Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Jag menar något i stil med:

"The clash of civilisations —prophesised by Samuel Huntington— can take place not just between nations or regional coalitions, but also within states.
...
Yet, perhaps the most problematic implication of recent events in France is that similar dynamics could gain traction in societies with similar conditions, most notably Britain, Germany and Sweden. Signs of violent interethnic animosities are becoming “part and parcel” of everyday life in such European nations.
...
Similarly, it is unknown if and how NATO forces under American leadership would approach the crisis. However, the need to restore order on French soil, ensure a favourable political and strategic outcome and prevent the outbreak of a similar conflict in other European nations would provide incentives for the transatlantic coalition to get involved in one way or another. The spectrum of conceivable possibilities could include a) the diplomatic facilitation of a negotiated ceasefire as a step for a compromise, b) an outright military intervention with boots on the ground, similar to the operations of the Warsaw Pact in both Czechoslovakia and Hungary and c) everything and anything in between. Considering the ongoing reactivation of strategic rivalries in the second Cold War, this scenario could lead to a proxy war in the heart of Western Europe."

https://moderndiplomacy.eu/2023/09/0...-of-civil-war/

Någon skulle ju slänga på honom scenariot att samma sak skulle ske med chilenare hemma i Chile.
Alltså inte chilenare i exil då utan i Chile.
(Man förstår varför de flesta kommentarsfunktioner stängts av på tidningssajterna)

För att använda Samuel Huttingtons tankebanor för svenska förhållanden skulle han säga att Sveriges framgång berodde på den etnosvenska och protestantiska kulturen. Sverige skulle inte vara där vi är om exempelvis den Portugisisk-katolska kulturen fått råda. Det intressanta med din artikel är att den påpekar statens minskade vitalitet på grund av motsättningarna mellan kulturerna.

Japp. Ett land formas av sin befolkning. En etnosvensk, protestantisk befolkning formar därför ett annat land än en portugisk, katolsk befolkning.

Medan vänstern anser, att en samtida regering formar landets befolkning.

Jo, men frågan jag undrar över är hur en ordning kan uppstå.

Kan en ordning uppstå från detta?

Kan NATO lägga något repatrieringspaket eller liknande?

Hade varit bra.

Som svar på din fråga. Huntingtons kärna är att man inte kan ersätta ett nuvarande civilisations samhällssystem och sedan ha kvar samma standard. Den artikel du hänvisar till kallar det för vitalitet. Vidare menar han att en ny kultur som träder in i en gammal givetvis vill ersätta den gamla men ändå behålla samma överflöd. Inledningsvis händer att den nya kulturen parasiterar på den gamla. Det vi ser nu. När den gamla kulturens folk upplever att samhället inte längre ger dem skydd och resurser får vi en sammandrabbning. Detta har ännu inte börjat, Men enligt Huntington kommer det att ske. Artikeln menar att massinvandringen nu börjar bli ett samma hot som den forna Sovjetrepubliken och dess kalla krig. Därav förslagen om att Nato bör militarisera inhemska områden eftersom migrationen är civilisationshotande på samma sätt som Ryssland var under kalla kriget.

Hur journalister styrs av Bonniers och andra

Tråden bygger delvis på en illusion. Den illusion som avses är den om den oberoende journalisten coh skribenten. Denna illusion har nu fått en mindre torped under vattenlinjen.

Det är SvDs flerårige USA bevakare Malin Ekman som tar bladet från munnen genom ett avskedsbrev på substack där hon beskriven den redaktionella kontrollen av narrativet.


https://stockholmreport.substack.com...dRedirect=true

Värd att läsa i sin helhet.

Nu kanske någon expert i tråden snabbt svarar att det bara var fråga om en journalist på SvD men alla journalister är bara his masters voice. Alla vill väl behålla jobbet och allt som kommer med det.

Bonniers har under de senaste åren köpt majoriteten i ca 40 lokaltidningar. De ges ut under helår. Ge mig bara 10 exempel på när "oberoende" ledare eller skribenter avvikit från Wollos linje.

Min signatur lyder ju "pålitliga politiker förutsätter svekfulla väljare", något som blivit hyperaktuellt. Tories går mot en valkatastrof där allt tal om att Labour är värre, verkar falla på döva öron. Eva Vlaardingerbroek ångrar sin röst på Geert Wilders och Nick Fuentes har meddelat att han i nuläget inte kommer rösta på Trump på grund av dennes sionism och liberala syn på arbetskraftsinvandring.

I takt med att dissidenthögerns argument och narrativ approprieras och normaliseras, samtidigt som sionisthögerns lojalitet explicitgjorts, så har alltså den gamla fållan att "rösta på det minst dåliga alternativet" börjat kännas för trång.

