Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Dahlberg är borgare, liberal och följer ägardirektiv. Det finns ingen genuin annan sida hos henne, det är nonsens som man kan få för sig när man läser hennes artiklar, men efter att ha sett henne ett antal ggr i morgonstudion (kommer inte ihåg vilken kanal) så vet man att hon inte alls är så tuff som hon ger uttryck för i text.
Skulle SD mot förmodan släppas fram så handlar det helt om att SD isf anses ha blivit tillräckligt rumsrena (dvs att man har dem under kontroll), det är trots allt ledarskiktets (inom SD) främsta ambition att bli accepterade av etablissemanget. Låt oss inte heller glömma att Kristersson nyss besökte Bilderberg.

Unz artikel om rasdiskriminering vid Harvard

Det här är i och för sig en mycket intressant diskussion, men jag tror att den skulle vara ännu intressantare om du kunde ta dig tid att läsa/lyssna in Ron Unz artikel. Då kunde trådens giganter och följare värdera om Unz resonemang håller streck eller inte.

Unz anser att WASP eliten redan under 1970 talet höll på att ersättas av den nya eliten och han använder termer som hidden ethic warfare etc. Han förbluffas över ett system som ursprungligen var tänkt att vara strikt meritokratiskt nu korrumperats till den grad att en liten etnisk grupp kan erhålla ca. 25 procent av platserna vid de elituniversitet som garanterar höga befattningar inom näringsliv, förvaltning och akademi trots att de numera bara utgör ca 4 procent av de bästa om man dömer efter deras meriter och prestationer. Han anser att media är en avgörande faktor eftersom Imperiets media omedelbart inleder drev mot universitet som minskar andelen.

Unz redogör också för hur han skickligt lyckades planera den mediala publiceringen av sina data genom att förutse hans rabiata opponenters drag och genom förebyggande arbete helt lyckades undvika vad han kallar "zealous attacks".

Jag inser att det kan tyckas perifert att diskutera hur Imperiets nuvarande och kommande elit selekteras redan genom uttagningssystemet till prestigeutbildningar, men institutioner som Harvard och Yale håller sig även med journalistutbildning som allas vår käre Wolo fick besöka innan ha selekterads av Bonniers till sin plats på svenska Pravda.

Är det så att Putin (avseende ideologi-filosofi) är ungefär som Gösta Bohman?

Människor har kort minne.

Jag tycker inte att det är speciellt intressant - men låt oss för en stund i god tro utgå från vad du säger att Unz säger. Från 50-talet, främst i universitetsvärlden och domstolar, under 60-talet och i synnerhet under början av 70-talet var det en väldig massa giftiga, mycket illa genomtänkt, idéer som började praktiseras. Detta är alltså innan judarna tog över allting - så som du (eller Unz) säger. Detta i sig självt, vad du skriver, underminerar hela grejen rakt av. Jag tror inte att du bryr dig om det men det bör nämnas.

Poängen med det du säger är mycket enkel: "Imperiet" kontrollerar nästan allt, och judarna kontrollerar "imperiet" - alltså råder judiskt världsherrevälde/konspiration och allt dåligt är judarnas fel. Detta är inte ett komplicerat narrativ. Detta är ren nazism och ingenting annat. Om du kallar motiveringen för "Tikkun Olam" () medan övriga i tråden kör på ren ondskefull konspiration är en distinktion som saknar betydelse.

Anledningen till att man fipplar med antagningarna är att man behöver förbättra legitimiteten i en statsbildning som bygger på utopiska vänsteridéer....

Vilket dravel. Samma Dahlberg som inför valet 2010 skrev om hur SD absolut inte ska in i riksdagen har nu blivit sverigedemokrat(?!?!) - men - det är ägarna som gör att hon skriver att SD inte böra vara regeringsparti - själv tycker hon egentligen att SD borde vara det. Det här är vansinne. Intresset för "Bilderberg" är nere på fryspunkten och det tycker jag är bra. Det är fullt möjligt att Kristersson blir nästa statsminister. Alltså blir han inbjuden till Bilderberg. Ska han tacka nej - av ingen som helst anledning? Pajasen som säger att Kristersson "jobbar för Bilderberg" har själv ingen aning om vad att "jobba för Bilderberg" ens skulle betyda. Skulle pajasen få frågan så skulle han fantisera ihop något på stående fot.

