Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Det här är ju ändå ganska intressant…


Naturligtvis goda nyheter, i detta fall. Om inte annat så illustrerar nyheter som denna amerikansk makt över suveräna staters, och privata företags, politik och styrning. Man kan ju fundera kring vilka krav, eller ”global policy”, tidigare amerikanska administrationer tvingat på Sverige, och som aldrig fått någon uppmärksamhet i svensk media. T.ex. vem bestämde att svenska myndigheter skulle börja att ”verka för jämställdhet, mångfald och inkludering” från första början? Är det måhända en slump att allt detta kommer just från USA från första början? Knappast.

https://omni.se/usa-kraver-slopad-ma...-stad/a/W057Ed

Totalt snurrigt, som sagt. Det förvånar lite, att Johan Eklund, professor i nationalekonomi vid Jönköping International Business School bemöter detta nonsens så pass hovsamt och försiktigt - när han är medförfattare till boken:

"Det nya utanförskapet : självförsörjningens utveckling och välfärdsstatens framtid"



https://www.bokus.com/bok/9789189323...atens-framtid/

Det är det vi skriver om nu. Att Expressen tar upp det.

https://www.flashback.org/leave.php?...ska-maffian%2F

LEDARE: 150 miljarder per år – till svenska maffian

Grupp Åtta och andra feministergrupperingar i början av 70-talet. Olof Palme är statsminister. "Jämställdhet" och "feminism" i Sverige på order av... president Richard Nixon.

Herregud. Jag kommer att tänka på det Nix-registret skrev nyligen. Att tråden, alltså denna tråd, kommer över ny information som belyser saker och ting. Det här är under all kritik.

Socialdemokraternas valvinst 1994... varannan damernas. På order av... Bill Clinton?

Det här är ett djupt hål av förnekelse.

USA har ett inflytande över europeisk policy men det betyder inte att USA kan påverka på det sättet som Donald Trump så gärna vill. Den politiska eliten i Sverige följer institutionell amerikansk policy och inte en enskild presidents personliga nycker. Jag hittade förövrigt en intressant hearing i kongressen under flyktingkrisen 2014-2016 som jag tror fångar vad du efterfrågar. Både demokrater och republikanska politiker deltog i hearingen tillsammans med statsfinansierade tankesmedjor. Några utdrag;

Senator Ben Cardin (D) i ett längre utläggning;

The U.S. should continue our robust support for the U.N. High Commissioner for Refugees, the International Organization for Migration and several outstanding NGOs which are working directly with refugees and migrants across Europe.

(...)

Another alarming trend that has emerged in several countries across the EU is a rising nationalism exacerbated by the migrant crisis. In some countries, governments have embraced a brand of illiberal democracy which calls into question the very democratic values of the EU. It is worrying that we have seen an erosion of these principles in some corners of the union. We should make clear our support for the EU's democratic principles and our opposition to the chorus of illiberal voices in Europe. The U.S. should reenergize ties and provide support to democracy and human rights civil society organizations across the continent, especially in central and eastern Europe, where strong civil society connections have atrophied as attention shifted elsewhere.

(...)

I think, first, on the challenge to Europe is how they are dealing with the refugee and migrant issue. In 2015, an estimated 1 million refugees came out of Syria into Europe. That is a huge number that they are dealing with on refugees and migrants.

And we are seeing some activities that are inconsistent with the traditions that we all support, where we see expulsion of asylum-seekers in Finland and Sweden; where we see Turkey being declared to be a safe third country so that they can ferry back from Greece to Turkey, those who have risked their lives to get out of Turkey into Greece; and where refugees' assets are being seized in Denmark; to the EU working out a financial arrangement with Turkey in an effort to try to keep the refugees in Turkey....

https://www.govinfo.gov/content/pkg/...4shrg31168.htm

USA motarbetade flyktingavtalet med Turkiet medan amerikanska NGO hjälpte flyktingarna till Europa. Samtidigt drev amerikansk-finansierade tankesmedjor och medier opinionsbildning för vidöppna gränser till EU. Det är viktigt att påpeka att båda partierna gav sitt stöd till den här politiken och inte bara demokraterna. Bland annat deltar Marco Rubio och Jeff Flake i hearingen. De hade ingenting att invända.

