Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Tack för att du uppmärksammade den g-i-g-a-n-t-i-s-k-t långa ledaren, som fruktar att "socialdemokratiska ledarsidor går i graven". Jenny Wennberg skriver:


Wennberg är därtill upprörd över, att vänsterns entusiastiska hyllande av Hamas massaker med jublande bilkaravaner i flera städer (långt innan Israels motoffensiv) alls uppmärksammas.


https://www.arbetarbladet.se/2023-11...r-dess-vinnare

Vi får se, om det har någon större betydelse, om lokala socialdemokratiska propagandakanaler skulle bli lite färre. Det är imo tveksamt - så länge som vänstermegafonerna SVT och SR flera gånger om dagen inpräntar vänsterns världsbild och vänsterns problemformuleringar.

Att ta del av SR och SVT är som att lyssna på utsändning från ett Missionshus - sa en förundrad dansk till mig. Det är en mycket välfunnen beskrivning.

Biden har inget val, vill heller inte ha något annat val ( f ö är det Blinken som styr i Ovala rummet). Utan de judiska mega-miljonärernas pengar till Demokraternas valbudget blir det oroligt i leden hos den "demokratiska liberalismen".

Har sagt det förut men kan säga det igen - USA är en jude-styrd stat.
Efter 9/11 blev det lättare för semiterna att navigera sig fram i drömlandet.

Från att ha gått från en växande ekonomiskt och socialt privilegierad ras i USA sedan de etablerade sig i Amerika andra halvan av 1800-talet, har judarna från i alla fall Clinton stärkt sin makt med raketfart i USA överallt, mest i media och i akademierna och finansvärlden.
Den digitala revolutionen blev sannerligen en språngbräda för judarna att ytterligare öka sitt avstånd till övrig befolkning i USA genom autistiska giga-bolagen.
(Elon Musk har kanske insett faran?)

Den politiskt obevandrade Trump trodde han kunde blidka judarna och söka något slags "paradigmskifte" i sitt land mot en mer balanserad demokratisk maktfördelning mellan Kongressen - alltså hela amerikanska folkets samlade ombud - och finansen, media och akademierna, genom att upphöja Jerusalem som amerikansk ambassad för israelerna.
Det fick Trump tack för som vi sett både under sin ämbetstid och nu i valtiderna.

Jag har för mig att ungefär 75% av alla tidningar i Sverige är liberala. Snart ägs en pluralitet av tidningarna av Bonnier. Däremot har de tillåtit tidningarna i Local News att ha litet olika uppfattningar om än om irrelevanta symbolfrågor. Vad som däremot är sant är att det vimlar av S, V och Mp-märkta journalister på framförallt Public Service.

Det har varit val i Argentina. I det stora är Argentina ett irrelevant land med ett BNP (nominellt) i paritet med Sverige - trots att Argentina har 4.5x mer människor än Sverige. Hur som helst. Argentina har brutit med Peron-regimen i och med att de röstat fram Javier Milei - som skall vara någon form av libertarian.

Europeisk och amerikansk liberal media började omgående yla om att Javier Milei är en "högerextremist". Jag läste igenom hans plattform. Jag såg ingen högerextremism. Det visade sig det enda han tänker förändra är Argentinas förhållande till BRICS och sälla sig till USA/EU/UK. I övrigt tänker Milei inte förändra någonting - trots att Argentina har behov av att få ned sitt statsskuld, sänka skatterna, bekämpa korruption, slå ned på illegal invandring och bekämpa den skyhöga och i stora drag importerade brottsligheten. Förvisso inte oväntat. Så fort en högerperson blir vald i Latinamerika är det alltid en amerikansk marionett.

Milei har dock rätt i att det långsiktigt är bättre att ersätta peson med USD. Om Argentina haft ett seriöst ledarskap hade det utan tvekan varit en dålig idé. Tyvärr har inte Argentina det. Så fort Peronvänstern återfår makten kommer de fortsätta att förstöra Argentina med meningslösa, symboliska och i stora drag exceptionellt destruktiva sociala, politiska och ekonomiska program. För att inte tala om wokepolitik.

