Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Detta kan förstås betraktas som en svaghet som kanske beror på "kristen slavmentalitet". Som inre mentala bojor. Så är dock inte fallet; det är ett urgammalt indoeuropeiskt krigaretos och härskarideal att vara nobel i meningen sanningsälskande och rättvis. Vare sig det var ens rykte eller ens eviga själ (tanken med karma är t ex förkristen) som stod på spel, så skulle dessa ju bedömas efter någon form av kriterier, regler som måste vara sanna. Lögnen föraktades redan av antikens perser, indier och greker på ett sätt som ju inte handlar om funktionalitet (att ljuga ens för att vinna ett slag var inte oproblematiskt) - men som ändå fungerade väl nog i praktiken för att erövra allt som gick att erövra. Att vara nobel är inte dekadent svaghet, utan konstituerande styrka.

Att alltså kunna ställa en fråga om vad som är rätt, skild från vad som passar för stunden, är som sagt rentav en fråga om frihet: att kunna inlåta sig i en dialog utan att vara säker på att förnuftet inte kommer ta kommandot över viljan. Saknas den friheten är man i själva verket en icke-spelbar karaktär, en robot eller slav under viljan.

När Israel-vännerna helt saknar friheten att se måttlösheten och tribalismen, när de är oemottagliga ens för nykter spelteori (är det en hållbar strategi att alltid ta allt man för tillfället kan ta? Finns det en motsägelse i tanken med "absolut säkerhet för min sida"?), så finns inget utrymme för förnuft. Bara patologiskt projicerande av den egna intoleransen och hatsjuka lögnen på andra.

Den som saknar friheten att internalisera gränser, kommer med nödvändighet stötta på motstånd utifrån; om man vid varje vinst satsar allt kvitt eller dubbelt är ruinen bara en tidsfråga.