Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Haha, helt sant. En Juholt eller Erlander eller nån annan mysgubbe skulle göra susen. Björn Söder är ingen man vill hänga med, direkt.

Ja något borde hända snart, jag har redan hört Gudmundsson benämnas "husrasse" här och där. Att vara politiskt inkorrekt gällande mångkultur och invandring är inte acceptabla åsikter i Sverige som bekant (även om de är fullt naturliga och harmlösa som Gudmundssons).

Flera verkar tro det, begreppet "SD's nätmobb" har ju myntats. Är du i din kommentar kritisk till något mångkulturrelaterat så kan du direkt avfärdas som tillhörandes SD's nätmobb. Det är antagligen en kombination av bortförklaring och förklaringsmodell som de så kallade journalisterna kör med, ett sätt att försöka hantera varför inte alla automatiskt tycker som dem.

Säkert blir det inte som jag föreslår. Det vore ju inget mindre än en revolution, och det vågar inga svenska tidningar, i vart fall inte i rätt riktning. Mina råd blir ju dessvärre sällan antagna.


Förmodligen hade då tidningen kunnat vara avsevärt mer inflytelserik i politiken och självbärande och större än DN. (Det sista kanske man blir ändå till slut.)

Gudmundson har alltid varit höger om Moderaterna. Det är förvisso väldigt lätt eftersom Moderaterna är post-marxister och skulle internationellt betraktas som ett socialistiska eller i alla fall vänster-libertariner. I princip så fungerar det så här. Så länge du inte är öppen med att du röstar på Sverigedemokraterna så kan du komma undan med relativt mycket.

Det är så här de få personerna i media, som Gudmundson kan komma undan med att i princip spela på Sverigedemokraternas planhalva. Killen är ingen idiot. Han vet vad han håller på med – om han inte visste det så skulle han inte få sitta och yla negativt om massinvandring på en av Sveriges största tidningars ledarsidor. I Axess råder det ungefär samma stämning.

De kan inte undgå att tala om invandring och mångkultur i varje nummer, men det är alltid med ett tydligt avstånd från Sverigedemokraterna, trots att de ibland tangerar SD. När de får frågorna så drar de något om att SD för 20 år hade nazister i partiet – och därför inte är att lita på. Expo däremot säger ju rakt ut att SD är vad SD säger sig vara och att du är främlingsfientlig om du inte adopterar den här dikotomiska mångkulturalistiska dogman.

Mycket handlar om att ha patent på vissa begrepp. Sverigedemokraterna har effektivt tagit patent på begrepp assimilering. Detta har inte varit svårt för dem att göra eftersom Sverige införde en halvhjärtat multikulturalistisk politik redan 1975.

Expo och Bonnier-pressen har sedan dess gjord begrepp assimilering helt tabu i Sverige. På grund av att SD tagit patent på begreppet assimilering måste t.ex. Sabuni uttrycka sig så här ”Mångfald är bra men inte all mångfald”. Vår Jöns till integrationsminister uttalar sig så här ”Man kan kritisera mångkulturalism men inte mångfald”. Situationen är alltså inte den bästa för Folkpartiet – som vill ”ställa krav”, när de inte får använda begreppet assimilering.

Timbro och Andreas Heinö Johansson hamnade i konflikt med Dagens Nyheters ledarsidor för några månader sedan då de lyfte frågan om ”mångkulturalismen” och sa att begreppet assimilering är bättre än integrationsbegreppet, eftersom du får en skala för hur mycket invandrare skall assimileras.
De påtalade också att man i USA och Frankrike bedriver assimileringspolitik. I USA och Frankrike är det faktiskt är etniska separatister (vilket SD inte är) som kallas högerextremister.

Sverigedemokraterna är politiskt inte längre bort än Sarkozy. Dagens Nyheters Lisa Bjurwald öste naturligtvis skit över Heinö och Timbro och påpekade att de ”flörtar” och normaliserar Sverigedemokraterna. Bjurwald är livrädd för assimileringsbegreppet, ungefär på samma sätt som Judisk krönika och den muslimska minoriteten är det.

De vill inte att minoriteterna skall blandas upp i majoriteten, eftersom de tycker att vi svenskar är ”äckliga” på grund av vår etnicitet och vår tro. De gillar inte heller att vi etniska svenskar har beslutanderätt över vårt land och är livrädda för att vi skall lagstifta mot könstympningar av barn och barbarisk djurslakt. Är de rasister? You bet!

Ett par högerjournalister försökte för några år sedan Fremskrittspartiet i Norge rumsrent. Man försökte också lyfta Ayaan Hirsi Ali och andra kritiker av multikulturalism och massinvandring, men det gick inte speciellt bra. Saken är den att när ett parti eller en person är stämplad som ”främlingsfientlig” eller ”högerextrem” är det kört.

