Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Alltså, upplysningsfilosoferna själva var ju inte alls främmande till "nationalism" eller "rasism" som Schachar tycks göra gällande. Adam Smiths liberalism beskrivs i Wealth of Nations, Voltaire och Diderot var virulenta antisemiter och varje mer eller mindre vetenskapligt försök att klassificera raser bland människor var lika mycket en del av upplysningen som Linnés övriga arbete. Försöken att kollektivisera kunde förstås vara mer eller mindre relevanta och det fanns säkert en känsla att ett universellt mänskligt brödraskap stod att finna i förnuftet - men det förnuftet inbegrep förstås tankar om skilda folkslag och öppenhet för sociologi och gruppsykologi, liksom kollektivens spelteori. En slags postidentitär universalism kunde nog av uppysningsfilosoferna snarast avfärdas som religiös vidskepelse från Paulus eller Muhammed.

Precis som all annan ideologiproduktion tolkas "upplysningen" med partisk intention av människor med en agenda här och nu.

Sedan menar jag nog att Petterssons bruk av det "universella vi:et" är viktigt. Inte för att det är filosofiskt försvarbart som kategori, utan eftersom det är politiskt potent och farligt för det implicita europeiska "dom:et" som det byggs en allians mot. Det irrationella kan vara extremt funktionellt.

Frestelsen är just att avfärda Pettersson och ta Schachars parti, vilket ju ytligt sett är ett försvar för en utpräglat europeisk tanketradition som döda vita män producerade, vilket man spontant vill stå upp för. Men när han vill appropriera det som ursprungligen var en spretig, stridbar och allt annat än politiskt korrekt dynamik, till att bli en snöpt likriktning och pacifism, är det lika fel som när den kristna tron tas till intäkt för att det är en europeisk tradition att vara självutplånande och vända andra kinden till.

Frågan är ju vad som är farligast: De som vill riva ned det europeiska idé-arvet för att det var rasistiskt med dagens mått mätt - eller de som vill göra samma arv steriliserat harmlöst och därmed försvars- och fruktlöst?

Låt oss t ex spekulera att Voltaire och Diderot tittade in på tråden och kommenterade Neuding-debatten med inläggen:

Källa: Jerusalem Post

På vilket ju varje verserad tråddeltagare skulle protestera om att inte dra alla över en kam och känna ängslan över vilket sällskap man hamnat i. "U-upplysningsliberal? Nej nej, sån't tar man ju avstånd från!"

En upplysningstradition var för övrigt att skriva under pseudonym, att gömma sina åsikter bakom anonymiteten. Just för att åsikterna INTE gillades av de auktoriteter som sattes under ljus och ifrågasattes. Den som inte riskerar repression för sina tankar är ingen riktig philosophe, eftersom den inte går varthän förnuftet leder.

Planen låta Europa och Sverige upphöra medelst biologisk krigföring (migration) kräver sin planläggning. Mångkulturen som begrepp och innebörd är nu upphöjt till lag. Vilka maktstrukturer som ligger bakom vet vi också. Bara att djupdyka i denna tråden för den som söker svaren. Media spelar en av huvudrollerna, politikerna likaså men inte för sin dumhets skull då. Trekvarts sekel av entrism och påverkansarbeten skördar nu sina frukter. Att ställa sig upp och peka finger åt de skyldiga om vems fel det nu är, att svensken kokas i eget flott, offrandes på det mångkulturella altaret, blir höggradigt antisemitiskt. Frågan för dagen blir istället, vad i helvete gör vi nu?

Planen låta Europa och Sverige upphöra medelst biologisk krigföring (migration) kräver sin planläggning. Mångkulturen som begrepp och innebörd är nu upphöjt till lag. Vilka maktstrukturer som ligger bakom vet vi också. Bara att djupdyka i denna tråden för den som söker svaren. Media spelar en av huvudrollerna, politikerna likaså men inte för sin dumhets skull då. Trekvarts sekel av entrism och påverkansarbeten skördar nu sina frukter. Att ställa sig upp och peka finger åt de skyldiga om vems fel det nu är, att svensken kokas i eget flott, offrandes på det mångkulturella altaret, blir höggradigt antisemitiskt. Frågan för dagen blir istället, vad i helvete gör vi nu?

Problemet kommer från lättpåverkade och makthungriga politiker som låtit "det utvalda folkets" mångkulturprojekt/invasionsplan/maktövertagande genomsyra hela deras karriär i stället för att göra det som krävs av en representant av sitt eget folk.
Förrädare kallas det på vanligt språk, i Norge Quisling...

