Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Som kuriosa kan jag inrapportera att det subkulturellt finns en del unga judar som i batalj med internetnazismen a la "vem är bäst" kommer in och skriker om esoteriska saker som att de "skriver verkligheten" med ordmagi osv. Att de definierar verkligheten med ord och att goyerna inte hänger med. Det är vanligt när näsan pekar upp i vädret som högst och temperamentet är som mest hysteriskt att man pratar om att goyerna är tröga hicks och att man själv är fiffig i sitt hanterande av verkligheten. Men på 4chan och sådana ställen så finns det ju många arga och taggade ungdomar som går in i allehanda gestalter och ideer för att föra fram sina känslor.

Men det finns som levande subkultur detta med att juden är extra fiffig och flexibel genom språket, och att verkligheten laggar efter. Kanske inte helt taget ur luften. Det finns en tanke om att man kan sätta sig över världen genom språk och begrepp inom judenheten. Man kan "jew God" med snören och speciella knappar och maträtter och besvärjelser och intentioner osv för att slinka runt i existensen och hålla sig till lagarna men få ut det göttaste genom att göra så till bare minimum.

Judar tror ju inte på Jesus och de tror så vitt jag förstår inte på himmel eller helvete heller vilket torde ha påverkan på ett gruppbeteende. Så som jag förstår det så har de någon slags new ageig syn på tillvaron, dock oklar och mestadels hållen ur medvetandet på gojerna som bara har en slags vag och difus bild av detta skyddsobjekt. Det mesta är höljt bakom WWII neurosernas dimbank.

Tack för bra tips. Den nästan 4 timmar långa videon The Century of the Self i fyra delar var mycket riktigt intressant och sevärd. För mig var det inte klart att Freuds teorier om det undermedvetna har haft en så central roll i amerikansk politiks idéutveckling.

Part I (Happiness Machines) - 00:00, Part II (The Engineering of Consent) - 58:21, Part III (There is a Policeman Inside All Our Heads; He Must Be Destroyed) - 1:57:09, Part IV (Eight People Sipping Wine in Kettering) - 2:55:46 The Century of the Self

Så vad är exakt meningen med invandringspolitiken? Som jag fattat det så handlade det om att tjäna mer pengar, altså några få blev stenrika på det? Tänkte bostadskrisen osv
Eller vad tror du

Gnosticism? Hmmmm. Ja kanske det. Eller fariseism? Ju mer jag grubblar på det under mina cykelturer så börjar det klarna. Den moderna vänsterdiskursen i västvärlden är en ersatz-religion. Men en sekulär sådan. Behovet av religion är konstant.

Sinnet ska lyfta från den krassa vardagen mot de högre rymderna där de goda människorna huserar som sett ljuset och bara älskar allt som är skadat och svagt och behöver skydd. Mångkultur, antirasism, inkludering och omsorg om svaga grupper har blivit en religion med både följare ja till och med helgon och en stor grupp förtappade som inte sett ljuset och som är syndare. De fördöms i starka ordalag och kallas rasister bara sådär. Och deras ledare som tidigare var president i USA och hade röd keps på huvudet är en inkarnation av djävulen.

Det finns också ett prästerskap som predikar för allmogen i de statliga medierna som ersatt kyrkobyggnaderna. Men den gamla kristendomen ligger nog kvar i någon form i det kollektivt undermedvetna. För det finns likheter. Det underlättar. Det nämnda prästerskapet predikar ständigt sin religion för den motsträviga allmänheten. Precis som förr då kungen, biskopen, fogden och prästen höll folk i herrans tukt och förmaning. Och det finns även sakrament där tillhörigheten till den nya religionen kan manifesteras. Är inte knäböjningarna för BLM på fotbollsplanen före avspark ett sådant sakrament? Där sinnelaget bekräftas. De gamla eliterna predikade kristendom. Nu predikas en annan typ av religion. Uppifrån förstås. Från elitnivån. Den starka staten talar precis som på Gustav Vasas tid.

I tråden analyseras och bearbetas många teorier, tankar och kopplingar till upprinnelsen av det samhällsexperiment och förfall som spelas upp inför våra ögon.

Ibland behöver vi påminnas om vad som sker och vad som kommer i dess spår.

En lika sorglig som vemodig betraktelse av Gunnar Sandelin

https://detgodasamhallet.com/2021/07...elin-invasion/

Kan själv känna igen mig att man helt enkelt drar sig undan från det offentliga rummet och känner allt mindre samhörighet med det land, samhälle och liv man berövats.

Vilket förstås är själva meningen med denna samhällsutveckling - så att den oemotsagd och ostoppbar skall kunna fortsätta.
Snart finns inga kollektiva möjligheter för etniska svenskar kvar att opponera sig eller förändra utvecklingen.

Spillrorna av ett folk återstår.

Alla andra folkslag har rätt till sitt eget land, språk, historia och kultur utom det svenska ty vi existerar inte.

Nej Sverige förvandlas stadigt mot att bara vara ett territorium där det bor olika sorters människor. Den gemensamma berättelsen om Sverige tunnas ut. Samtalen tystnar. Medierna glesas ut och har inte resurser eller vilja att beskriva skeendena. OS i Tokyo bara flimrar förbi och visas bara på betalkanaler. Jo vissa lag knäböjer före avspark men det visas visst inte. Är det OK att gilla den svenska flaggan, eller är det fel? Allt är minerat idag.

