Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Att kalla realliberalism illiberal blir som att kalla realsocialism antikommunistisk. I själva verket är det helt enkelt så här liberalismen ser ut i praktiken. Den verkligt existerande liberalismens anspråk är naturliga uttryck för liberalismens universalism och progressivism.

Liberalismen har idén att hela mänskligheten är på väg mot ett gemensamt och förutbestämt slutmål. Då är det inte illiberalt att den avhumaniserar alla som inte passar in i visionen. Det är tvärtom kompromissande och medmänsklig tolerans som är illiberalt.

Mycket bra skrivet. För den patologiske utopisten är valet av ideologisk kappa ("överbyggnad") blott en lämplighetsåtgärd utifrån vad som är gångbart i tiden. Zeitgeist avgör i vilka termer de beskriver Lyckolandet, men gången dit ser alltid likadan ut. Och som bekant är det just gången på vilken man känner lössen.

Och gången består i att inom sitt eget tankesystem sätta upp dogmer/premisser/axiom om vad som är rätt/sant. Men axiom för ett tankesystem kan inte bestämmas inom systemet, hint: Gödel. Utopisten ställer upp axiom för sitt tankesystem som innefattar påståenden om människans natur, som inte kan bestämmas inifrån ett tankesystem, utan är givna av evolutionen och fysikens lagar.

Och sedan jaga syndabockar för de oundvikliga motsägelserna och kollapserna. Och avhumanisera dem som påtalar motsägelserna.

Även svenska socialliberaler ger ofta uttryck för olika varianter på temat "lika förutsättningar för alla, och samma frihet under ansvar, men Gud nåde den som inte utnyttjar detta på ett konstruktivt sätt". Liberalismen är alltså ett system som tror på den kapabla, rationella människan, men den utesluter naturligtvis inte att motsatsen finns. Detsamma gäller ju den klassiska liberala paradox som yttrar sig i intolerans för det intoleranta. Om liberalismen tillåter allt förintar den sig själv. Liberalismen har värderingar. Den är inte nihilistisk. Tvärtom.
Här rör det sig alltså om liberaler som vill att framtidens konservatism ska vara inkluderande och positiv i sin grundsyn. Lika för alla. Alla ska med, på pappret. Motsatsen tolereras (!) inte.

Jag tror att pratet om att nationalism är auktoritär om den inte anammar liberalismens syn på frihet bottnar i att liberalen skyr all idealism förankrad i en kollektivistisk syn på samhället som pesten. Märk väl att det alltså är OK med ordning och konservativa institutioner, men vad är det som skiljer denna vision från den gängse liberala? Liberalen vill att konservatism ska vara liktydigt med konservativa idéer i ett liberalt sammanhang? Status quo? Mild värdekonservatism plus kristdemokratisk familjepolitik OK, i det att vi inte drar in staten, och konservativ ideologi inte OK...?

Detta är vad som sades och skrevs av den tämligen islam- och arabvänliga mångåriga SR-journalisten Cecilia Uddén:

Apati och uttråkning anses inte vara en del av israelers dna där valkampanjer ofta framstår som frågor om liv och död och väljare är ivriga att argumentera

Inför detta val är det många som helt enkelt himlar med ögonen, suckar och kallar det för slöseri med pengar. De som fruktar nytt dödläge och ett fjärde val, använder termer från psykiatrin för att beskriva apatin, det kallas: ”förvärvad politisk hjälplöshet”.

Den enda grupp där valdeltagandet ser ut att öka, är bland de arabiska israelerna, där viljan att rösta bort Netanyahu är som störst efter premiärministerns förtäckt rasistiska uttalanden om den arabiska väljargruppen.

Cecilia Uddén, Kairo

https://sverigesradio.se/sida/artike...rtikel=7417697

Arabiska israeler, inte bara socioekonomiskt marginaliserade israeler vilket väl skulle vara närmaste motsvarighet till hur svenska journalister skulle benämna - om vi alls skulle få höra om saken - arabiska, afrikanska eller centralasiatiska svenskar som uppvisar röstningsbenägenhet med preferens.

