Början på ett mediakrig om mångkulturen?

De som verkade under Balkankriget och Afghanistan vittnade om att befolkningen själva understödde kaoset och förödelsen. SVT:s och övrig media går all in med att bara hjälpen få komma in i Gaza så kommer nöden avta. Empirin från tidigare säger att så inte är fallet: nödhjälpen kommer till 100 procent att tillfalla terroristerna. Lika många barn kommer att dö i alla fall, men lugna media och antisionisterna bara för att lastbilar med mat körs in.

Med det sagt anser jag inte att nödhjälpen ska utebli. Bara det att vi talar om ett rövhål som Sverige gör klokast att inte blanda sig i. Ville Arabländerna hjälpa folket i Gaza så hade kriget varit slut. Men det vill man inte. Nöden och döden är något man stödjer. Inte bara för att man ogillar Israel, utan mer för att dra in Väst i sina egna konflikter. Kina, Indien och Övriga världen utanför området gör klokast i att hålla sig utanför.

Varför begränsar du dig till nödhjälp, när diskussionen gäller Israels folkmord och folkfördrivning i allmänhet, och i trådens sammanhang framförallt massinvandring som konsekvens därav?

För att stoppa de sakerna måste Israel slås tillbaka och området förmodligen hamna under europeisk kontroll. Lösningen är en blandning av antisionism och pro-europeisk politik, där man inte minst gör sionister inom Europa till paria. Den som t.ex. intar Sverigedemokraternas antieuropeiska linje i Palestinafrågan bör behandlas som medskyldig till folkmord emot både svenskar och palestinier.

Det du sysslar med är långsökta förhalningar i syfte att tillåta folkmordet att fullbordas. Detta handlar primärt om att du sätter Israel främst, sekundärt att du välkomnar massinvandring till Europa om de judar du lyssnar på säger att det är bra. Det svenska perspektivet saknas helt, och invandringens negativa följder för oss blir på sin höjd ett nödvändigt ont för ett högre syfte.

Här saknas all logik. Nödhjälpen ska fortgå trots att lika många barn kommer att dö oavsett den fortsätter eller ej. Varför ska den isf fortsätta?

Att nödhjälpen inte räddar barn är trams. Israeliska folkmords-lögner som lättmanipulerade människor köper.

Att hålla sig utanför och bara titta på när en regim implementerar massmord på bäbisar är inte ett alternativ, och du hävdar ju själv att nödhjälpen ska fortgå (med det besynnerliga tillägget att den ändå inte hjälper någon). Ska nödjälpen fortgå så menar du ju implicit att vi ska blanda oss i.

Men du tycks inte tillhöra dårarna inom SD som i media försvarar Israels massmord på bäbisar, vilket riskerar att resultera i väljarflykt från SD och rödgrön seger, vilket i sig riskerar att öka massinvandringen från inte minst Gaza till Sverige.

Har man då redan placerat sig i en sådan position att Israel ska ha rätt att göra precis vad de vill (för annars är man antisemit) så är man inte i position att stoppa detta utan då är man i bokstavlig mening israelisk boskap - som Israel kan komma att fösa över alla sina palestinier på.

Sådant har redan diskuterats.

Hur kan man tala seriöst om att inte lägga sig i Mellanöstern, utan att koppla det till - det mediala mångkulturkriget i Sverige och Väst?

Så länge det tillåts förbli en konsensus att judiska liv är oändligt mer värdefulla än t ex svenska och amerikanska liv, så kommer politiken avspegla att judiska liv är mer värda än palestinska, libanesiska, syriska, irakiska, iranska osv. Med interventionism som följd. Makt inom Väst har konsekvenser i Mellanöstern som i sin tur påverkar västländers demografi och förstärker etnisk splittring, vilket leder till makt genom att söndra och härska, osv.

Det går inte att reducera ett skeende till en Mellanöster som "vi" borde låta bli att lägga oss i, när det inte är "våra" intressen som räknas politiskt, varken här eller där. Det är en och samma konsensus som behöver vältas överända, en och samma maktstruktur som måste raseras.

Händelserna i Främre Orienten har påverkat medienarrationen om mångkulturen så till vida att allt tal om "allas lika värde" och allmänt humanitära argument fallit bort när godhetssidan valde "ändamålet helgar medlen". Sionismen hat immer recht. "världen är fri, och korpen är vit, vivat Påven - och Hin!"

Tänk, jag anser att det fungerar åt båda hållen så att också medlen helgar ändamålet, och om medlen år efter år visar sig förkastliga är den enda rimliga slutsatsen att ändamålet var fel. Av dess frukt skall ni känna ideologin, inte av snacket om hur bra, rätt och gott bolsjevismen och sionismen med flera är. Se vad deras frukt är så vet ni vad det är för ideologi och vad för sorts personlighetstyper som företräder och försvarar dem.

De som fortfarande tror att sionismen är god får väl räkna dagarna tills fred och godhet och till alla människor en god vilja infinner sig. Eller, det kanske blir lättare att räkna år, kan bli lite stora tal annars. Jag tycker 77 år räcker för att bilda en evidensbaserad uppfattning om sionismen. Det är till och med längre än bolsjevismen bestod.

Men varför anser du, att infallsvinkeln huruvida Israel (dvs den ena sidan i en konflikt) är god eller ond skulle vara en rimlig (och självklar?) utgångspunkt för att bedöma ett krig?

Det skulle förvåna, om du ser på konflikten över Kashmir eller konflikterna i det forna Jugoslavien (när det forna Jugoslavien splittrades) på samma sätt. Eller gör du det?

I ljuset av att diverse moderata ministrar och Liberaler uttalat sig... det som av dig kallas "godhetssidan" handlar nu alltså om SD och Porlinsdockan? Det måste göra det. Porslinsdockan och bolsjevismen???