Faktum är att International Republican institute (IRI), i vilken Rubio satt i styrelsen för, skrev rapporter om hur europeiska politiker, där bland i Sverige, mer mottagliga för (mass)migration. Bland annat handlar dessa om hur tex. svensk etnisk identitet kan ersättas med en medborgaridentitet. Från rapporten;

An effective way to mitigate the salience of anti-immigrant sentiment is to re-orient nationalism to justify the future admission of foreigners.

https://web.archive.org/web/20250113...ing-in-europe/

För två år sedan eller något sådant började IRI rensa ut rapporter, föreläsningar, podcasts, policy beskrivningar osv. sedan det började florera på sociala medier. Sedan en tid tillbaka redovisar inte USA-finansierade NED vad de donerar pengar till.

Nedan följer en dialog från samma hearing mellan senator Benjamin Cardin, Damon Wilson, Atlantic Council (sedan 2021 chef för NED) och Julianne Smith, Center for a New American Security om (mass)migrationen till Europa;

Benjamin Cardin: - We have NATO allies that have done things that are inconsistent with the commitments to good governments and democracy....So, what strategies should we be deploying, either at a NATO summit or in our conversations with Europe or in our investments to strengthen the democratic institutions, including in countries that we thought we had already crossed that bridge?

Damon Wilson: - We have not had some--at the senior political level, some of these leaders have actually never been engaged that way. They are our allies. I think we have to engage them, embrace them with some very tough love but privately.

Julianne Smith: - I agree with everything that Damon said. I think engaging these types of leaders directly is absolutely critical. Many of them lack relationships here in Washington. [...] But, I also think trying to figure out how we can support civil society in these countries is absolutely critical. We have some institutions that do terrific work, but, frankly, we could be doing a lot more. [...] And so, I think reengaging those ties and providing, in some cases, resources to American nonprofits or think tanks that are focused on engaging civil society in these countries will be absolutely critical, moving forward.

Damon Wilson:- There will never be a Turkey in Europe until Europe comes to grip with a sense of national identity that begins to replace the basis of ethnicity and religion as their basis of identity. [...] It may be one of the things that evolves eventually out of this refugee migration flow, to have an identity attached to political entities and governance. So, we are in this for the long haul. It is going to be bumpy....

https://www.govinfo.gov/content/pkg/...4shrg31168.htm

Notera hur amerikanerna öppet diskuterar hur USA de facto lägger sig i europeisk politik och använder statsfinansierade medier och tankesmedjor för opinionsbildning. Damon Wilson går så långt att han menar att flyktingkrisen 2014-16 var en möjlighet att lösa upp de etniskt baserade europeiska nationalstaterna i Europa och sedan ersätta etnisk identitet med en liberal identitet. Jag betvivlar att det har varit särskilt framgångsrikt i något europeiskt land.

Skälet har att göra med att Europa (precis som Kanada) adopterade det som kallas för "liberal mångkulturalism". Syftet med liberal mångkulturalism är att skapa en etnisk mosaik med begränsade individuella rättigheter. På grund av detta har vi fått höra att assimilering är rasism i decennier och lösningen är så kallad "integration". Å andra sidan har de svenska politikerna inte fullt ut implementerat liberal mångkulturalism - på grund av dess legalistiska och politiska komplexitet.

USA praktiserar en smältdegelpolitik (med en begränsad liberal mångkulturalism) och en tydlig om än begränsad liberal assimilationspolitik. Det är också den som USA vill att Europa skall adoptera - men detta är något vi antagligen inte heller kommer att få se. Vidare har USA sin egen politiska dynamik med olika uppfattningar kring dessa frågor.

Antagligen kommer inte Trump regeringens hot inte kommer ge någon större effekt på Europa. Den europeiska liberala eliten lyssnar i princip bara på demokraterna som säger åt dem, att om ett par år är de tillbaka, och kommer återställa den liberala transatlantiska ordningen.

Fullkomligt lysande Edgerton!

Kan bara lägga till att jag tror skälet varit rent pekuniärt.
USA vill inte ha ett starkt Europa med en stark valuta som konkurrerar med dollarn som världshandelsvaluta. Det hotar deras ekonomi. Men nu har deras budgetunderskott vuxit till för USA systemhotande nivåer och det är i det skenet vi skall se grunden för Trumps agerande.