Ps. Iranska svenskar är visst inte heller en specificering Sveriges Radio finner nödvändig:

Svenskar fast i Iran – ”Ingen från Sverige har sökt mig”
[...]
Enligt Utrikesdepartementet befinner sig mellan 2 000 och 3 000 svenska medborgare i Iran för närvarande – och många av dem har det svårt att ta sig hem till Sverige. En av dem är Said, som reste till Iran för att träffa sin fru och hennes familj.

https://sverigesradio.se/sida/artike...rtikel=7418320

Tror i och för sig att det är mänskligt att ställa upp teser av axiomatisk karaktär, vars sanning är omöjliga att bevisa.

Riktigt problematiskt blir det när nämnda axiom gör anspråk på någon sorts logik och går att verifiera endast inom systemet, typ: kommunism är rättvis eftersom rättvisa är att dela lika. Simpel matematik, men också en moralisk, subjektiv uppfattning om vad rättvisa innebär.

Det är mycket enkelt. Liberalism leder till kaos.
Kaos leder till slapphet, degeneration, relativism, meningslöshet, ytlighet, konsumtionshets och materialism. Ordning ger struktur, det leder till utveckling, strävan, styrka, absoluthet, mening och idealism, tron på något större.

Konflikten mellan individualism och kollektivism är också tydlig. Människor behöver samlas under en gemensam ordning.

Jag länkade till den artikeln tidigare. Nej, jag tror inte Mattias Karlsson är en genomrutten person. Jag är inte medlem i Sverigedemokraterna och har aldrig varit det men det är klart att SD skall kritiseras när de sätter sig i knät på ECR-gruppen. Vi vet hur det slutade i Danmark (DF) och Finland (Sannfinnarna) när de satte sig ned med de här "judeokristna" anglo-konservativa partierna.


Vem vet? Vår liberala elit vill diktera villkoren för alla. Fruktansvärt auktoritära är de. Jag förstår inte varför de kallar sig för frihetliga när många av dem avskyr frihet.


Frågan är mycket komplex. I stora drag se västerländsk historia ut så här; grekisk-romerska antiken 700 år före Kristus till 700), medeltiden (700 till 1492), Renässansen (1500-1650), Upplysningen (1650-1800) och modern tid (1800-nu). Liberalismen (begreppet) uppstår omkring 1850 och de liberalerna gjorde anspråk på en mängd ekonomer och filosofer så som Locke, Voltaire, Montesquieu, Rousseau, Ricardo, Kant, Bastiat, Smith osv. Adam Smith var en vän av kapitalismen och handel men det gör honom inte till liberal. Montesquieu hämtade maktdelningsprincipen från Aristoteles. Historia är sammanlänkat.

De personer som började kalla sig för liberaler var en liten klass av högborgerliga landlösa med intellektuella yrken som varken tillhörde bondeklassen, arbetarklassen eller aristokratin. De här liberalerna reducerade politiken till "individualism" och förkastade nation, familj, högre moral, kristendom, folk, fortlevnad, rimlighet, pragmatism , hederlighet, värdighet och dylikt.

Dokument skrivna av arabiska observatörer från kungariket Jerusalem (1099-1291) pekar på att friheten var mycket stor i den här västerländska kolonin. Faktum är att muslimer och judar hade långtgående rättigheter och blev långt mer förmögna än de kunde bli i sandöknen. Går du längre tillbaka till Visegoternas Spanien var också präglat av frihetliga ideal och så var även en lång rad västerländska nationer. Västerländsk kultur är bundna till individens rätt snarare än gruppens rätt. Du såg även detta i antikens Grekland, hellenistiska perioden och under romarriket. Det som liberaler hävdar att de ensamt står för (och detta är din poäng) är faktiskt något vi ha haft länge. Det var inte så att Folkpartiet grundades och sedan fick vi maktdelningsprincipen i Sverige. Den fanns långt innan Folkpartiet eller liberalismen existerade som koncept i Sverige. Det samma gäller ett fritt näringsliv som antagligen var friare innan Folkpartiet kom i riksdagen.

Du hävdar att vi skall ta över liberalismen på samma sätt som liberaler tar över konservatismen. Den så kallade "dissident-right" rörelsen i USA förkastar konservatismen. I alla fall på Twitter. De anser att begreppet idag är så pass ruttet att det inte finns någon mening att använda det. Jag menar istället att vi bör göra liberalismen smutsigt och ta ifrån liberalerna de ideal de inte står för. Liberaler står i allt större utsträckning mot till exempel yttrandefrihet. Vidare finns det goda skäl att ta bort liberalernas rätt att få kalla sig höger. De kallar sig höger i Sverige (medan de mer korrekt kallar sig vänster i USA).

