Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Ja, det finner jag var en god beskrivning av läget. Intressant är att detta tycks vara starkt önskat av liberalerna.

Det är otroligt infantilt och naturligtvis helt omöjligt. Livet är orättvist och alla kan inte bli en del av alla gemenskaper. Ibland har man fel bakgrund helt enkelt. Man saknar utseendet eller pengarna eller bordsskicket eller erfarenheten vad det nu kan vara.

Fördelen och nackdelen med Sverige för utlänningen är att det är svenskarnas land och svenskarna dominerar. Det var väl därför dom flyttade hit?

Qvisse, Jasenko, Wolodarski, Neuman, Baksi, Pagrotsky, m.fl. borde börja med att fråga sig vad det positiva svenska som gjorde att de valde Sverige är och hur de kan bidra till detta goda och attraktiva svenska istället för att riva ner och göra om svenskheten.

Utmärkt sammanfattning av läget i både Sverige och USA. Det är också denna variabel som de flesta politiska förståsigpåare i Sverige och Europa missar när de förundrat krafsar sig i huvudet över att så stora delar av den vita underklassen i USA röstar på republikanerna trots att de förmodligen skulle skulle tjäna på ökad redistribuering.

De har helt enkelt ingen lust att se sina skattepengar gå till all världens löske och dagdrivare ens om det innebär att de själva får det marginellt bättre på kort sikt - för på lång sikt är latinoifieringen av stora delar av USA till nackdel för dem oavsett vem som styr.

Nu är det väl något man tyvärr inte kan hejda, men kanske fördröja.

Ni har självklart helt rätt om viljan att betala skatt men ni missar det riktigt väsentliga. Nymoderaterna VILL urholka denna vilja att betala skatt. På så vis skall deras drömsamhälle förverkligas, genom underminerandet av förutsättningarna för välfärdssamhället. Samtidigt kan aldrig vänstern påpeka detta, för ingen vågar vara den som erkänner att sammanhållning är kulturellt och (i förlängningen) etniskt grundad.

Det handlar inte om höger vs vänster. Det handlar om makt vs icke-makt, där politikerna och media krigar mot varandra inom sin egen sfär. Taktiken är numera den brända jordens (göra motståndarens politik omöjlig), och följderna för folket skiter väl de i, det kommer aldrig påverka dem. Reinfeldts folkförakt är väl dokumenterat.

Min syn på etnicitet är oklanderlig därför att den utgår från svenskhetens lika värde. Det är att vrida "antirasisternas" vapen ur deras händer och rikta mot dem själva och är faktiskt nyckeln till "mediakriget" och samhällsdebatten i stort. Det nya paradigmet som vi eftersträvar kan sammanfattas i en mening:

Det är inte rasistiskt att erkänna och bejaka en svensk etnicitet som är unik, skyddsvärd och har samma rätt till företräde i Sverige som andra etniciteter har i sina ursprungsområden. Det är rasistiskt att INTE göra det.

Det finns inget motargument, det finns ingen högre nivå, inget sätt att komma runt detta. Om Cwejman blir mig svaret skyldig i den här tråden så är det för att det inte finns något annat svar än att alla dessa människor som vill se den svenska etniciteten/kulturen om- och bortdefinieras är rasister. Om de inte samtidigt förnekar/problematiserar/avskyr alla andra etniciteter.

Om Peter Wolodarski och Göran Rosenberg ville se det judiska folkets kontinuitet klippas av och tona bort i en härlig, global smältdegel av likhet på samma sätt som vissa svenska debattörer vill se den svenska särarten försvinna, så hade de haft moralisk täckning att prata om behovet av en "ny svenskhet". Och den dag som etnonationalisten Kurdo Baksi börjar prata om kurdiskheten som en exkluderande, oönsklig konstruktion, så har han ju rätt att säga detsamma om svenskheten. Inte förr.

Men eftersom de inte verkar vilja det så finns det bara det rasistiska alternativet kvar: De värderar sin rätt till judisk och kurdisk kontinuitet högre än min rätt till svensk. Vilket är fullständigt oacceptabelt i den mångkulturella överideologin. Alla ska ha lika värde, alla ska ha lika rättigheter. Svenskarnas rätt till Sverige är inte ett avsteg från allas lika värde, det är en förutsättning för alla som hävdar någon etnicitets rätt till något land.

