Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Tror man ska fundera kring rimligheten av uppgifter om antalet döda under olika historiska förlopp. Särskilt nu i dessa dagar när antalet offer blivit en helt egen valuta.

Jag säger inte att uppskattningar om 30 miljoner döda ryssar och andra folk i Sovjet under andra världskriget är fel. Men när Stalin och Churchill vid ett möte diskuterade antalet döda medborgare mot slutet av kriget så lär Stalin ha lämnat uppgiften att strax under 5 miljoner sovjeter dött under kriget.

Mongolerna uppskattas ha dödat eller annars ha orsakat en för tidig död för ca 10 procent av världens dåvarande befolkning. Vet inte heller om den siffran är korrekt.

Den "officiella" siffran för Andra världskriget är 52 miljoner men tyvärr som i mycket annat kan jag inte belägga källan. Det är ett minnesavtryck läst mer än en gång i olika böcker. Men den kan och har ifrågasatts, naturligtvis. Siffran gäller globala kriget med civila inräknade, också alla de civila som dog i följder av kriget och inte "endast" av direkta krigshandlingar. Samma gäller specifikt för Sovjet. 30 miljoner kan vara fel som du säger men 20-25 kanske.
Därav merparten civila offer. 5 miljoner döda är stalinistisk statistik.
(Wiki säger ca 73 miljoner döda totalt men den siffran kan vara nära korrekt eller inte)

Mot bakgrund av detta ter sig Sveriges envetet 75-åriga tjat om Wallenberg mot Sovjet/Ryssland i deras perspektiv sinnesrubbat vågar jag påstå.
Detta är ett mönster i svenska medier tydligen omöjligt att tillfriskna ifrån. Efter flyktingkaoset 2015 tog det några månader och så var samma jävla agenda i totalmedia igång igen om Sveriges (unika) ansvar för världens flyktingar och att detta måste fortleva.

Endast Expressen av s k etablerade medier har klart tagit avstånd från Sveriges speciella roll som världens samvete. Men vi eller jag i alla fall vet vad som sker valåret och desto mer ju närmare valet vi kommer: Också i Expressen ökade kampanjer mot de tre partierna på andra kanten.

Ja ca 52 miljoner är den officiella siffran. Men viss data sticker ut. I Europa dog 19 miljoner soldater varav ryska var över 13 miljoner. Det dog 13 miljoner civila i Europa varav 6 miljoner var ryssar. Ser vi till judarna så dog övervägande del av dem i Östeuropa: 3 miljoner i Polen, 1 miljon i Ryssland, nästan en halv miljon i det lilla Ungern men 170 000 i Tyskland med mera. Nu kan man invända och säga att många judar deporterades till dessa områden. Visst, men det berodde ju på att det inte var möjligt i Tyskland. I det tyskvänliga Finland dog ingen jude. Med det vill jag inte säga att Nazityskland var bra, däremot att det krävs ett visst sinnelag hos befolkningen. Befolkningen i Östeuropa och i Sovjet hade levt i ett samhällssystem som gjort befolkningen likgiltiga inför såväl andra men också sig själv.

När invandrarvänner säger att vi svenskar inte har någon kultur så är det ett försök till att göra oss likgiltiga. Det är detta som förklarar varför regeringen lät över 6000 äldre dö helt i onödan. Solidaritet och tro samarbetar med muslimska brödraskapet medan regeringen låter hedersvåld, kriminalitet, våldtäkter, kaosskolor och krisande kommuner växa obehindrat. Med samvete menas likgiltighet.

Jag var slarvig med orden men om målet är att få muslimer att bli filosemitiska HBTQ-feminister så har man från statens sida uppenbarligen misslyckats. Du måste etablera en kontakt med den muslimska gruppen och det har man misslyckats med eftersom Sverige har ett så lågt tak.

Just "integration" känns som något undflyende esoteriskt, som mest är ett fantasifoster & en dröm om ett avgörande supervapen som skall rädda mångkulturprojektet.

Ingen vet egentligen vad "Integration" är, ingen har sett det & det har aldrig fungerat.

Jag har bott & arbetat i flera länder i olika världsdelar. Jag har aldrig blivit utsatt för någon aktiv "integration". Jag har jobbat, skött mig, varit laglydig & inte blandat mig i den lokala politiken.

Snarare är det bidragsmaffian som vet vilka nyckelord som skall bejakas i alla bidragsansökningar för att kunna fortsätta sitt segregationsbudskap.

Frågan är vem som lurar vem i långa loppet?

Det kanske är ett avancerat dubbelspel för att hindra assimilering av de mest radikala grupperna för att underlätta återvandringen speciellt för just dessa grupper?