I Argentinas fall är saker och ting så enkelt - sluta spendera pengar på värdelös kapitalförstörande skit, sluta låna pengar av IMF och sluta betala tillbaka skulder genom att printa pengar. Rika länder som Singapore kan kosta på sig att låna pengar men det kan inte länder som Argentina. Rika länder som Norge kan kosta på sig att ha en omfattande välfärdsstat. Det kan inte Argentina.

För att kasta in en brandfackla. Överlag är det tragiskt att se hur människor förstör länder. Vi låser in människor som knarkar och stör ordningen på gatorna. Vi låser in människor som inte betalar av sina skulder eller i alla fall ser till så de inte kan ta fler lån. Däremot låser vi inte in liberaler och vänstern som förstör hela länder med sin förödande ekonomiska och sociala politik. Vad är det vänsterpolitiker, liberaler och neo-cons (reformerade trotskister) inte förstår - om du inte har pengar kan du inte konsumera. Svårare än så är det inte.

Om media inte påverkade opinionen - hur kommer det sig då att tidningarna har ledarsidor? Hur kommer det sig att politiska partier äger tidningar?

https://en.wikipedia.org/wiki/Agenda-setting_theory

Det finns hur mycket media och kommunikationsvetenskaplig forskning som helst som påpekar att media formar människors politiska uppfattningar. Det är så pass mainstream att det lärs ut på journalisthögskolan samt vid statsvetenskapliga och sociologiska institutioner. Jag skulle kunna kasta hundratals peer-reviews till dig men du skulle inte ens läsa abstraktet i en av dem.

Jag har kritiserat omfattningen av medias påverkan - vilket inte var populärt bland vissa i tråden men jag förkastar inte medial påverkan. Eftersom du ändå inte tror att media har någon påverkan - vad gör du i tråden? Kan du inte bara söka dig till andra trådar. Varför måste du vara just i den här?

Som jag skrev, så kommer vänstern att vilja justera vad "antisemitism" egentligen är för något mot bakgrund av deras nya väljares entusiastiska hyllande av Hamas massaker med jublande bilkaravaner i flera städer så snart massakern blev känd. Jämte stora massmöten, där en del talare krävde Israels utplåning - vilket svenska journalister samordnat valde bort att rapportera om. Johan Hakelius skriver i Fokus:

"Det är djupt obehagligt när medierna väljer tystnaden framför att skriva om de tusentals demonstranter som kräver Israels utplånande. ... Tusentals demonstranter [kan] korka igen Stockholms innerstad, bränna israeliska flaggor och kräva Israels utplånande, utan att det skrivs mer än någon enstaka rad på undanskymd plats. Om ens det.

Hur, exakt, gick den samordningen till?"

https://www.fokus.se/kronika/varfor-...nstrationerna/

Att jubla över en grotesk massaker av judisk civilbefolkning och kräva Israels utplåning är alltså inte (längre) antisemitism.

Samtidigt kommer vänstern givetvis att vilja fortsätta att framställa SD, Sveriges förmodligen mest Israelvänliga parti, som antisemitiskt.

Spontant kanske man kan tänka, att det verkar bli en knepig kombination... men så länge som svenska journalister helt och fullt ställer upp på det, så är det nog inga större problem. Tyvärr.

Jörgen Huitfeldt skriver i DN att mångkulturalismen har misslyckas och att vi behöver en civil nationalism, fast han använder inte det uttrycket. Artikeln avslutas med en öppen fråga:
Problemet är bara att vi då måste överge den mest centrala principen i vårt samhälle nämligen statens neutralitet inför vad medborgarna tycker och tänker och hur de väljer att forma sina liv. Huitfeldts nationella gemenskap måste alltså grundas på principer som varit främmande för vårt samhälle sedan minst 70 år.