I Dagens Nyheter skriver Henrik Brors idag en nyhetsartikel som osar ilska över Sannfinnarnas framgångar. Henrik Brors skriver: ”Saido Mohamed har utnämnts till årets flyktingkvinna 211 med motiveringen att hon inspirerat många ungdomar som vill bevara sin identitet och samtidigt bli en del av svenska samhället”.

Detta är en typisk mångkulturalistisk position och att Henrik Brors lyfter fram henne beror ju helt enkelt på att han vill paketera in mångkulturalism litet finare än låt oss säga Iris Young eller Masoud Kamali. Henrik Brors glömde visst att skriva ”mångfacetterade etniska identitet” – när jag läste på Finlands Flykting Hjälps hemsida. Det är de som har givit den här Saido Mohamed priset. Finlands Flyktinghjälp är en vänstervriden massinvandring NGO som försöker både vara liberaler, massinvandringsförespråkare och häpnats väckande också mångkulturalister.

Bror är dock tillräckligt mysig för att berätta för oss att ”det bara finns 4 procent utlandsföda” i Finland. Cirka 56 000 av dem är ryssar och cirka 28 000 av dem är ester. Bara 6500 personer är födda i Somalia. Detta tycker Brors är lite så det är konstigt att de är upprörda. Av någon outgrundlig anledning kan tydligen somalierna åka hem på semester.
I vilket fall.

Vad vi ser här är att Dagens Nyheter är starkast drivande för mångkulturalism och massinvandring. Där försöker man sälja konceptet till medelklassen – och därför är det dessa tårdrypande historier om invandrare och allt paketeras i en fin internationalistisk liberal ton om mänskliga rättigheter.

Detta gäller för alla Bonnier-tidningar. Hetsen mot den konservativa högern har också ökat på Dagens Nyheter, i synnerhet när Lisa Bjurwald blev ny krönikör. DN förespråkar i princip allt som är dåligt för Sverige och västerlandet i stort. Den enda gången på senare tid de har tagit en position för Sverige var surströmmingsdebatten. Där tyckte Annika Ström Melin (Hon hatar alltid Sverige litet mer än de andra) – att EU har rätt (såklart) och att Sverige bör lyssna på EU (dvs. förbjuda Surströmming). Däremot tyckte hon det inte var upp till EU att besluta detta.

Jag blev förvånad eftersom hon annars skriver att alla som inte tycker som Bonnier är onda. På Svenska Dagbladet är man litet mer försiktig och inte lika jävla fräck som på Bonnier-tidningarna. Man har ju en moderat publik liksom – men överlag är det ungefär samma propaganda, fast inte lika omfattande och extrem.

Jag måste säga att jag verkligen har ett djupt hat mot DN. I princip propagerar de för att alla partier skall tycka likadant - detta är alltså vad de explicit säger, bland annat skriver Gunnar Jonsson det idag. Naturligtvis skall inte bara alla dessa partier tycka likadant - men de skall tycka precis som Dagens Nyheters och New York Times ledarredaktioner.

Snacka om äckligt.

Vi behöver ju inte överdriva - men just nu kanske SD kan växa inom 20 procent-enheter. Troligtvis lär SD nå runt 10 procent valet 2014. Just nu hotar SD ingen alls. Dock behöver både de rödgröna och alliansen få med sig SD. Ylva Johansson försökte ju till och med få med Sällström på en sväng om - men sedan när borgarna började skvallra på twitter blev det avböner på en press-konferans. Den stora vändningen kommer när Alliansen bara består av Fp och M och att de är mindre än SAP, Mp och V - men blir större än de rödgröna om SD får vara med. Så här blev det i Danmark och Holland. Holland är medialt nästan lika extremt som Sverige. I princip stod borgarna i Holland inför att ingå i en regering med vänstern eller stödja en vänster-regering - eller söka stöd hos Geert Wilders. Om tex. Fp och M frågar Mp om de vill bli stödparti alternativt ingå i en blå regering är Fp och M körda som partier. Vi kommer få en sådan här extrem situation valet 2018 eller 2022.

Eliten kommer få sin första ordentliga hurring EU-valet 2014. Bara några månader efter EU-valet 2014 är det riksdagsval. Tänk nu om C, V och KD åker ut ur EU-parlamentet, medans SD tågar upp mot 15 procent. I EU-val tenderar folk att testa nya partier. SD är det enda partiet som är emot EU (Vänstern röstade genom grundlagen, tänker inte driva ett utträde ur EU och är således för EU) och massinvandring. Eftersom C, V och KD även ligger på gränsen till att åka ur riksdagsvalet några månader efter kommer man dra till med desperata metoder. Göran Hägglund har redan sagt att han hellre förhandlar med Åkesson än Ohly. Om KD står för ruinens brant så måste han nog öppna för ett samarbete med SD.