Jag tyckte samarbetet S/L/C/MP/V var bra och om M och KD skulle sälla sig till den alliansen anser jag är bra. Eftersom de markerar det innebär att elitens partier kastar masken. Jag föredrar att kalla mig konservativ framför nationalist eftersom jag anser också att det konceptet är integrerat i konservatismen. Det skall sägas att nationalism återfinns i socialismen och liberalismen men då handlar det mer om en form av liberal medborgarnationalism utan några naturliga gemenskaper än ett antal ord på ett papper som skall utgöra gemensamma värderingar. Jag tror att vi behöver ideologi.

Men det är klart. Ideologi betyder ingenting egentligen. Det är egentligen en förenkling. USA sponsrar allt från kommunister, liberaler, nationalister eller vad de nu kan vara för att driva sina intressen. Det samma gäller indierna och kineserna. I Israel är alla partier överens om att de är "nationalister" men sedan skiljer de sig åt hur politiken skall bedrivas och policy. Jag tror att vi västvärlden har en fixering vid ideologi och ideal som du inte finner hos den kinesiska, judiska, arabiska eller afrikanska civilisationen. Afrikanerna har nästan ingen som helst ideologiproduktion alls. De tror på gud, det egna folket (stammen) och oftast (men långt ifrån alltid) sin egen nationalstat. Det sista är ovisst på grund av att afrikanska staters gränser ritades av européer. Allt annat kan de kompromissa med.

Men som sagt, de flesta av oss i tråden är överens den "liberala eliten" bör bytas ut.

Jaha, ”arabisk israel”, inte ”araber i israel” som du först skrev. Nå dåså, Uddén, som är tämligen kunnig, följer konventionen. Israeliska medborgare är israeler.

Det var inte jag som skrev om detta, jag bara besvarade din fråga om länk eller referat, och konstaterade samtidigt att här i Sverige gör journalister inte motsvarande distinktion mellan olika sorters svenskar..

Åhå sorry. Ja om det är vi ense.

Tack för ditt svar till mig, Edgerton. Jag tycker dock att valda delar av det du skrev i din replik till longbow4y är mer intressanta, så jag skulle vilja kommentera tre saker.
Helt rätt. Frihet är inget patenterat liberalt begrepp, och heller inget t.ex. franskt (Liberté) eller amerikanskt (Land of the Free). En inte alltför långsökt tanke är att nuvarande frihetsbegrepp är kapat av de revolutionära rörelserna i slutet på 1700-talet, och nyttjat som slagord, fast det i det revolutionära Frankrike och Nordamerika var en mindre elit som orerade om frihet i sina manifest och författningar.

Jag tycker i så fall att den struktur vi ser i det klassiska Grekland och i Rom under republiken och kejsardömet påminner mer om ett naturtillstånd, som präglas av större individuell delaktighet i det politiska livet. I Sverige har vi ju haft det lite tvärtom, med fria, självägande bönder som en maktfaktor utan egentliga politiska ambitioner. Frihet är i alla fall ett fint gammalt svenskt lösen. Även nationell autonomi. Minns Biskop Thomas frihetsvisa.
Håller helt med. Det finns massor med fördelar med det. Att det blir mer homogent på högerkanten, inte minst, utan tokiga marknadsliberaler, etc. Om man även väljer att se nationalsocialism och fascism som en tredje position blir den politiska kartan än tydligare.
Det behövs en ny, konservativ ideologi, absolut, som inte lånar mer än nödvändigt från Kjellén (och andra stendöda sverigedemokratiska husgudar). Du har ju redan nämnt saker som "nation, familj, högre moral, kristendom, folk, fortlevnad, rimlighet, pragmatism, hederlighet, värdighet", men detta hör strängt taget till moralens område, med ett par, tre undantag.

Det mesta kan i och för sig tillämpas som rättesnöre för den politik man förespråkar. PLIKT, skulle jag vilja tillägga. Plikt och ödmjukhet. Oegennytta.

Ideology—that is what gives evildoing its long-sought justification and gives the evildoer the necessary steadfastness and determination. That is the social theory which helps to make his acts seem good instead of bad in his own and others' eyes, so that he won't hear reproaches and curses but will receive praise and honors. (Alexander Solsjenitsyn)