Det är dessa (självklara, men tabubelagda) insikter jag vill bibringa både etablerade aktörer och SD, som ju svajar betänkligt kring svensk etnicitet av rädsla för att verka rasistiska och aggressiva, som du själv nämner. Detta är otroligt olyckligt eftersom de då skänker bort en vinnande retorik och den bärande kärlek till det svenska som är deras existensberättigande och trumfkort.

Det paradoxala var ju att Jimmie Åkesson i den där famösa intervjun med Göran Rosenberg verkligen VAR rasistisk, fast mot svenskar. Där bör SD tänka om och vill de ha någon som kan skriva ett linjetal om det lilla svenska folkets självklara värde i den stora familjen av etniciteter så är det bara att skicka mig ett PM.

Bra inlägg oyto, huvudet på spiken.

Jag är övertygad om att denna typ resonemang i framtiden kommer att ta allt större plats i allmänhetens medvetande.

Det glömmer jag inte alls, utan framhöll tvärtemot. Att beskriva det som "den brända jordens taktik" finner jag vara en fungerande modell, eller som en yttre manöver - när man inte kan förändra politiken den direkt vägen, så gör man det via en omväg.

Det försvar som brukar användas mot detta är att sammankoppla idén om etnopluralism med äldre nationalistiska strömningar, genom att peka på vilka miljöer det är som idén förfäktas i, och stämpla det som en ny retorik för "samma gamla" rasism. Det vill säga, eftersom det är vita som talar om etnicitet i universella termer på det sätt som du gör, så finns det en obestridlig koppling till vit nationalism, aka folkmordsgalen Schindler's list-nazism. Rena argumentationsfel och dubbla måttstockar alltså.

Blir det inte svårt för dem att neutralisera den här sortens resonemang (även med dubbla måttstockar)?


http://www.svd.se/kultur/hemma-i-tva...ar_7618636.svd

Från Twitter just nu:

Jag tycker vi kan lära oss något av oytos intressanta fråga. Adam Cwejman har även tidigare varit inne och debatterat i den här tråden men då bemötts av ett ganska vulgärt och sårande antisemitiskt språk; helt enkelt som det är när Flashback är som allra sämst.

Han har då lätt kunnat komma undan genom att säga typ "Varför skulle faktumet att min farfar var jude leda till att jag medvetet skriver "utomeuropeisk" och inte "utomnordisk" när jag...", osv, osv, som i hans sista inlägg i den här tråden. Han har då haft lätt att få sympatierna på sin sida.

När så oyto ställer en fråga som går direkt till pudelns kärna, och inte är en distraktion (eller false flag operation) som den antisemitiska diskursen ofta förefaller vara, så blir det tyst och Cwejman vill inte svara om det inte är på arbetstid.

Jag håller med. Oytos resonemang torde kunna kallas samnationalism. Varje folk får existera ostört i sina ursprungländer. Ingen massinvandring vare sig hit eller dit, ingen aggressiv mångkultur.

Jag har nämnt det förut i tråden. Som 28 februari i år:
Som antytt kanske "eliten" försöker spela ner vitas hävdande av sin etnicitet med att hänvisa till nazismen. Men det är ju samma som rasistkortet: ett försök till defamering. Också det tricket är gammal och genomskådat av alla.

Trenden är densamma i hela västvärlden: vitas existens är numera erkänd, den förnekas inte längre. Den är på dagordningen som aldrig förr. Så nu kör "eliten" på med defamering, men inte heller det kommer att lyckas. First they ignore you, then they fight you, then you win.

Om man själv är hyperetnocentriker så är det inga som helst problem. Jag är mycket skeptisk till etnopluralism och på sätt och vis av samma anledning som antirasisterna - för att det bara är vita som resonerar på det sättet. Resonemanget utgår från en universell moral, men för en etnocentriker är det ett helt omöjligt koncept. Det enda som är moraliskt för Ricki Neuman är det som är gynnsamt för hans egen folkgrupp. Du kan försöka pracka på honom etnopluralism med hur solida argument som helst, det kommer gå in genom ena örat och ut genom andra. Inga teoribyggen kan bita när de strider mot det som är allra mest grundläggande och naturligt för honom.