Citat:
Ursprungligen postat av
Meiji
SD:s ledning verkar [bestå av] realister. SD:s ledning vet, att det finns i det närmaste noll (0) stöd hos svenska väljare för en bred återvandring av såväl laglydiga personer med utländsk bakbrund som brottsliga personer med utländsk bakgrund.
Det kom som en trist överraskning, att devisen "min fiendes fiende är min vän" tydligen upplevs som rimlig av dig m.fl.
Realister med vilket mål? Det skriver ni som använder detta argument aldrig ut. Vad är det för hemlig agenda som du tror att SD har och tror sig kunna förverkliga genom att utåt sett bedriva en sionistisk massinvandringspolitik?
Svenskarna är definitivt för återvandring, så länge det sköts av vettigt folk och på ett medmänskligt sätt. Det har aldrig heller existerat någon idé om en svenskhet definierad av lagar och åsikter, på det pseudonationalistiska sätt som man har försökt med i USA sedan 1700-talet. Svenskar ser sig naturligt som en folkgrupp, men ogillar vulgaritet och annat som ger låg status, eftersom vi har en naturlig svensk elitism. Det finns en stark nationell opinion här som SD har haft som taktik att vinna stöd från, och ett motstånd emot SD som på sitt sätt också har varit nationellt betingat, genom att trycka på SD:s vulgära sidor.
Om SD:s mål är sionism och folkutbyte så kanske man agerar realistiskt: man gör något oklart utspel någon gång ibland som med god vilja kan (fel)tolkas som invandringskritiskt. Man har visserligen börjat slira i sitt försök att få stöd från den invandringskritiska opinionen, med sin alltmer vulgära multikultipropaganda och en tvångsblandningslinje som blir svårare att dölja bakom otydliga formuleringar. Men det är fortfarande många som tror att SD är ett återvandringsparti, så man har förtroendekapital kvar att bränna på Israel och invandring.
I stunden är det måhända realistiskt, men långsiktigt kommer det behöva kompletteras och förnyas på olika sätt. Det är orealistiskt att personerna i SD-ledningen i längden kan betraktas som distinkta från övriga som är skyldiga till folkutbytet; någon "dom över död man"-inställning har de uppenbarligen inte i sig.