Polisen säger numera ingenting på presskonferenserna om skjutningar eller fall från balkonger. Ska folk titta bort eller blunda? Inget se inget veta, inget fråga. Bara sköta sitt. Är det som händer i förorten inget viktigt? Struntar man i förorten? Det verkar som om den ska tänkas bort. Är segregationen det som ska rädda Sverige?

Den svensk som åker pendeltåg i Stockholmsområdet måste räkna med att vara nästintill enda svensk i vagnen. Det som slår mig är den ökande mängden svarta i stadsbilden. Jag frågade en tjej i tunnelbanan var hon kom ifrån. Nigeria svarade hon. Ibland undrar man på vilka grunder folk från Afrika fått uppehållstillstånd i landet. Jag kan också se många svarta män i 50-årsåldern på parkbänkar i innerstaden. De ser ut som luffare många. Förut satt de på parkbänkar i Dar es Salaam. Nu sitter dom på parkbänkar i Stockholm.

Ja man ska nog distansera sig och bara tänka på sitt eget. Räkna in sig själv i kategorin eliter och försöka gilla läget. Det kanske funkar.

Sverige är ett rikt och glest land, ett så rikt och glest land att folk ännu kan hålla sig borta från skiten. För jag kan inte på allvar tro att det är den här samhällsbilden man eftersträvat om man inte samtidigt trott att man kan hålla sig undan, undvika.

Jag har åkt runt lite i sommar, vid många fina platser där svensken flytt till, de som har möjlighet och råd. Men sedan väntar vardagen när man tar pendeln in till den fula, förstörda staden och tvingas ta massa beslut som är till sin egen nackdel i förlängningen. Och på kvällen flyr man hem till tryggheten och försöker glömma vilket uselt liv man lever, kanske drömmer man redan efter nästa sommar där borta vid paradiset, där man kan glömma vad vi ställt till med.

Problemet med detta är att det kommer generationer efter och vi kan konstatera att svensken inte bara pissar på sina förfäder utan framför allt på sina barn, utökat självmord, tror jag det kallas. Kanske hade min namne rätt, ett sovande folk, oförmöget att se sin egen undergång, så jävla sorgligt.

Här har du en stor förklaring till ökad psykisk ohälsa. Det är inte bara politikers ointresse för invandringens konsekvenser som folk blir frustrerad över utan i stort sett alla samhällsområden är de styrande och media likgiltiga inför. Det enda som makteliten och media uppmanar till är en ständig oro för att inte ha rätt värdegrund.

En terapeut skulle inte be patienten att tala om vad värdegrunden har för idéinnehåll, utan istället påpeka att det är patientens tankemodell att man måste ha en oro som leder till att man får en depression och ångest. Vad terapeuten gör är att be patienten gå ett steg längre än att bara leva efter "jag tänker, därför finns jag, till att "jag tänker att jag tänker, därför finns jag". Många inlägg här handlar om just det: det vill säga påpeka det sjuka i maktelitens uppmaning till oron över att vi inte har rätt värdegrund. Det fråntar människors möjlighet att kunna reflektera över sig själv och tillvaron, som djur i bur.

Försökte en gång försiktigt säga något till en som hävdade att könsmedvetande ("gender") satt i huvudet som en ren tanke, om hjärnans kemiska bad och att man kanske skall vara försiktig med att sätta "känslan av vad som händer" på samma nivå som den mätbara fysiska verkligheten. Utan att för den skull förneka en fri vilja (att förändra den fysiska verkligheten). Men där högg jag i sten. Transpersoner ihop med könsdysforiker och deras sympatisörer är verkligen gnostiker. Inte bara det, deras tänkande är ytterligare förgiftat genom manikeismen.


Därför är den kinesiska nya hårdare linjen mot spel "andligt opium" mycket intressant och på sätt och vis också en attack på den "limbiska kapitalism" som David Courtwright kallat den.

https://www.vox.com/science-and-heal...id-courtwright

Tycker hela migrationspolitiken bygger på en liknande metafysisk idé i och med att det gällande narrativet menar att man bara haft ”tur” om man blivit född i t.ex. Sverige och omvänt att de som blivit födda i Somalia och Afghanistan enbart haft oturen att födas just där. Det är då denna ”orättvisa” man avser korrigera. Allt detta bygger ju på ett tankesätt att själarna rullar runt i en stor tombola och, rent chansartat, råkar hamna i vissa kroppar, och därmed länder, som är bra respektive dåliga. Detta är ju ett totalt sinnessjukt sätt att se på tillvaron.

Gnosticismen, eller ännu värre, gnosticismen-manikeismen har en ganska konstant mängd därtill genetiskt lutande individer i mänskliga samhälle. Som sådana är de ganska ofarliga, rentav bidragande till kunskap genom att "boldly go".

Men det måste vara ett av statskonstens högsta uppgifter att förhindra ekologiska nischer där de kan mera varaktigt över tiden liera sig med ekonomiska gruppintressen. Då bildas en "glitch" i jämvikten och så spårar det ur.

Vill hävda att det är källan till den attityd som individen har för att ta till sig den här gnosticismen som är det verkliga problemet.