De är helt enkelt tvungna att förr eller senare åtgärda budgetunderskotten. Då är det bättre att göra det i början av en presidentperiod.
Att det sker kaotiskt är en fråga om hur det genomföres. Att det sker nu är logiskt.

Vad har det att göra med att sluta ”verka för jämställdhet, mångfald och inkludering” kan man undra?

Det handlar om det urgamla sättet att visa "you are either with us, or against us" nu i dessa omvälvande tider.

Det är också anledningen till att " jämställdhet, mångfald och inkludering" i denna form en gång infördes.

Det vi ser är nog mer ett krig mot den liberala transatlantiska ordningen, som hos oss i Europa främst blir ett krig mot mångkulturens införande, snarare än ett krig mot den transatlantiska ordningen.

Givetvis vill liberalerna höja insatsen för att inte förlora men det handlar till syvende och sist mest om amerikansk inrikespolitik som orsak till kulturkriget om mångkulturens införande i Sverige och Europa.

Ibland blir man påkommen som ett litet barn med handen på väg mot godiskålen precis innan den näringsrika middagen! En judisk kulturskribent lyckas på ett förträffligt sätt sammanfatta min enkla varelse.



Jag får villigt erkänna att jag kan passera en pro-palestinsk demonstration och tänka tankar som "hamassvin" och "judehatarpsykopater" och ändå känna mig varandes på den "goda sidan" Tack för det!

Det här med att en jude inte vill bli en ursäkt för begränsning av import av judehatande muslimer påminner mig om den fascinerande drive vi såg för tiotalet år sedan i Sverige. "Inte er kvinna". Kommer ni ihåg den? Rabiata feminister och vänsterdrägg blev ursinniga när invandrarnas våldtäkter och gruppvåldtäkter mot svenska kvinnor påtalades av otäcka "rasister". Här fick minsann inte vita svenska kvinnor användas som en ursäkt för att stoppa massinvandring av just sådana människor som var upphov till problemet från första början. En sannerligen märklig instinkt hos såväl judar som feminister och som borde ge upphov till en hel psykologkonferen kan man tycka.

Den judiska kulturskribenten avslutar med att nästan försäga sig.




Man får ju nästan uppfattningen att hon hade föredragit en sverigedemokratisk förare än en muslim. Och jag tror att hon nnerst inne mycket, mycket, mycket väl vet vad föraren tycker om judar samt vilken sorts stat han önskar för palestina.....


https://www.aftonbladet.se/kultur/a/...-liv-i-sverige

Troligen är hon glad att den palestinska nationalisten befinner sig i Sverige i stället för att kämpa på mot judarna i Palestina. Om svenska invandringskritiker hade fått som de velat skulle han fortfarande ha varit ett hot emot Israel - kanske rent av krigat för Hamas - så troligen stärker det henne i övertygelsen om att Sverige bör importera fler araber. Ju större hot mot judarna hon uppfattar araber som, desto mindre anledning har hon att opponera sig mot Israels migrationspolitik, som leder till att araberna hamnar i Europa i stället.

Att taxichaffisen var muslim kan hon dock inte vara säker på. Många palestinska nationalister är kristna eller sekulära. Islam är inte en central faktor i invandringsfrågan.

I det här fallet måste man ha med att judinnan också är museivetare med folkminne som specialitet. Hela hennes verksamhetsidé går ut på att föra en panoptisk förståelse av världen och historien. Missionen är att medborgarna ska bli sina egna övervakare genom att hon som allseende är en förmedlare av det enda sättet, annars hamnar vi i fördärvet. Lusten ligger i att förändra beteendemönster, dressa eller korrigera medborgare. Och att hennes verksamhet tränger sig in i samhällets viktigaste, mest centrala, mest produktiva sektorer. Här har hon näringslivet och politikerna med sig. Båda dessa aktörer strävar efter en mera ekonomisk och mera effektiv utformning av makten, göra de sociala krafterna starkare, öka produktionen, utveckla ekonomin, höja den offentliga moralen på det att allt månde växa och föröka sig. Det är dessa ärenden som Rebecka Katz Thor går.