Du menar högre pensionsålder, färre sjukhusplatser, fler gruppvåldtäkter, högre mordfrekvens, fler sprängningar, mindre känsla av trygghet med lag och ordning, krympande realekonomi, listan kan göras längre om du vill, mycket längre. Hursomhelst, detta är alltså högre välstånd i din värld?

Tråden skall handla om hur media i Sverige styr politiker mot mångkultur och massinvandring - det pågår ett folkutbyte.
Bonnier och Schibsted är minst sagt delaktiga i detta. Varför Bonnier brinner så för det kan man spekulera i. Det kan finnas många orsaker och gör det. Bl a judens vurm för internationalism och migrationsflöden och deras hat o skräck för all slags nationalism, t o m månghundraåriga kulturyttringar i landet de flyttat till.
Sveriges agerande i 2:a VK är en annan, kanske den största, orsaken till att hämnas Sverige.

Samtidigt som Bonnier hyllar Israel, den mest nationalistiska staten i världen efter Nord-Korea, Kuba och Kina. Israel går också mot segregering av stora mått, Sverige kommer inte i närheten men där det sker hörs bannorna från de båda koncernerna. Men som sagt stör mig inte Israels agerande alls. De måste vara såna i en fientlig nära omgivning för sin överlevnad.

Sossarna har nu köpt Bonniers support i valrörelsen genom att göra det till antisemitism att kritisera bosättningarna.
Som sagts i tråden är Åkessons krypande för Bonnier till ingen nytta avslöjande i att han inget annat kan göra för annars skulle mediejätten dubbla propagandan mot honom och SD:s 1,5 miljon väljare.

Schibsted har en annan anledning till folkutbytet - att rädda Socialdemokraterna från utplåning. Men Schibsted har också intresse av att avidentifiera svensken i multietnicitetens namn.

Men som sagt för 5:e gången är Public Service den store svikaren mot sina uppdragsgivare då man är en i gänget med Bonnier och Schibsted.
Edgertons förvillande kunskapsväggar och Expertens aggressivitet med beskyllningar från båda två om nynazism mot meningsmotståndare kan man ta för vad det är. Värre är samma beskyllningar från deras eller inte uppdragsgivare Mediehusen eftersom dessa påverkar politiken och svaga väljare.

Det finns en utbredd uppfattning inom judisk apologetik att judarnas (numera öppet erkända) inblandning i progressiva vänsterrörelser från 1800-talet och framåt härrör från en slags ideologisk vänsterövertygelse och inneboende egalitarianism, men rent historiskt har judarnas engagemang i vänsterpolitik och andra radikala reformrörelser haft sitt ursprung i rent etnocentriska och ytterst målmedvetna drifter. Så har varit fallet ända sedan Haskalah-rörelsens ursprung i slutet på 1700-talet; så mycket så att judiska socialforskare såsom Ephraim Nimni öppet erkänner motivationerna bakom den judiska uppslutningen kring mångkulturell "tolerans" i 1800-talets Europa:

If the Haskalah model was severely undermined by the rigidities of the European nation-state model, a post-Haskalah model is eminently feasible in the era of multiculturalism and multinational states, and consistent with the lifestyle and wishes of secular Jews in contemporary liberal democracies. … Diaspora Jews have a common project with other ethnic and national minorities, and post-Haskalah Jewish communities will find a sense of mission and an imprint of their collective personality. This sense of mission is appealing and mobilising, for it relates to an immediate Jewish interest as well as having a wider application in favour of other minorities … all of which is entirely congruent with the goals and aims of a post-Haskalah Jewry.

För att förstå judarnas dragning till radikala vänsterrörelser måste man förstå judarnas historiska ställning i ett snabbt föränderligt Europa under 1800-talet och framåt. Judarnas roll i Europa sedan romarrikets dagar och sedan normandernas erövring av England hade varit som en exklusiv elit med tät anknytning till kungen och aristokratin. Judar under medeltida Europa levde under kungens beskydd och ägnade sig huvudsakligen åt pengautlåning, skatteinsamling, pantverksamheter, ocker och andra ekonomiska verksamheter, och levde i mångt och mycket i symbios med ett kungarikes egna inhemska maktelit. Judarna var experter på finansiella instrument och transaktioner, och tjänade sitt levebröd på ekonomisk parasitism, utsugning och exploatering.