En klassisk attityd om att "inte låta det bästa vara det godas fiende" eller liknande (meta)politisk spelteori som vi ju sett mycket av i tråden. Klandret mot "renhetsspiraler" eller "orealism" som skvallrar om antingen cynism eller naivitet; antingen viljan att makten ska förbli i samma händer eller hysterin i att tiden håller på att rinna ut och att minsta lilla måste räddas. SD måste få medverka till större invandring, för att inte få störst invandring. Trump måste få krypa för sionistiska miljardärer och tech-lobbyn vad gäller Israel och arbetskraftsinvandring för att - ja vad, exakt? Exakt vilka essentiella svenska eller holländska värden räddas av Jomshof eller Wilders eller Tommy Robinson?

Relaterat detta nyttokalkylerande är ju strider inom "högern" i vid mening - är det t ex inte fel av Keith Woods att i dagarna "avslöja" Costin Alamirus (Bronze Age Pervert) mindre än fulländade fysik och det faktum att Raw Egg Nationalist inte tycks vara riktigt så arisk som han förespeglat bakom sin anonymitet. Är denna typen av splittrande drama inte rentav subversiv i ett ödesmättat historiskt skede?

Jag är inte så säker på det. Den genomgående tråden är ju frågan om det finns ett "vi" att splittra? Den demokratiska modellens mekanik att inbördes ena två mot varandra stående fält, har ju erfarenhetsmässigt inte tjänat andra syften än oändlig invandring och globalisering bort från nationalstaten. Den inkrementella förändringen till det bättre, har aldrig påbörjats; alla kurvor pekar åt fel håll även sedan tabubelagda ämnen blivit allmängods. All spelteori, alla kompromisser, alla taktiska reträtter och allianser med min fiendes fiender, har inte lett till någon rörelse i rätt riktning. Visserligen var det SD-fingrar som röstade bort Sveriges territoriella suveränitet, men det kanske inte gör någon rimlig skillnad.

Det stora tältets funktion är ju att själva acceptansen av marginella åsikter är det som blir dogm; det "nationella" tältets inverterade ändamål blir alltså att minoriteterna ska välkomnas. MAGA-tältets doktrin är inkluderandet av Lady MAGA, sionistiska miljardärer och Silicon Valley-arbetskraft, i SD-paketet ingår som sagt numera lojalitet med främmande makt i form av Israel och NATO.

Det som styr politiken är alltså aldrig det ovillkorliga stödet utan det tillfälliga, villkorade. Kärnväljarens önskemål väger lättare än marginalväljaren, vilket leder till en enkel gyllene regel att följa: Var alltid en marginalväljare. Var alltid en villkorad marginalföljare av alternativa medier eller sociala medier-personligheter. Var svekfull mot ytan (varumärket, partietiketten) för att vara lojal mot innehållet (nationalism, pro-Europa). Vägra det minst dåliga och kräv något som är tillräckligt bra.

Tänkte du igenom det här ordentligt? För om vi går på ditt narrativ betyder det att Bonnier personligen jobbade för att få till ett samarbete med mellan regeringen och SD sedan 2014. Ville du verkligen insistera på det? Säker?

Vad som är intressant med det här med SvD och Malin Ekman är att hennes rapportering har noll påverkan på det amerikanska valet. Ej heller någon påverkan på svensk politik visavi USA. Till och med (s) svängde vad gäller Nato trots att de mycket väl vet att Trump kan bli omvald.

Det har alltså ingen som helst politisk effekt och då inställer sig frågan... varför detta narrativspinn från SvD? Rena rama trååd-beteendet. Kan det vara så att de får läsarfeedback som inte gillar det Malin Ekman skrivit? I inlägget ovan detta spinner oyto narrativ om Trump vilket har pågått länge. Spinner, spinner, spinner. Spinner narrativ. Sådana läsare finns alltså och de är engagerade. Schibstedt ägs av norska oljefonder. Norges statsminister är en redig vänstersossegubbe, en oyto-favorit. Kan den gubben möjligen ha inflytande? Förhoppningsvis får vi veta mer.

I princip är det kanske det enda vettiga alternativet när läget ser ut som det gör. Militariseras Sverige så får man efter det fråga sig hur ett samhälle igen ska kunna skapas. Alla vet att mängden invandrare är för stor och kommer från för spridda platser.

Ska områden delas in för att leva på nytt?
Ska folk skickas tillbaka?

Jag ägnar mig inte åt detta land, men jag måste också prata med folk om det ibland som jag möter.