Ok, då ser vi vilka Åkesson och Porslinsdockan verkligen är. De har mitt fulla stöd och jag hoppas de vinner valet. Jag ska engagera mig. Hög tid att sätta in israelisk politik i Sverige. Att radikalisera.

Apropå personlighetstyper....

Personligen ställer jag mig hellre på Jimmies sida än denna sida.

Förintelsens stora narrativ som grundarmyt måste ge vika för små narrativ om olika folks ibland överlappande folkrätt och konflikttrauman. Det är hela härket som måste kritiseras, inte en avgränsad domän som "sionismens följder i Levanten". I helheten ingår, som nämnts ovan av NixRegistret, sätt att tänka filosofiskt som från första början syftade till att negera europeiska befolkningars demokratiskt kanaliserade nationella intressen, i kombination med (på sin höjd) ambivalens mot Israel. Popper och Arendt är exempel på en sådan "resonlig" och salongsfähig möjlighet att förena viss kritik mot israeliska "nationalistiska" excesser med en övergripande exceptionalism och förståelse. Resultatet ser vi nu och det kan förbli en öppen fråga om t ex Poppers idéer var en fråga om att med Maimonedes anpassa beteende efter maktförhållanden: det var inte läge då att t ex lagstadga judiska privilegier som låg latent i tanken att europeiska folks självbestämmande var villkorat.

Om åsiktskorridoren är den mellan popperianskt kosherstämplad kritik av Israel och sionistiskt folkmordsförsvar, är Gaza det som följer med tiden, tillsammans med europeiska folk utan folkrätt. Allt är underordnat samma överberättelse där det övergripande målet inte ifrågasätts, utan bara vilka medel som är instrumentellt att föredra: "Kommer det att skada oss att inte hjälpa den som fallit i brunnen?" Den attityden är relevant information för människan i brunnen och pekar mot behovet att ha en vaksam ingrupp i ryggen.

Tror att ni gör en missbedömning; ni har ett för smalt perspektiv. Avfärdandet av europeiska befolkningars (västvärldens befolkningars) demokratiskt kanaliserade nationella intressen är en följd av att "mänskliga rättigheter" blev *juridiskt* övernationellt i västvärlden.

Det är inte omstritt, att när gemene mans *rättigheter* dök upp i den politiska/filosofiska diskussionen, så handlade det om till rättigheter för gemene medborgare i ett land kontra landets makthavare. Men idag handlar det om övernationella rättigheter - utan att det finns ngn diskussion: Hur gick det till?

Nej, problemet kan ju inte vara naturliga, mänskliga rättigheter som djupt förborgade i europeisk universalism från grekerna genom kristendomen och upplysningen. Dessa förenades utan problem med rätten till egna länder och egenintresse.

Det har aldrig handlat om att helt plötsligt inkludera främlingar i naturrättstankar där de redan ingick utan om att aktivt exkludera européer genom att tillämpa undantagsregler från universella rättigheter för ett folk till sitt land eller rätten till egenintresse.

Det är undantaget från mänskliga rättigheter och universalism som är problemet, inte dessa rättigheter i sig.

Finns inga naturliga rättigheter. Ett rent påhitt. De är skapade. Om de varit naturliga skulle slaveriet eller Grekernas hat mot andra folk, inte funnits. Före andra världskriget fanns de egentligen inte. Demokratin då, byggde inte på mänskliga rättigheter, utan på demokratiska principer. Folkviljan.

Idag står minoriteters mänskliga rättigheter över demokrati och yttrandefrihet. Det är där jag menar att grunden till dagens situation är. En övertolkning. Majoriteten har inte rätt att kritisera minoriteter, då det ses som att bryta mot mänskliga rättigheterna. Diskriminering. Håller även med om att de blev övernationella rättigheter i och med att de ratificerades.

Tanken att vem som helst ska kunna flytta till vilket land som helst och bli medborgare, utan krav, är en ny syn på det hela. En omtolkning av fri rörlighet, där det från början inte handlade om invandring, utan att kunna åka till ett annat land och göra affärer. Inte fri bosättning. Det är även en övertolkning av asylrätten, som man utökat från att vara politiskt förföljd, till att bara bo i ett fattigt land och vara färgad.

Det stämmer ju inte att konceptet med folkrätt saknas i Väst, helt plötsligt. Kolonialismens slumpmässiga gränsdragningar betraktas som fel och boer som inkräktare. Det är bara det att specifikt europeiska folk exkluderas från rätten till ett eget land. Ingenting har tillkommit, något väsentligt som tidigare var en självklarhet har tagits bort.

Det som hände under axialtiden (med t ex grekisk filosofi) var ett breddande av horisonterna bortom den egna lilla ingruppen. Det innebar inte att denna ingrupp upplöstes eller att solidaritet inte fortfarande var en dygd, men just universalismen som tenderar följa genom interaktion med främmande kulturer var fråga om ett rationellt utvärderande av t ex grekiska styrkor och svagheter. Det var inte en fråga om att greker hade särskilt medfödda rättigheter, utan om att de råkat bli lagom intelligenta och modiga, beroende på sin geografi. På samma sätt som vi kan tänkas jämföra svenska typiska nationaldrag utan att det innebär att någon annan saknar folkrätt. En slags objektivitet/rationalitet som gäller universellt och är omistlig del av europeisk idé-tradition.

Att demokrati eller en kungs legitimitet i någon mening kommer från folket eller från Gud är universella idéer som naturligt gäller alla lika: även en grek kunde betrakta Cyrus som en nobel och legitim härskare, t ex och svenskar kunde respektera norrmäns rätt att styra sig själva. Universella tankar som dessa är inte problemet och relativism är inte lösningen.