Förvånande korkat och dåligt av Lena Andersson. Även om kartan alltid är så mycket bättre och vackrare än verkligheten i denna typ av liberals värld, så blir jag besviken på sådan renodlad smörja.
Relaterat till nyliberala drömmar om ett svartmuskigt låglöneproletariat och Fredrik Segerfeldts stridsrop "Hellre kåkstad i Sverige än i Mogadishu" (som på något sätt också implicerar att dessa invandrare ska känna tacksamhet för att de kunnat ta sig till en kåkstad i ett så underbart land som möjligheternas Sverige), så kräver Salar Rashid (socialdemokrat, Stockholms kommunfullmäktige) sin, och alla invandrades och deras ättlingars, rätt.
Invandrare har inget att vara tacksamma för! Förespråkandet av t.ex. en avreglerad arbetsmarknad och "lägre ingångslöner för invandrare" kan sägas vara en del av det "övriga samhällets förfaringssätt att stärka och behålla sitt privilegium" och hindra (icke-europeiska) människor från att leva "ett värdigt och normalt liv".
Citat:
Ursprungligen postat av Salar Rashid
I en parts- eller grupprelation kan tacksamheten medföra att den ena parten eller gruppen hamnar i en oföränderlig tacksamhet och skuldposition. Ett förhållande som feminister och genusvetare möjligen skulle definiera som skuld och skam.
För människor med invandrarbakgrund är detta ett vanligt förekommande förhållande till samhället och befolkningen i övrigt. Men det bör tilläggas att det ibland också är en självaccepterad situation.
(...)
Problemet är bara att om man ständigt hamnar i en tacksamhet och skuldkänsla. Framför allt om den blir permanent eller påtvingad, så
ger detta upphov till att man, som svensk medborgare med invandrarbakgrund, inte anses ha rätten att klaga eller att ens röst ska värderas lika högt.
Detta gäller framför allt om man tycker att samhällsservicen sviker, att sjukvården inte är tillräckligt bra eller om man söker hjälp för att barnen presterar sämre i skolan. Vi kan se detta fenomen när stadsmiljöerna i våra förorter förvandlas till det sämre. Då är tacksamheten och skuldkänslan där och spökar. Ett slags förfalskad ”gäst och värd”-relation. Där
gästen måste vara tacksam, oavsett vad som serveras till middag och oavsett om förtäringen serveras vid samma bord eller inte. Detta trots att gästen själv är med och betalar för maten.
...
Det är ingen myt att människor med invandrarbakgrund ofta arbetar mycket hårt och ofta har meriter och kvalifikationer som överstiger det som krävs för arbetet. Detta för att kunna konkurera om jobben.
Just detta
tacksamhets- och skuldfenomen gör det möjligt för den moderatstyrda borgerliga majoriteten att lägga fram förslag på lägre ingångslöner för invandrare, utan att någon nämnvärt reagerar.
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt...ka_7590070.svd
Medvetet eller omedvetet står Lena Andersson och tokliberalerna i Migros, m.fl., på (det "rasistiska") förtryckets och (det vita) privilegiets sida. Så det så. Och "gästen" är inte "tacksam"!
