Den stora tråden om att vara White Trash

Tycker det finns en poäng i det som TS tar upp. Men det handlar inte om att man äter glass eller njuter av solen i sig.

Nä, det som jag associerar med WT är det ogenomtänkta flockbeteendet. Exempel: Oj, nu är det +3 grader och solen skiner, faaan va skönt. Jag bara måste sätta mig med en latte på uteserveringen i solen (det finns ju filtar) och fingra på min iPhone. Och kolla; nya trendiga solbrillor har jag också - värsta sex-and-the-city-vibbarna. Jag är sååå inne...

Att det sen är nästan är fryskallt, latten bekostas av SMS-lån och iPhonen är köpt på 24månaders avbetalning verkar kvitta. Det är den typ av avsaknadav självständigt tänkande och beteende som är WT. Och det är det som blir så extra tydligt när våren kommer fram.

När det gäller den manliga delen av befolkningen kan du i exemplet byta ut latten mot en blaskig stor stark för 69 spänn.

Om jag är bitter? Nä - inte direkt, jag är bara observant.

Solen och värmen har sakta börjat återvända till Sverige. Tyvärr, är det inte bara hundbajs som kommer fram. Vi tvingas nu även bevittna rekordhöga nivåer av WT-fenomen. Allt från att personer på sociala medier gödslar med "vårtecken" i form av intetsägande naturbilder till att folk börjar se tre plusgrader som legitim orsak till att bära shorts eller gå runt i tunna vårjackor.

Man älskar att inleda sociala konversationer med att det är så "härligt" att värmen har hittat tillbaka utan någon som helst koll på att det har varit -13 grader natten innan.

Uteserveringarna har smällt upp sina pinnstolar och från ingenstans sitter såväl skabbiga citymorsor som lata gymnasieelever på fiken timma ut och timma in. Solen är här, ljuset har kommit och människor kan komma ur sin bubbla. Det påminner mycket om svenskens hållning till alkohol. Så fort man kommer utanför landets gränser, kan man "leva ut" och "må bra" i form av att tappa konceptet och behärskningen.

Mest av allt är det beteendet att det inte finns en balans i någonting. Som vanligt när det kommer till den gemene svensken, handlar det alltid om att gå från 0 till 100 så snabbt som möjligt och utan att reflektera över om det är relevant. Många drabbas av någon slags psykos och får för sig att det är nu livet börjar och att det till varje pris måste kramas ut någonting från varje dag.

Hur svårt kan det vara att balansera den här övergången från vinter till vår utan att det blir så otroligt smaklöst och dekadent?

Det är alltså stor WT-etikett på allt och alla som inte kan klä sig efter väder - oavsett om man är raggare från Töreboda eller "stekare" från Askim.

Sedan kan jag även märka av en trend bland handelsstudenter. Såväl killar som tjejer tycker att det på riktigt är okej att bära tunn tröja under kavaj. Självklart sitter dussinbrillorna i form av RB-Wayfarer/Aviator "stilrent" på. Till de indigofärgade jeansen hittar vi ett par nyinköpta vita Converse.

Det är alltså stor WT-etikett på allt och alla som inte kan klä sig efter väder - oavsett om man är raggare från Töreboda eller "stekare" från Askim.

Solen och värmen har sakta börjat återvända till Sverige. Tyvärr, är det inte bara hundbajs som kommer fram. Vi tvingas nu även bevittna rekordhöga nivåer av WT-fenomen. Allt från att personer på sociala medier gödslar med "vårtecken" i form av intetsägande naturbilder till att folk börjar se tre plusgrader som legitim orsak till att bära shorts eller gå runt i tunna vårjackor.

Man älskar att inleda sociala konversationer med att det är så "härligt" att värmen har hittat tillbaka utan någon som helst koll på att det har varit -13 grader natten innan.

Uteserveringarna har smällt upp sina pinnstolar och från ingenstans sitter såväl skabbiga citymorsor som lata gymnasieelever på fiken timma ut och timma in. Solen är här, ljuset har kommit och människor kan komma ur sin bubbla. Det påminner mycket om svenskens hållning till alkohol. Så fort man kommer utanför landets gränser, kan man "leva ut" och "må bra" i form av att tappa konceptet och behärskningen.

Mest av allt är det beteendet att det inte finns en balans i någonting. Som vanligt när det kommer till den gemene svensken, handlar det alltid om att gå från 0 till 100 så snabbt som möjligt och utan att reflektera över om det är relevant. Många drabbas av någon slags psykos och får för sig att det är nu livet börjar och att det till varje pris måste kramas ut någonting från varje dag.

Hur svårt kan det vara att balansera den här övergången från vinter till vår utan att det blir så otroligt smaklöst och dekadent?