmisshandel.

Det är ofattbart att den här sortens människor existerar men jag misstänker att mannen i fråga växte upp i ett klockrent WT-hem med liknande förhållanden, mannens barn kommer i sin tur fortsätta i samma hjulspår då de växer upp. WT-genen går i ett spikrakt led nedåt utan undantag och det kan inte nog poängteras hur önskvärt det vore med en lagstadgad tvångssterilisering för de allra grövsta WT-exemplen.

Att föreställa sig framtidens människor är en skrämmande tanke med tanke på hur få barn högutbildade i genomsnitt får samtidigt som WT-patrasket kläcker ur sig barn på löpande band.

Problemet skulle i hög grad lösas om man helt tog bort barnbidraget och i synnerhet flerbarnstillägget, man ska helt enkelt inte ha råd att skaffa barn om man inte är två föräldrar med heltidsjobb och har ordnad ekonomi i övrigt.

Tja, det kan ju vara så att jag gjorde anmälningar men att inget hände. Eller så kan det ha varit så, att jag var kamrat med något av barnen och för liten för att veta vart man skulle vända sig. Eller så kanske jag var ett av barnen? (Nej, det var jag inte!) Jag vill inte gå in mera på det.

Usch, det där lät bara sorgligt men det fångar ju verkligen in den där orkeslösa tillvaron där "lite skit rensar magen" är mottot man jobbar efter.

Om jag är WT i dina ögon så får jag vara det helt enkelt. Om jag städar så hittar jag inte mina grejer sen.
Sen är jag faktiskt ganska noga med disk och matrester. Gillar inte när det luktar mögligt i köket.

Nu behöver mitt badrum förvisso renoveras men jag har en stor flaska duschtvål i duschkabinen och en pumptvål på handfatet. Toalettrullar städar jag undan direkt och nya toalettrullar förvaras i ett skåp i hallen.

Tatuerar man in ett kvitto från McDonalds är man WT, oavsett.

Emilia har tatuerat ett Mcdonalds-kvitto

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article23259137.ab

Vill slå ett slag för piercingar och tatueringar som inte alls behöver vara synonymt med WT. Jag var gothare en lång period och då är det ganska självklart att man omvandlar fejset till nåldyna. Min ena tatuering är musikrelaterad, den andra är personlig och tog mig flera år att ta fram.

Jag tycker att Lidls kunder uppvisar en större andel förvirring och klumpighet per capita än andra butikers kunder, vilket är WT-folkets signum. Varenda butik har åtminstone en kund som bara snurrar runt och är i vägen, men inne på Lidl så är det regel snarare än undantag. Känsla för logistik och medvetenhet om sin omgivning utgör en stor skillnad mellan WT och andra svenskar.

Så här ser det ut på Lidl varenda gång jag handlar där:

Folk står mitt i gångarna med sina vagnar hållna så långt ifrån sina lekamen som det bara går utan att släppa taget.

Par som handlar tillsammans måste gå bredvid varandra. När de (oftast feta) paren i sista sekund inser att de inte kommer vidare om de inte väjer för mötande kunder, så vrider de lite slött på ena axeln i hopp om att det ska ge tillräckligt med utrymme.

Ungarna springer lösa i butiken och skriker lungorna ur sig.

När kunderna måste stanna upp och tänka (eller vad de nu gör när de stirrar tomt ut i kosmos) så tvärstannar de verkligen. Sedan står de kvar där en bra stund. Varför gå in till sidan när man kan bromsa hela kundflödet i gången, tänker WT.

Gothare är WT. Tatueringar behöver inte vara WT utan förekommer även bland medelklassen, men piercing är WT så det skriker om det.

Jag vet inte om WT räcker för att göra något sådant. Det krävs nästan någon psykisk sjukdom... som när van Gogh skar av sig ena örat. Självmutinering.

Handlar man på Lidl då är man antingen väldigt "ekonomimedveten" eller helt enkelt fattig, men gnäller man på sina medhandlare i nämda kedja, ja då är man äkta WT