Citat:
Tänkte inte på eko-grejen som judisk, men det passar ju bra med Ignatievs judiskhet. Även med den judiska inblandingen i NAACP, medborgarrättsrörelsen och amerikansk negrofil kultur i allmänhet. Till och med minstrel-/blackface-traditionen och dess naiva men charmiga och vitala negrer, även det en föregångare till hiphopkulturen, dock inte finkulturell.
Humor har alltid funnits där, ofta med den judiska humorns starka fokus på kroppsvätskor och sex. Hiphopkulturen utvecklades bland annat genom artiklar i den judiska tidningen The Village Voice, judiska producenter som Rick Rubin och judiska grupper som Beastie Boys. Det är inte i grunden en svart musikform, utan framförallt en produkt av skivbolag och medier. Vad som är hiphop har alltid bestämts av trendsättande visningsfönster (när det begav sig MTV, radio och tidningar). Så sent som 1983 var hiphopens "officiella" ansikten fortfarande puertoricaner. Idén att den är specifikt svart klistrades på allteftersom, precis som jazzen som inte startade som svart, men snart fick en skapelsemyt där man påstod att den var det.
Både jazzen och hiphopen är intressanta som fallstudier över hur mångkultur skapas, definieras och säljs in. I båda fallen fanns från början en sorts inbjudan till lyssnarna: här får alla vara med, vita, judar, negrer och spanjacker, alla samsas i det spännande myllret. Allteftersom tiden gick har man skrivit om den myten och infört en rangordning där vissa är mer äkta än andra, utifrån etablerade normer med bakgrund i högkulturens Rousseau och allt det där. De här kulturformerna ger initialt ett hopp om att leda bort från högkulturens förakt för vita - inte till vitt självbestämmande, men åtminstone en befriande jämställdhet där även vi är välkomna. Sedan dras hoppet gradvis undan: popkulturen har inte auktoritet att lova något sådant.
Humor har alltid funnits där, ofta med den judiska humorns starka fokus på kroppsvätskor och sex. Hiphopkulturen utvecklades bland annat genom artiklar i den judiska tidningen The Village Voice, judiska producenter som Rick Rubin och judiska grupper som Beastie Boys. Det är inte i grunden en svart musikform, utan framförallt en produkt av skivbolag och medier. Vad som är hiphop har alltid bestämts av trendsättande visningsfönster (när det begav sig MTV, radio och tidningar). Så sent som 1983 var hiphopens "officiella" ansikten fortfarande puertoricaner. Idén att den är specifikt svart klistrades på allteftersom, precis som jazzen som inte startade som svart, men snart fick en skapelsemyt där man påstod att den var det.
Både jazzen och hiphopen är intressanta som fallstudier över hur mångkultur skapas, definieras och säljs in. I båda fallen fanns från början en sorts inbjudan till lyssnarna: här får alla vara med, vita, judar, negrer och spanjacker, alla samsas i det spännande myllret. Allteftersom tiden gick har man skrivit om den myten och infört en rangordning där vissa är mer äkta än andra, utifrån etablerade normer med bakgrund i högkulturens Rousseau och allt det där. De här kulturformerna ger initialt ett hopp om att leda bort från högkulturens förakt för vita - inte till vitt självbestämmande, men åtminstone en befriande jämställdhet där även vi är välkomna. Sedan dras hoppet gradvis undan: popkulturen har inte auktoritet att lova något sådant.
Jo jag var där under 80-talet. I Brooklyn Hiphop var då mer som du säger en grej av av puertoricaner. Ska dock sägas präglad av svart kultur, som man tog över. För svarta gällde soul och funk. Det var deras grej. Vilket finns i filmer som i den renodlade svarta såsom Shaft, men inte i blandade Saturday night feeling. Hiphop som renodlad svart tog fart med låten Message gjord 1982 (men finns i flera versioner innan) för den svarta gruppen Grand master flash. Planerad redan 1979 med andra låtar i samlingen rapers delight. Resten är historia.
Det finns mycket att säga om svarta i USA. De har dock inte sin särställning bara för att judar vill det, utan även för att vita kräver detta framför andra. Latinos är fler än svarta i USA men svarta har mycket mer avtryck såsom nationsbärane. Mycket som svar på att de var med och bildade landet och var med i inbördeskriget samt deltog i världskrigen. Asiater framställs alltid som pålitliga, däremot aldrig araber eller Östeuropéer. Den insatte vet att varje svart amerikan vill framstå som mer intelligent än än infödd svart afrikan och aldrig kan bli lurad av en en ryss.
).