Efter århundraden av symbios med Europas absoluta monarkier så hotades judarnas roll som exklusiv maktelit av de framväxande kraven på parlamentarism och demokrati i upplysningstidens Europa. Men judarna var av historiska, religiösa och etniska skäl en särskild och segregerad folkgrupp som inte innefattades av medborgarskapskonceptet och i allt väsentligt var utbölingar. Judarnas nervositet inför kungaväldenas avtagande makt var i mångt och mycket befogad, och nya strategier för att säkra judarnas kontinuitet som exklusiv "nation inom nationen" växte fram under denna tidsperiod i syfte att försvaga och späda ut nationskonceptet och blodets roll i nationalstaten. Krav på "judisk emancipering" började höras, framförallt i Tyskland från judar som Ludwig Börne och Heinrich Heine, vars låtsasnationalism involverade en total likställelse mellan tyska judar och etniska tyskar. Börne själv hade svårt att förstå tyskens ovilja att välkomna juden som sin like, en ovilja som växt fram efter århundraden av kippabeklädda skatteindrivare med beväpnade livvakter; en bild som etsats fast i européens kollektiva medvetande.

Judens historia i Europa sedan 1850-talet har därför karaktäriserats av oavbrutna försök till samhällsomvälvning till fördel för universalism och nedbrytandet av nationalstaten. När Ryssland föll för judiska revolutionärer blev antisemitism förlagt med dödsstraff, till många ryska revolutionärers förvåning. Faktum är att stora delar av den allmogesocialism som växte fram i Europa under 1800-talet karaktäriserades av antisemitism; för många europeiska socialister var judarnas genomskinliga försök att porträttera sig själva som en ödmjuk arbetarklass helt enkelt för magstarka. Den eviga bilden av den handgnidande utsugaren, utlånaren och indrivaren var för stark; en bild som tyvärr kom att målas på nytt av Sovjetunionens judiska landsbygdsterror.

blir det emellanåt en aning tröttsamt försöka bibehålla en diskussions röda tråd. Hursomhelst, mångkulturens synkrona införande i västerlandet (nationer med vit majoritetsbefolkning) låg i startgroparna och blev en verklig möjliggörare i och med judens totala seger 1945 - WW2. Detta har ingenting med Sveriges roll i nämnda krig att göra. Resten är historia som man brukar säga

Tråden skall handla om hur media i Sverige styr politiker mot mångkultur och massinvandring - det pågår ett folkutbyte.
Bonnier och Schibsted är minst sagt delaktiga i detta. Varför Bonnier brinner så för det kan man spekulera i. Det kan finnas många orsaker och gör det. Bl a judens vurm för internationalism och migrationsflöden och deras hat o skräck för all slags nationalism, t o m månghundraåriga kulturyttringar i landet de flyttat till.
Sveriges agerande i 2:a VK är en annan, kanske den största, orsaken till att hämnas Sverige.

Samtidigt som Bonnier hyllar Israel, den mest nationalistiska staten i världen efter Nord-Korea, Kuba och Kina. Israel går också mot segregering av stora mått, Sverige kommer inte i närheten men där det sker hörs bannorna från de båda koncernerna. Men som sagt stör mig inte Israels agerande alls. De måste vara såna i en fientlig nära omgivning för sin överlevnad.

Sossarna har nu köpt Bonniers support i valrörelsen genom att göra det till antisemitism att kritisera bosättningarna.
Som sagts i tråden är Åkessons krypande för Bonnier till ingen nytta avslöjande i att han inget annat kan göra för annars skulle mediejätten dubbla propagandan mot honom och SD:s 1,5 miljon väljare.

Schibsted har en annan anledning till folkutbytet - att rädda Socialdemokraterna från utplåning. Men Schibsted har också intresse av att avidentifiera svensken i multietnicitetens namn.

Men som sagt för 5:e gången är Public Service den store svikaren mot sina uppdragsgivare då man är en i gänget med Bonnier och Schibsted.
Edgertons förvillande kunskapsväggar och Expertens aggressivitet med beskyllningar från båda två om nynazism mot meningsmotståndare kan man ta för vad det är. Värre är samma beskyllningar från deras eller inte uppdragsgivare Mediehusen eftersom dessa påverkar politiken och svaga väljare.