Citat:
Ursprungligen postat av
oyto
Här finns det ju många bottnar, varav vi var inne på några tidigare, t ex informationsbubblor. Inte minst behöver sionismen i tråden och samhällsdebatten till höger problematiseras.
Men kanske viktigare ändå är att jag inte kan minnas att du någonsin tidigare skrivit om hur något triggat dig till våldsimpulser. Om det stämmer, tror jag det är väsentligt; sannolikt har du många gånger sett och hört saker som kunde ha utlöst samma känslor av nationell försvarsinstinkt. En helig vrede över hur dina förfäders land förändrats under din livstid.
Varför formulera sådana känslor först nu, i detta sammanhang? Jag utgår från att raseriet funnits tidigare, men får utlopp först i detta sammanhang, eftersom det känns - tillåtet?
En tillåten blodtörst är någon annans instrument och något mycket farligt. Den russofobi som uppmuntrades t o m i nazistisk uniform, var inte kärlek till Ukraina och kontrajihadismen är allt annat än kärlek till Europa.
Ukraina har stort stöd i Sverige. Att kalla det landets motstånd mot invasion för "blodtörst" är hårresande. Påminner återigen om om Ungen 1956 och Prag 1968. De som då motsatte sig detta skulle då varit de blodtörstiga. Medan Aftonbladet-Kulturtyperna som hejade på är vänner av Fred, Rättvisa och Sanning.
Citat:
Ursprungligen postat av
oyto
fair play[/i], alltså, som inte bara präglar judisk identitetspolitik eller liberal hegemoni utan varje gränslöst förhållningssätt. Ett sjukdomstillstånd i debatt och kultur.
Det europeiska/svenska arvet som ett värdefullt avsteg från den allmänna tribalismen återfinns som sagt både i kristendom, upplysning och paradoxalt nog i postmodernismens överberättelse om överberättelsernas orimlighet. Att något objektivt förpliktigande gäller alla som en internaliserad värdegrund utan prefix-undantag från regeln. Att det objektivt, faktiskt, bortom partiskheten finns måttstockar för folkrättslig anständighet som inte bara ryssar, iranier och kineser ska mätas med utan också amerikaner och israeler. Allt är inte bara subjektivt viljande i nominalistisk advokatyr och självrättfärdigande, det finns Sanning och Rättvisa - även om felbara, perspektivbundna människor bara kan hoppas att vagt approximera dem.
Den lika dolda som bärande premissen i det offentliga samtalet kring mångkulturen som tråden beskrivit har alltid varit att alla inte har samma (klander)värde, alla inte lyder under samma universella regler. Detta snedvrider på ett kumulativt sätt bort kompassriktningen från både det som fungerar och det som är rätt och verkar mot Västerlandets undergång. Korrekturen kommer innebära jobbigt uppfordrande frågor till "Naomi" och andra exceptionalister, inte minst vad gäller geopolitikens perverterande av fokrättstanken av olika (själv)utvalda nationer och ideologier. Alltså en återgång till det autentiska europeiska sanningssökandet, där relativismen inte är absolut utan (möjligen) universell.
Detta är också relevant med avseende på Ottokars tidigare tankar kring judisk identitetspolitik som förebild, vilket ju inte är helt oproblematisk (även om det finns en klar pragmatisk rimlighet i att ta rygg på och därmed synliggöra skillnaderna i rätten till särintresse). En svenskhet helt skild från det europeiska kulturarvets universella rättviseideal, är som jag ser det dock ingen svenskhet alls. Det finns med andra ord en gyllene medelväg mellan självutplånande pliktmoral och fullständig relativism eller värdenihilism.
Vad gäller dina tankar om utrikes är du långt ifrån ensam om att ha dem. En annan profil som har dem är Frida Stranne, nedan i Aftonbladet Kultur från april förra året. Det här är heller inga nya idéer. Det är gammalt tankegods. Gods som burits av bland andra DN:s förre chefredaktör Olof Lagercrantz.
https://www.aftonbladet.se/kultur/a/...ion-av-ukraina
Stranne I dag i GP
https://www.gp.se/debatt/oansvarigt-...6-502993a18d61
Det hon kommer med liknar de narrativ som spinns i den här tråden.
Stranne var på Expressen för några år sedan och var då skarp Trumpkritiker likt vissa trådgiganter. För den som är intresserad av det:
http://www.google.com/search?q=frida...xpressen+trump
Vad gäller "Naomi" så kommer det inte innebära jobbigt uppfordrande frågor. Detta har redan hänt. Det hände när du interagerade med Svejjman på det här forumet. Var det år 2014? Nio år sedan? Det var också allt. Mycket få andra är intresserade. Man skulle kunna tro att nuvarande drev kring Palestina borde väcka intresse för "judisk identitetspolitik" men inte ens det lyckas väcka det liket till liv.
Judiskt platstagande sker i din föreställningsvärld eftersom du bryr dig om judar. Andra har inte lagt märke till detta tagande av plats.
att alla inte har samma (klander)värde, alla inte lyder under samma universella regler
Alldeles riktigt. Samma sak gäller för barn (invandrare), neurotiska tonåringar (judar) och vuxna (svenskar). Samma "universellla regler" gäller inte.