Den alltid lika motbjudande Göran Rosenberg recenserar en bok skriven av en jude med exakt samma syn på Israel som Rosenberg själv. En själsfrände således.
Rosenberg börjar med att erkänna (indirekt) judarnas förkärlek för icke etniskt homogena samhällen och att judarna trivs bäst som en av många minoritetsgrupper.
Citat:
Vad man än kan säga om en sådan judendom, formad av 2000 års judisk existens som en minoritet bland majoriteter, så utvecklades och blomstrade den i samhällen präglade av etnisk och religiös mångfald, och förstelnade och förtvinade i samhällen präglade av etnisk och religiös enhetlighet (enfald). Ett centralt etiskt påbud i en sådan judendom var Torans maning ”att älska främlingen som dig själv”, och ett närmast självskrivet politiskt ideal var ett samhälle där majoriteter och minoriteter tilläts leva sida vid sida, där judar tilläts vara både judar och likvärdiga samhällsmedborgare (i enlighet med det rabbinska påbudet att göra värdlandets lag till sin,*dina d'malkhuta dina).
Men så var det ju det där med Israel/Palestina/Gaza som gjorde och gör det så svårt för judarna i Rosenbergs falang.
Citat:
Under nära 2000 år tolkades ”Nästa år i Jerusalem”, en återkommande fras i den judiska liturgin, mera bildligt än bokstavligt. Jerusalem som sinnebilden för en ny värld, inte ett nytt kungarike.*
Med bildandet av staten Israel skapades de maktpolitiska förutsättningarna för en mera bokstavlig tolkning och därmed för en etnisk-nationell variant av judendom att ta form. Det var en judendom som i erövringen och koloniseringen av ”det heliga landet” såg ett gudomligt påbud, vars rabbiner sanktionerade våld och dödande (i syfte att säkra ”helig mark”), vars politiska företrädare i det israeliska parlamentet, och sedermera i den israeliska regeringen, förespråkade etnisk överhöghet, etniskt förtryck, etnisk rensning, och efter den 7 oktober 2023 massförstörelse och massmord (folkmord).*
Han sammanfattar läget på följande vis.
Citat:
Att vara jude efter förstörelsen av Gaza är att leva i den vidgade klyftan mellan en etnisk-nationell tillhörighet fostrad i hägnet av en minoritetsförtryckande etno-nationalistisk stat, och en etisk-moralisk tillhörighet fostrad i hägnet av 2000 år som minoritet bland majoriteter.
Rosenberg resonerar, tror jag, som så att om han som jude öppet står upp för ett etniskt judiskt Israel får han intellektuella och moraliska problem om han samtidigt skulle förvägra svenskarna motsvarande rätt till sitt eget land. Han bryter alltså hellre med sin egen ingrupp än att erkänna att svenskar har en historisk rätt till sitt land. Både Rosenberg och den författare han recenserar är öppna med att deras ställningstagande har ställt till med stora problem på det privata planet. Ungefär som många svenskar kunde få ett privat helvete om de erkände att de röstade SD 2010 eller, än värre, 2014.
Ni håller väl med om att det är något märkligt med en jude som tar avstånd från sitt eget land? Som tycker det är viktigare att agera i det fördolda i andra länder än att försvara sitt eget? Mycket märkligt!
https://www.expressen.se/kultur/gora...elsen-av-gaza/