Alltså, upplysningsfilosoferna själva var ju inte alls främmande till "nationalism" eller "rasism" som Schachar tycks göra gällande. Adam Smiths liberalism beskrivs i Wealth of Nations, Voltaire och Diderot var virulenta antisemiter och varje mer eller mindre vetenskapligt försök att klassificera raser bland människor var lika mycket en del av upplysningen som Linnés övriga arbete. Försöken att kollektivisera kunde förstås vara mer eller mindre relevanta och det fanns säkert en känsla att ett universellt mänskligt brödraskap stod att finna i förnuftet - men det förnuftet inbegrep förstås tankar om skilda folkslag och öppenhet för sociologi och gruppsykologi, liksom kollektivens spelteori. En slags postidentitär universalism kunde nog av uppysningsfilosoferna snarast avfärdas som religiös vidskepelse från Paulus eller Muhammed.

Precis som all annan ideologiproduktion tolkas "upplysningen" med partisk intention av människor med en agenda här och nu.

Sedan menar jag nog att Petterssons bruk av det "universella vi:et" är viktigt. Inte för att det är filosofiskt försvarbart som kategori, utan eftersom det är politiskt potent och farligt för det implicita europeiska "dom:et" som det byggs en allians mot. Det irrationella kan vara extremt funktionellt.

Frestelsen är just att avfärda Pettersson och ta Schachars parti, vilket ju ytligt sett är ett försvar för en utpräglat europeisk tanketradition som döda vita män producerade, vilket man spontant vill stå upp för. Men när han vill appropriera det som ursprungligen var en spretig, stridbar och allt annat än politiskt korrekt dynamik, till att bli en snöpt likriktning och pacifism, är det lika fel som när den kristna tron tas till intäkt för att det är en europeisk tradition att vara självutplånande och vända andra kinden till.

Frågan är ju vad som är farligast: De som vill riva ned det europeiska idé-arvet för att det var rasistiskt med dagens mått mätt - eller de som vill göra samma arv steriliserat harmlöst och därmed försvars- och fruktlöst?

Låt oss t ex spekulera att Voltaire och Diderot tittade in på tråden och kommenterade Neuding-debatten med inläggen:







Källa: Jerusalem Post

På vilket ju varje verserad tråddeltagare skulle protestera om att inte dra alla över en kam och känna ängslan över vilket sällskap man hamnat i. "U-upplysningsliberal? Nej nej, sån't tar man ju avstånd från!"

En upplysningstradition var för övrigt att skriva under pseudonym, att gömma sina åsikter bakom anonymiteten. Just för att åsikterna INTE gillades av de auktoriteter som sattes under ljus och ifrågasattes. Den som inte riskerar repression för sina tankar är ingen riktig philosophe, eftersom den inte går varthän förnuftet leder.

Nu förstår jag inte. Quisling, hörde inte han till de som kämpade emot sagda övertagande?

Det stundar hård tider och cancercellernas egna propagandister, Sveriges frivilliga dödgrävare i form av regim/vänstermedia gör allt för att tysta den rättmätiga kritiken.
I slutändan blir ekonomin avgörande och när frågan blir om svenne ska ha mat på bordet eller ens ha någon bostad så kommer insikten till de flesta och man röstar med magen.
Vid denna tid så kommer en betydande mängd om inte alla parasiterna att lämna landet när det inte längre finns något "gratis" att hämta.

Ingenting, annat än sitta härinne och skriva. Men det gäller alla, även de med kända namn i mer eller mindre respekterade altmedia på nätet. Engellau har en närapå förtvivlad krönika idag i DGS om sakernas tillstånd i Sverige, men han kan inget göra mer än oss andra. Sitta och klinka på pianot medan skeppet sjunker. En gästskribent i samma nättidning med användarnamn och verksam i vårdsektorn, går ett steg längre än Engellau och ser ingen som helst räddning för landet, när nu SvT en gång för alla skamlöst och skadeglatt visar sin exhibitionistiska ställning och öppet slickar sosse-arsel genom A Holmbergs famösa intervju av Statsfadern, och tidigare samma folkets kanals hemma-hos-glitter med makarna Löfven.

Då skall ändå denne Holmberg gälla för att vara friskytten på SvT. T o m den gamle uven och folkpartisten K-G Bergström, som inte gjorde sig känd alls för att ställa krtitiska frågor till makthavare och ännu mindre såg värdelösheten och farligheten i exempelvis såna som Westerberg och Björklund, blev förbannad på Holmberg på twitter för hans krypande inför Löfven.
Den svenska folksjukdomen skär genom alla folklager. När de har pensionerat sig och inget har att förlora kan ex-journalister komma ut med försiktig kritik mot politiker och kollegor.
E Höglund är ett frejdigare exempel. Hon är arg som ett bi över Sveriges förvandling men som SvT-anställd var hon på sin höjd något frågande ibland.