Vi som var tidiga invandringskritiker funderade över de här sakerna redan för decennier sedan och förstod att om man vill ha ett mångetniskt samhälle så måste man välja Singapores väg med statlig repression och så vill vi inte ha det i Sverige. Här lite om hur Singapore ”fixade integrationen”.

Hur lång tid tar för dessa boomers att inse att det bara finns en acceptabel lösning och det är återvandring i massiv skala?

https://www.dn.se/ledare/jorgen-huit...integrationen/

Här tror jag det ligger närmast till hands för många proffstyckare att börja förespråka någon svensk variant av amerikansk "nationalism" med flaggviftande och grundlagsprinciper att förhålla sig till. I princip allt offentligt tänkande i Sverige och övriga Europa är idag direktimporterat från amerikanska liberaler och universitet. Jag tror det är en acceptabel kompromiss för offentliga personer som börjar tvivla på mångkulturen men som inte vill stöta sig för mycket med etablissemanget; även om man måste acceptera vissa nationellt sammanhållande principer är den amerikanska varianten ändå godtagbar eftersom USA är byggt på invandring. Man kan då hämta något från bägge lägger: "svenskheten" får finnas kvar i någon urvattnad form samtidigt som invandringen också har sin plats.

Även om denna form av nationalism aldrig har existerat i Sverige och förmodligen blir lika omöjlig att implementera som mångkultur och massinvandring är det iallafall ett svar på den leninistiska frågan - Vad bör göras?

Som du säger är det dock helt andra åtgärder som behöver genomföras.

Att Ulf Kristersson idag i Göteborg ”råkade” säga att ”Israel har rätt till folkm… öh självförsvar”, är något som jag skulle tolka som en medveten protest mot Israels politik om det handlat om någon mer sympatisk människa än denne lakej.

Enligt Hanif Bali var det så att dina vänner i den kriminella klanen Ali Khan var inblandade i konfrontationen av Kristersson.
https://twitter.com/hanifbali/status...73164088975676

Özz Nujen har ställt sig på din sida också, Friherr. Det är väntat men ändå värt att nämna.


Apropå Bali har han en del att säga om kultur i mångkulturell tappning. Som den "lakej" han också är.
https://www.expressen.se/ledare/hani...om-gangvaldet/

En intressant frågeställning vad gäller "integration".

Svaret på frågan: Det är omöjligt. Sprängningarna och skjutningarna är därför integration. Detta är en del av samhället - det mångkulturella samhället. Samma sak med den kvinna med turkisk bakgrund som nyligen åtalats för att läckt information till ett nätverk av samma typ som Friherrs polare Ali Khan. Jobb på rättsliga myndigheter.. det kan knappast bli mer integrerat än så.


"Rasism" i stället för ressentiment skulle oyto säga men oytos unga kvinnor skulle inte säga det. Det Bali beskriver här är synnerligen mångkulturellt - till och med amerikanska influenser.

Hur kommer det sig att LO, nära knutet till (s), vill göra sin röst hörd via Aftonbladets ledarsida. Hur kan det komma sig att politiker i allmänhet alls vill få ut sitt budskap? Jag vet inte. Jag behöver fundera på det.


Låt oss se om det är möjligt att svara på det här.

Jag välkomnar hundratals peer-reviews. Jag läser gärna några sådana eftersom jag är genuint intresserad. Finns det något där? Hur beskrivs förloppet när media påverkade opinionen till fördel för SD, Brexit och Trump? Det är ganska stora politiska omvälvningar och bör således vara väl studerade.

Ofta kan man när man läser t.ex. Flashback få intrycket att media inte alls gör det du påstår - att de snarare gör tvärtom men flashback exempelvis är ingen akademisk instution. Jag ser fram emot att se dessa akademiska belägg.

