Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Ja, det är ju anmärkningsvärt att kritiken gentemot "rasismen" nu är av typen att man försöker diktera vad media får och inte får prata om, hur man får och inte får benämna SD, samt att försöka sätta fokus på andra "viktigare" frågor. Fler och fler av de stora tidningarna verkar göra omsvängningar där man börjar tala om invandringsfrågan som vilken annan politisk fråga som helst, istället för en helig relik som man inte får ifrågasätta. För något år sedan så hade ju det resulterat i att man varit tvungen att göra avbön och be om ursäkt för sitt "hemska" uttalande, men folk verkar ha tröttnat.
Och på andra sidan står aftonbladet och vänstern och skriker att man inte FÅR diskutera, att man MÅSTE kalla SD för rasister och att det finns ändå viktigare frågor att fokusera på. Det är ändå intressant att argumenten är i termer om vad journalister får eller inte får ta upp medan man samtidigt försöker hävda att man kämpar för yttrandefriheten. Hyckleriet blir för stort, till och med från Aftonbladet.

Det är för övrigt underbart att se, om media börjar behandla invandringsfrågan som vilken annan fråga som helst så finns det också en god chans att luckra upp skyttegravsläget som råder inom invandring och integration i politiken.

De handlar om en accelererade desperation från hatmedias sida, tecknen på att den nuvarande invandringspolitiken inte fungerar är synlig för alla nu. Hatmedias taktik är nu att "Mota Olle i grind" med alla tillgängliga medel, där ingår försök att begränsa yttrandefriheten(stängda kommentatorsfält, hetsjakt på enskilda människor sv) och fortsätta idiotförklara en stor del av sveriges befolkning som vill ha en ansvarsfull invandringspolitik. Hatmedia är defensiva och agerar likt bittra adelsmän som förlorat sina privilegier. Att förklara hur de ser ut i verkligheten och inte ljuga är ett vinnande koncept.

Finns en tråd i M&J som undertecknad startade idag med anledning av Medierna i P1 och metadebatten om I&I. Jag framför där liknelsen att det pågår en jakt på kättare liknande Den Spanska Inkvisitionens när det gäller problemformuleringsprivilegiet. Det är intressanta tider nu, onekligen.

Case closed - pappan är indier.

Slut på ras-OT.

Eftersom allt fler journalister, så vitt jag kan se, verkar nyktra till och börja göra sitt jobb så blir det ju onekligen en viss desperation från Aftonbladets sida, som har varit de mes entusiastiska smutskastarna och de som varit mest ivriga att prisa invandringens fantastiska effekter.
Om "riktiga medier" börjar granska invandringsfrågan så är ju steg två att börja granska de som hindrade frågan att diskuteras till att börja med.
Strategin nu verkar vara att kväsa problemet i sin linda och snabbt svartmåla alla som inte kalla SD för rasister eller vågar granska invandringsfrågan.

En ovantlig dum strategi, med tanke på att kritik för att man behandlar för känsliga frågor brukar vara en indikation på att en journalist gör sitt jobb.

Ungefär så här ser jag också på läget i mina muntrare stunder. Men sedan kommer tungsinnet över mig igen, en weltschmerz och spleen som inga kvantiteter absint kan lindra. Cynismen, den luttrade erfarenhetens mjältsjuka svartalfer, säger mig att det inte alls är någon vändpunkt vi ser; det är bara en tillfällighet att vindarna tycks dra åt ett annat håll just nu; i själva verket sitter Kleinfeldt denna helg och förhandlar med Miljöpartiet om en mycket generösare invandringspolitik än den som öppnade portarna för 90.000 analfabetiska somalier.

Övertyga mig gärna om att ett signifikant trendbrott har skett!

Jag följer Aftonbladet ganska noga. Det verkar - oavsett Karin Petterssons insatser i Svt/SR - som om Aftonbladet verkar hålla Lindberg och Swedin på mattan sedan någon vecka. De skriver nu om andra saker. Jag anar Lena Mellins eller någon annans inflytande. Kanske finns det på tidningen en uppfattning att tidningen förlorar på att utpeka vanliga svenskar som rasister. Att spela ut rasistkortet går inte längre. Nästa vecka blir intressant.

Ett signifikant trendbrott är påväg men vi är inte där än, de är Sverige vi talar om. Landet där allt går långsamt, långsamt....

Ge detta 6-7 månader till, våren 2013 i april månad är en bra kontrollstation. Argumentationen är defensiv och går ut på att kringskära yttrandefriheten för att inte SD ska gynnas. Folket är på SD:s sida. Tidningsdöden går fram med full kraft, hatmedia tappar i betydelse. De kommer göra att frifräsare kommer få mer utrymme att berätta sanningen. Hatmedias verktyg för att bekämpa "rasimen" blir allt slöare och otidsenliga.

Kanske menar du "Den svenskaste historien" av Patrik Hall, utgiven år 2000

http://www.bokia.se/den-svenskaste-historien-4301679

Betvivlar det. Karin Pettersson ville väl ta hand om kritiken själv bara annars hade nog Lindberg/Swedin inte varit sen att skriva ihop en egen ledare. Nu fick Lindberg nöja sig med något inlägg på ledarbloggen istället och att gnälla på twitter.

Kola-pundaren Virtanen har för övrigt tillfälligt tagit över rasist-stafettpinnen på Aftonbladet:
http://www.aftonbladet.se/ledare/led...cle15640934.ab

Virtanens ledarkrönika förordar även indoktrinering av barnen i skolorna med boken "Om det var krig i Norden" (seminarie från bokmässan om den går att se på http://www.svt.se/nyheter/svtforum/o...-krig-i-norden med författaren tillsammans med politiskt korrekta KG Hammar och Anne Holt). Det verkar dock redan ske eftersom det finns en färdig lärarhandledning och allt http://lillapiratforlaget.se/wp-cont...g-i-Norden.pdf

Om det är ett trendbrott, och till dels är det nog det (för hur länge återstår att se), så gäller det bara den mediala debatten. På intet sätt har politiken (ännu) påverkats. Om det sker, så torde det vara i ett senare skede. Det är alldeles för tidigt att dra slutsatsen att en begynnande debatt i media kommer att ge praktiska politiska resultat i rappet. Men det kommer ju ett riksdagsval småningom.

Media påverkar dock politikerna, och vi har ju två år till nästa val. En av anledningarna till berörinsskräcken gentemot invandringsfrågan kan ju vara den mediala häxjakten en politiker får utstå om denne nämner orden "invandring" eller "integration" i negativa ordalag.
Om journalisterna i större utsträckning börjar ställa politikerna mot väggen och fråga vad de tänker göra åt invandringspolitiken (dvs. på samma sätt som de gör i andra frågor) så kommer partierna på sikt att vara tvungna att producera mer konkreta strategier än "vi ska ha en human invandring".
Huruvida detta hinner ske innan valet får vi se, men om det här trendbrottet i media håller i sig så kan vi i varje fall på sikt se diskussionerna runt invandringsfrågorna förändras.
Och då har man ju i varje fall uppnått något.