Det är svårt att veta. Saker och ting förändras och vår elit använder nya strategier.
Visst är det så. Vem vet och begreppen blir allt mer komplicerade och svåra att förstå. Propagandan idag är bara helt överväldigande. Man vet inte vad man skall tro längre.
Det är det eviga propaganda-kriget mellan stormakterna. Jag måste säga att "The Grayzone" börjar bli bättre. Ben Norton är fortfarande hysterisk och rädd att få stämpeln "antisemit" på sig när han kritiserar det liberala imperiet. Ben Mate är rätt bra. Överlag måste jag säga att det är en väldigt intressant anti-imperialistisk vänster även om nu jag själv inte är vänster.

Ha ha, jo jag skrev faktiskt så först, men tyckte det blev för många ord staplade efter varandra. Men så skulle det förstås ha stått, för annars är det inte rätta sortens demokrati.

Globohomo-integration sköts främst av den privata sektorn, inte den offentliga, även om det ofta är försåtligt att göra skillnad på de två. Muslimska invandrare är till exempel glada i integrationsverktyg som cannabis, TV-spel, sociala medier, slit och släng-märkeskläder och pornografi. Det finns ingenting som kommunbyråkrater kan göra mer effektivt för att hala in dem i asocial konsumtionsindividualism.

Bulletins artikel bör inte främst förstås som ett rop efter mer globohomo-integration, utan ett rop efter starkare samtalstabun och större repression för antisemitism (inklusive "ny antisemitism", alltså att förespråka en tvåstatslösning i Palestina). Det handlar inte i första hand om att försvaga invandrare, utan om att skapa ytterligare specialregler för att stärka judar. Tidningens målgrupp är svenskar, så att peka på impopulära invandrargrupper är ett sätt att vinna över läsarna på sin sida, med inte ett mål i sig självt.

Andra världskriget och antalet offer som en konsekvens därav är en mycket svår fråga som varierar lika mycket som det finns historiker. Att överhuvudtaget avgränsa och definiera andra världskriget är svårt. Vissa historiker pratar numera om ett ”trettioårigt krig” dvs mellan 1914-1945 med första världskriget som katalysator och ”den första katastrofen”. Andra pratat i termer av ”det långa kriget” med början med bolsjevikernas statskupp 1917 med fortsättning i form av ett ”europeiskt inbördeskrig” fram t.o.m 1945, eller rent av fram till kommunismens fall 1989. Vissa historiker argumenterar för att Tysklands invasion av Frankrike 1940 var en fortsättning på första världskriget osv. Vänsterhistoriker har länge haft en lidelsefull tro på att Spanska inbördeskriget markerade andra världskrigets början samtidigt som andra menar att detta markerade början på ett ”tredje världskrig” mellan kommunismen och den västerländska civilisationen. I väst tenderar man även att förbise andra kinesisk-japanska kriget mellan 1937-1945. Vissa asiatiska historiker menar däremot att andra världskriget startade med den japanska invasionen av Manchuriet 1931. Antalet offer kan därför variera kraftigt beroende på definition. Men rent allmänt brukar man väl tala om över 60 miljoner döda som ett resultat av andra världskriget.

Bullentinkrönikören Ivar Arpi gör nästan en kulturell appropriering av Oytos "krympandets radikalisering" från denna tråd men använder en annan förebild när han beskriver den våldsförhärligande liberalismen.

Ivar Arpi: Liberaler som förespråkar politiskt våld
...
Deras politiska fiender ska förbjudas, isoleras, portas, bekämpas. På engelska finns uttrycket beyond the pale. The Pale var från början ett område runt Dublin som engelsmännen erövrade och gjorde till sin bas på Medeltiden. Inom the pale var man civiliserad och engelsk, bortom det fanns det irländska barbariet. Men precis som blev fallet på Irland har the pale krympt för det liberala samförståndet som funnits om frågor som gäller migration, brottslighet, med mera. Kanske är det inte så konstigt att den lilla styrkan liberaler som finns kvar låter alltmer våldsam i sin retorik. De anser att allt som inte passar in i deras snäva ramar är barbari.

Avslutningen kommer nog att väcka ett ramaskri inom de få liberala kretsarna:

De tål inte meningsmotståndare och de relativiserar eller rentav uppmanar till våld. Om detta är liberaler, vet jag ärligt talat inte hur mycket liberalism svensk offentlighet tål.

https://bulletin.nu/kronikorer/all/i...politiskt-vald

Eller är det tvärt om?
Hur mycket våld tål en liberal innan de byter åsikt?

Så kan det mycket väl vara. Men det är ju problem att uppskatta antalet döda när just antalet blivit en valuta i sig.

Men det kommer att bli spännande för de som är med om 50 år att se vad historikerna kommer att kalla perioden som började 1991 med det första Gulfkriget. Kommer perioden att kallas de liberala krigen och hur höga blir de totala dödssiffrorna?