Ett annat sätt att se på det är att politisk organisering och kontinuerligt politiskt arbete också kan ge resultat. Nigel Farage blev invald i Europaparlamentet för partiet UKIP 1999. Sjutton år innan Brexit-omröstningen ägde rum. Stödet fanns därute. Partiet fanns. Jobbade på. Påminner om SD på något sätt.

När folk ska sätta ord på vad de känner ligger det nära till hands att de använder ord eller resonemang de sett förekomma i media. Eftersom de sett det.

Kan det vara så enkelt, Edgerton, att du inte förstått det?

Fråga till AI: Har media någon påverkan på människors politiska uppfattningar. Hur beskrivs beskrivs tex förloppet när media påverkade opinionen till fördel för Brexit och Trump mer vetenskapligt?

Svar från AI: Media har en betydande påverkan på människors politiska åsikter genom flera mekanismer och kanaler. När det gäller Brexit och Trumps framgångar finns det flera vetenskapliga perspektiv på hur media påverkade opinionen.

Agenda Setting-teorin: Enligt denna teori påverkar media inte direkt vad folk ska tänka, men det påverkar vad de ska tänka på. Genom att lyfta fram vissa ämnen och ignorera andra kan media styra allmänhetens fokus och prioriteringar. Under Brexit-kampanjen och presidentvalet i USA 2016 var det uppenbart att media valde att fokusera på vissa frågor, vilket påverkade väljarnas uppfattningar om dessa frågor.

Framing-teorin: Media kan påverka hur människor ser på en viss händelse eller fråga genom att presentera den på ett visst sätt. Det handlar om vilka aspekter av en händelse som lyfts fram och hur den beskrivs. I fallet med Brexit och Trump kunde medier rama in diskussionen kring invandring, ekonomi, globalisering och andra ämnen på ett sätt som påverkade hur väljarna uppfattade dessa frågor och kandidaternas positioner.

Confirmation Bias (bekräftelsebias): Människor tenderar att söka och tolka information på ett sätt som bekräftar deras befintliga övertygelser. I en tid av ökad partiskhet i medier, där folk tenderar att konsumera information som överensstämmer med deras egna åsikter, förstärktes redan existerande åsikter under Brexit-omröstningen och presidentvalet.

Sociala medier och filterbubblor: Genom algoritmer och personlig anpassning av innehåll på plattformar som Facebook och Twitter hamnar människor ofta i filterbubblor där de bara utsätts för information som bekräftar deras åsikter. Detta kan förstärka politiska åsikter och minska exponeringen för andra perspektiv.

Forskning har också visat att folk ofta påverkas mer av känslomässigt engagerande och sensationella historier än av saklig information. Detta kan ha spelat en roll i hur viss media rapporterade om Brexit och Trump, vilket framkallade starka känslor och engagemang hos väljarna.

Sammanfattningsvis har medias påverkan på människors politiska åsikter studerats från olika perspektiv, inklusive agenda setting, framing-teorin, bekämpelsebias och sociala mediers roll. Det finns inget enkelt svar på hur media exakt påverkade opinionen till fördel för Brexit och Trump, men en kombination av dessa faktorer och andra kanaler för informationsspridning spelade troligtvis en roll i att forma väljarnas åsikter.

Den här klappjakten på vem som gillat något inlägg på X (gäsp...) med någon eventuellt möjligen kanske underförstådd antisemitisk ton, nu senast Märta Stenevi, skall man se det också som en sorts del i ett mediakrig?


Det var nog första gången jag sett något meningsfullt i allt AI-svammel. Om än jag ej håller helt med.

Konflikten Israel-Hamas har gjort gränserna för åsiktskorridoren oklara. Heliga tabun ställs mot oproportionerligt våld, värdegrunden skälver och inte ens den politiska eliten och de rättstrogna vet vad som är korrekt. De nya gränserna kommer formas av ett åsikts- eller informationskrig som utspelar sig i olika utrymmen där information/åsikter kan och får uttryckas som media och förstås sociala medier.