Vad i helvete gör vi nu?. Ingenting. Den andra demonstrationen - den proklamerade "Tusenmannademonstrationen" - mot covid-restriktionerna i lördags, försvann som en dunst i öknen bort.
Det fredsskadade folket är för bekvämt och slött och egoistiskt. Skönare att sitta i medelklassområdet och fisa hemma i soffan framför tv:n, och när vinet och groggen gjort sitt sätta sig framför skärmen och anonymt skälla på skolan och att telningen rånades på mobilen inne stan.

Det finns två demonstationer i Sverige i modern tid, sista hundra åren, som fått resultat. Ådalen och den mot löntagarfonderna. Fler med resultat lär det inte bli. Andra har antingen inte förekommit eller dött ut efter första, andra försöket.

Här vare svartpiller! Svartpiller! Kom och ät!

"Denne Holmberg" — han är väl mest en någorlunda bra skådis, eller? Mäktar inte med honom. På mig verkar han teater.

I övrigt: det räcker med att en jämförelsevis liten grupp med sunda åsikter och folklig credd når ut till en stor publik. Jag tänkte skriva att man får ta kontrollen över de institutioner som "räknas", men det är nog lättare sagt än gjort.

Man får nöta ut motståndet. Överrösta det. Det kommer bli bra till sist!

Vad finns det egentligen för positiva tecken i tiden? Jämfört med för tio år sedan, då denna tråd föddes, så har egentligen allt blivit sämre, mindre svenskt och mindre fritt.

Visst, det finns väl ett lite ökat utrymme i korridoren för falska, judaiserade, profeter som ivrigt förkunnar att om de hemska muslimerna bara blir liberaler, och tar av sina kvinnor slöjorna och i stället börjar att älska liberala helgedomar som bögar och judar så kommer allt att bli bra. Det finns, märkligt nog, en rätt så stor skara anhängare till dessa förkunnelser, och tillhör man denna sekts anhängare så är det möjligt att man ser ljuset i tunneln. Vad vet jag.

Men de fria, alternativa journalisterna då? Inger inte dessa hopp? Visst finns det bra journalister, men det är knappast dessa som får spridning. På samma sätt som med de falska profeterna så är det parodiska figurer som Joakim Lamotte och Chang Frick som har kommit att symbolisera den nya journalistiken. Ridå.

Och det parlamentariska hoppet, det folkliga nationalistpartiet Sverigedemokraterna, trånar efter att få vara stödparti till Fredrik Reinfeldts Sverigehatande parti, Moderaterna.

Och som grädde på moset så står vi snart inför ett förbud att organisera sig i organisationer som inte vilar på den liberala världsåskådningen. Den som inte ser människor som tomma kärl - utan koppling till ras, ursprung eller biologi - är rasist och ska exkluderas, och förmodligen också straffas.

Det enda vita pillret i sammanhanget är att historien ger vid handen att den lilla grupp som bestämmer över oss alltid tenderar att bli för ivriga och överspela sina kort, och att de slut blir kastade över bord. Den möjligheten finns såklart även denna gång, men det är inte säkert att denna resning mot tyrannerna sker under vår livstid.

Vad finns det egentligen för positiva tecken i tiden? Jämfört med för tio år sedan, då denna tråd föddes, så har egentligen allt blivit sämre, mindre svenskt och mindre fritt.

Visst, det finns väl ett lite ökat utrymme i korridoren för falska, judaiserade, profeter som ivrigt förkunnar att om de hemska muslimerna bara blir liberaler, och tar av sina kvinnor slöjorna och i stället börjar att älska liberala helgedomar som bögar och judar så kommer allt att bli bra. Det finns, märkligt nog, en rätt så stor skara anhängare till dessa förkunnelser, och tillhör man denna sekts anhängare så är det möjligt att man ser ljuset i tunneln. Vad vet jag.

Men de fria, alternativa journalisterna då? Inger inte dessa hopp? Visst finns det bra journalister, men det är knappast dessa som får spridning. På samma sätt som med de falska profeterna så är det parodiska figurer som Joakim Lamotte och Chang Frick som har kommit att symbolisera den nya journalistiken. Ridå.

Och det parlamentariska hoppet, det folkliga nationalistpartiet Sverigedemokraterna, trånar efter att få vara stödparti till Fredrik Reinfeldts Sverigehatande parti, Moderaterna.

Och som grädde på moset så står vi snart inför ett förbud att organisera sig i organisationer som inte vilar på den liberala världsåskådningen. Den som inte ser människor som tomma kärl - utan koppling till ras, ursprung eller biologi - är rasist och ska exkluderas, och förmodligen också straffas.

Det enda vita pillret i sammanhanget är att historien ger vid handen att den lilla grupp som bestämmer över oss alltid tenderar att bli för ivriga och överspela sina kort, och att de slut blir kastade över bord. Den möjligheten finns såklart även denna gång, men det är inte säkert att denna resning mot tyrannerna sker under vår livstid.