Så kan man få igång den här militariseringen med tanks, boots och hela köret?

Vad krävs för att detta ska ske?

Större invandrarupplopp torde vara en garant för det.

Något annat som kan få detta att hända?

Annorlunda uttryckt handlar detta om hur en politisk rörelse (oavsett agenda) genom det praktiska alliansbyggandets inkludering, kan/tenderar bli det man från början bekämpade. För att få rädda miljön, måste man aktivt medverka i dess förstörande, "svenskhetens bevarande" kräver som politisk eftergift medskyldighet i dess upplösning till alla de mångfaldiga deltagarnas minsta gemensamma nämnare. "Nationalisterna" i SD blir nationens verkliga dödgrävare som begraver svensk "etnonationalism" av samma anledning som de försvarar judisk; för att få påverka. Alliansen med fiendens fiende kräver att man blir sin egen fiendes vän och därmed sin egen fiende.

Det stora tältets inversion, att inte bara acceptera utan premiera periferin, är alltså motpolen till det som skälls för "renhetsspiraler". Här kan ju någon invända att jag själv talat om "krympandets radikalisering" som väl låter synonymt? Det är dock inte vad det handlar om här; en överbudslogik som tilltalar ett minskande antal frälsta. Nej, det är ju tvärtom frågan om att INTE förändra budskapet från ett år till nästa och nästa därpå tills det muterat till sin motsats. Det handlar om att inte tappa tråden i politikens labyrint, att döda monstret och hitta ut i ljuset istället för att bli labyrintens nya monster som själv slukar nästa generation ungdomar.

Rent praktiskt handlar detta om tumregler; vilka avvikelser och kompromisser är oacceptabla och vilka allianser gör en till sin egen fiende? Paradexemplet här måste vara sionism; en definitionsmässigt konkurrerande nationell lojalitet vars intressen krockar med våra och andra europeiska staters, förutom amerikanska medborgares kollektiva intressen. Det som är bra för Israel är dåligt för oss och neutralitet är inget levande alternativ så länge den sionistiska makten inte är bruten, att göra oss medskyldiga till sina brott och stå för deras notor. En annan, relaterad tumregel är att preliminärt fälla hellre än fria alla minoritetsdebattörer som försöker göra sig till representanter för majoritetssvensk/-europeisk ingrupp - ja, detsamma kan gälla plötsligt uppdykande vackra kvinnor. Jag förstår att detta låter illa, men som jag skrev tidigare åvilar det paradoxalt nog varje "icke-svensk-man" som autentiskt vill svensk suveränitet över Sverige, att faktiskt insistera på denna nödvändiga misstänksamhet mot den erfarenhetsmässigt vanliga subversionen. Den unga kvinna eller minoritetsmedlem som har en genuint god vilja och solidaritet, vill inte bli okritiskt tilldelad stadsportens nycklar, en vaksam attityd som definierar tillhörandet.

Det är i alla händelser intressant att följa utvecklingen i den amerikanska valrörelsen och i Europa med avseende på dessa begynnande "renhetsspiraler" som inte bryr sig om "andra sidan vinner annars".

Max Weber skrev just detta - kanske något att tänka på om hur länder når framgång. Webers tankar kan kokas ned till i en ganska tunn bok i början av 1900-talet: det om den protestantiska etikens nästan alltigenom värde och orsak till alltihop hos oss som en självklar drivkraft till västerlandets (Sveriges) framgångar.


(Jag hade Bra Böckers lexikon i början av 1980-talet och en atlas där var germanska folk bodde och verkade och dessa länder var färgade gröna vill jag minnas: mellan- och nordvästra Europa, norra Amerika och några öar i Oceanien).

Denna exponering i BB:s var också med redaktionens outtalade syfte synonymt för länder i världen med högsta levnadsstandard.

Webers bok är väntat stendöd i Sverige - inget förlag vill ta i den med tång sedan länge - i vår mångkultur med multireligion.

(Man får inte vara egoist och tro mer på eget folk än annat och man bör unna andra folk med andra religioner m.m lika stor framgång framöver... men det förtar inte vår religions värde för samhällsutvecklingen, både andligt och materiellt, häruppe i Norden)

Men som värde för att förklara för de i vår kultur som vill lära och tänka till i stort om människa och samhälle och hur uppväxt i protestantisk miljö (Weber uppskattade nästan Calvin mer än Luther) är Webers tänkande ställt till exempel mot en annan mycket "större" gestalt i svenska bokhyllor och bibliotek och i akademier som påverkat oss sedan 1950 - gubben Freud - guldet mot slagget.