Ändå är det inte mångfald man strävar efter. Problemet med svenskar är att vi är svåra att likrikta. Migranter är lätta för statsmakten att kontrollera, bara de tror att de får ha sin egen kultur, som ju aldrig hotar statsmakten och kapitalet. Det är därför de ses som föredöme.

Kan du vara hygglig och utveckla vad du åsyftar med "en panoptisk förståelse av världen och historien"? Vad är en "panoptisk förståelse"?

För mig framstod artikeln som rätt dunkel. Budskapet verkade vara, att det inte spelar någon roll, om konsekvenserna av massinvandringen till Sverige inkluderar, att den judiska befolkningsgruppen drabbas av importerad antisemitism.

Tack för påminnelsen! Det är en utmärkt jämförelse.

Rebecka Katz Thors var en av dem (bland dem återfanns Tobias Hübinette, Catrin Lundström, Magdalena Anderssons man osv.) från Sverige som skrev under ett brittisk pro-israeliskt och explicit sionistiskt upprop vid namn Left Renewal. Syftet med Left Renewal (som sträcker sig bortom aktivism för Israel och judisk identitetspolitik) är även att bevaka liberala och neo-konservativa intressen inom den bredare europeiska och amerikanska vänstern. Enligt uppropet förväntades vänstern samlas kring post-marxistiska frågor som massinvandring, feminism, hbtq och anti-vit rasism - samtidigt som anti-imperialistisk kritik, och då i synnerhet mot Israel, föreslogs bli tabubelagt. Vidare menade de som skrev under uppropet att intersektionellt förtryck skulle hierarkiseras (vilket inte var intentionen med intersektionalitet från början) - och där judar skulle ges en särskild status och stå bortom kritik.

Det jag får ut av Rebecka Katz Thors text i Aftonbladet är ungefär att vänstern endast nominellt skall tillåtas kritisera den israeliska regeringen men endast på ett sådant sätt som inte utgör ett hot mot judisk identitetspolitik, etniska intressen och Israel som etnokratisk judisk stat. Katz Thor är något tydligare i en intervju i Judisk Krönika;

Den intersektionella analysmodellen som bland annat bygger på hur hudfärg, klass och kön hänger samman och det passar inte riktigt in på den judiska gruppen. Judar ses ofta som vita eller privilegierade och vilket inte avspeglas i de skärningspunkter som analysmodellen bygger på, oavsett om detta stämmer eller inte. Det blir för trubbigt när allt ska passas in i en och samma förståelseram. Antisemitismen har en specifik och lång historia, den genomsyrar vårt samhälle på en strukturell nivå. Konspiratoriska föreställningar om media som ägd eller köpt eller den totala demoniseringen av Israel som en absolut ondska i till exempel frågan om systematiska organstölder är exempel som aldrig verkar försvinna, de bara bubblar i tystnad tills stormen bryter ut.

Det är viktigt att förstå att antisemitism är en strukturell rasism, och att vi måste våga se det. Vi måste kunna tala öppet och nyanserat om vad som sägs, oavsett om det är att förstå alla nyanser av begreppet sionism, som sträcker sig från revisionistisk bosättarsionism till att man värnar Israels rätt att existera, eller paroller som ”From the river to the sea” som kan betyda att man strävar efter en binationell stat eller en Palestinsk etnonationalism (dvs ett land utan judar).

Jag tycker det är svårt att höra saker som ”From the river to the sea”, ”krossa sionismen”, ”befria Palestina” – utan att någon presenterar eller reflekterar över vad en lösning skulle kunna vara. Det är ett privilegium att inte behöva presentera slutmålet. Många är nog överens om att gisslandramat måste sluta och att bombningarna måste upphöra, men vad som ska hända sedan är vi kanske inte eniga om. Är det en tvåstatslösning, en binationell stat, eller inget Israel? Det måste vi kunna prata om. Jag har aldrig kallat mig sionist, men det är djupt problematiskt att säga att Israel inte har rätt att existera.

Jag har en judisk bekant som höll tal på en Palestina-demonstration i vintras, så jag gick dit för att lyssna. Plötsligt började några i publiken ropa ”Hylla motståndet!” Jag kände hur jag fysiskt började backa från folksamlingen. Jag kunde inte vara kvar där, jag kände mig inte trygg.

(...)

Antalet civila offer i Gaza spelar också roll. Hur snabbt och hur många som har drabbats. Det är fruktansvärt och påverkar många. Med det sagt, så är det alltid så att Israels agerande tolkas på värsta möjliga sätt. Det är lätt att se Israel som det ondaste av det onda.

https://judiskkronika.se/jag-vill-in...min-etnicitet/

Detta är vad som brukas beskrivas som liberal sionism och har ett starkt stöd hos svenska organisationer som Expo och SKMA. I USA omfamnas liberal sionism av bland annat ADL och stora delar av det demokratiska partiet. En av de ledande liberala sionisterna inom europeisk akademi är judisk-israeliska sociologen Eva Illouz, som sedan många år tillbaka bor i Frankrike. I en intervju i K-Larevue framkommer detta;

I have tried to make a distinction between Israel’s right to exist and Netanyahu’s dystopian and now criminal leadership. Defending Israel’s right to exist, on the one hand, and relentlessly condemning this thuggish government. But it’s going to get harder and harder. It’s going to take a lot of intellectual acrobatics.

(...)

This association with Trumpism contaminates and undermines the fight against antisemitism. With friends like that, the Jews don’t need enemies anymore. It is a very serious and new crisis. The fight against antisemitism is now being led by an extreme right that has no principles and only recognizes force in history and instrumentalizes Jews and antisemitism. The moral foundation on which Jews rely to defend themselves is becoming increasingly fragile and shrinking. On the right as well as on the left, this foundation is collapsing.

(...)

The big question this raises is this: if Zionism is hijacked by an authoritarian and anti-democratic political project, what will be left of it? Not much, I think.

(...)

I passionately defend the right of Jews to have a state and I protest against Netanyahu’s authoritarian excesses and the corruption of his government, against the destruction of lives in Gaza, I fear for the future of Israel, which is being undermined from within by too much division and dissent.

(...)

Outside Israel, it simply amounts to defending the right of Jews to self-determination, it amounts to rejecting the demonization of Zionism, it amounts to defending a tiny community. In Israel, I didn’t need to think about antisemitism, since Jews controlled their destiny.

(...)

But in France, I belong to a minority, I think a lot about hatred towards Jews, and as a member of a minority, I have a commitment to my people, especially when they are threatened.

(...)

Israel cannot be understood if it is viewed solely through the prism of colonialism. Zionism has both colonial and anticolonial elements. Israel is today under the control of a government that acts against democratic institutions, but it also reacts to the violence of the opposing camp, that of the Muslim Brotherhood, that of the Islamist millenarists.

(...)

I love Israel, but I am horrified by its authoritarian excesses and what seems to be a profound corruption of the state apparatus (I am thinking of Qatargate, among others).

https://k-larevue.com/en/eva-illouz/

Den sionistiska vänstern vill konservera Israel som en etnisk-judisk stat men sättet som den ultra-nationalistiska högern vill göra det på anser de inte aptitligt. De menar att detta underminerar långsiktiga israeliska långsiktiga mål - att på sikt skapa ett etniskt homogent Israel. Konflikten mellan den sionistiska vänstern och den sionistiska högern ligger i metoden för att uppnå ett för dem gemensamt mål. Visst finns det tentativa ideologiska skillnader. Man skall dock vara medveten om att socialdemokratiska israeliska premiärministrarnas David Ben Gurion, Moshe Sharett, Levi Eshkol, Golda Meir osv. expanderade bosättningarna ibland genom brutala metoder. Som framgår i utdraget ovan är Eva Illouz, medveten om den uppenbart omöjliga situationen;

"The moral foundation on which Jews rely to defend themselves is becoming increasingly fragile and shrinking. On the right as well as on the left, this foundation is collapsing."

Vad Illouz menar är att judarna är i behov av sin "offerstatus" för att odla sin etniska särart och gemenskap - genom att beskriva sig själva som offer och (ut)gruppen som en ständig antisemitisk fiende. Vidare används "offerstatusen" för att vädja till (ut)gruppernas moralitet och skuld. Till exempel; icke-judar förväntas stödja israeliska krigsbrott på grund av förintelsen. Norman Finkelstein, kritiserade detta i The Holocaust Industry (2000). Eva Illouz är rädd för att detta är på väg att gå förlorat.