SD är riktigt nära ett "break through". EU-valet är en jävligt viktig mätare på vart opinionen lutar.

KD fick 4,68 procent EU-valet 2009. Centerpartiet fick 5,47 procent. Vänsterpartiet fick 5,66 procent (minskade från över 12 procent). Dessa minskade eftersom de inte profilerade sig på något annat än öppna gränser och generös invandring. Folkpartiet och Mp var de enda som gjorde ett bra val av riksdagspartierna. Folkpartiet körde sitt "hårdare tag snack" och Mp kritiserade EU och gafflade kring miljöfrågor som 2009 var jävligt hett. SD sitter som sagt både på EU-kritiken (riktig sådan), hårdare tag och massinvandringskritiken. Allt SD står för ger väljare, inte bara litet väljare men grymt mycket väljare. I allt detta skall Junilistan, PP, Fi och liberaldemokraterna in. Det kommer bli så jävla tungt för etablissemanget, i synnerhet de borgliga.

SD:s "break through" är nära nu. Ingen kan förneka det.

Jag tillhör dem som brukade läsa hans blogg på den tid det gick att kommentera inläggen. Anledningen till att han tog bort den möjligheten var, som jag uppfattade det, att han inte längre kunde bemöta anklagelserna om att han svek sitt ansvar. Har man insett vad som är fel så har man som ledarskribent inte rätt att tiga på det sätt han gjorde till en början. Jag uppfattade det som att han gav oss rätt. Ibland gjorde han några halvhjärtade försök till svar, men inte genom att kalla oss för fascister eller liknande som ju annars är brukligt i sådana här sammanhang.

Vändpunkten kom, som jag uppfattade det i samband med Lars Vilks avbrutna föreläsning i Uppsala. Jag skrev då och nästan vädjade att han skulle ta mod till sig och börja skriva sanningen. "Ska någon dö innan du vågar ta bladet från munnen?"

Den kommentaren publicerades inte, och inga andra kommentarer efter det heller, men ungefär från och med den händelsen började man se en förändring. Inga mer märkliga kåserier om rockmusik eller nya filmer och inga touretteartade sexuella anspelningar som hans tidigare artiklar belastades av. Den nye Gudmundson drivs av en målmedvetenhet att hela tiden flytta gränserna för vad som ska betraktas som acceptabel samtalston i alla de frågor där kulturmarxisterna tidigare satt gränserna. Ännu för ett kort tag sedan ansåg han sig ofta behöva ta avstånd från Sverigedemokraterna när han skrivit något oortodoxt i invandringsfrågan, men så vitt jag kan bedöma har även det numera försvunnit.

Vill gärna ha en källa på det tack

SD har redan haft sitt "breakthrough", det skedde i det ögonblick en socialdemokratisk partiarbetare brast i gråt när han fick se första valprognosen den underbara aftonen i september 2010.

I övrigt finns det ingen anledning att tro att Sverige skulle se en annan utveckling än t ex Holland eller Frankrike eller Danmark. Snarare undrar jag om inte den nedtryckta badbollen under vattnet har ännu större lyftkraft i Sverige än i de länderna, beroende på vår "homogenitet" och speciella historiska situation, som Tage Erlander så elegant observerade. Bortsett från kanske Österrike och Kroatien undrar jag om det finns något land i Europa med en sån djupt rotad fördomsfullhet mot sydländska främlingar som Sverige. Skillnaden är att fenomenet inte uttrycks annat än vid fikabord och över radhusstaket, och det har inte heller utsatts för provokationer... förrän sista 15-20 åren.

Därmed inte sagt att jag tror SD kommer att bli lika stora som de mest framgångsrika invandringskritiska partierna. Men alla resonemang om att Sverige och svenskar skulle vara "bättre" än dessa länder i PK-hänseende betraktar jag som rent nys, snarare är vi något "sämre". Vilket är bra.

- F.G

Detta. Detta kommer bli mycket viktigt precis som du säger och en potentiell tippunkt för SD. Den övergripande strategin mot SD har varit väldigt tydlig: genom att förknippa en röst på SD med negativa värden (rasism, lågutbildad, unga män etc.) har man höjt tröskeln rejält för den som har SD inom sin beslutshorisont men ändå inte är fullt övertygad. Det ska vara jobbigt att överhuvudtaget snegla på en valsedel märkt Sverigedemokraterna. Det är samma strategi man använder för att hindra folk från använda narkotika - man associerar det med sådana negativa värden att "the high" helt enkelt inte är värt "the hassle". Denna strategi mot SD fungerar inte på den som röstar utifrån en stark ideologisk ståndpunkt, eller på den som hyser agg mot avsändaren t.ex. media. Effektiv är däremot strategin mot den som kan tänka sig rösta på SD.

SD har ett guldläge i EU-valet 2014. Man har chansen att fånga upp alla EU-kritiker och därmed radera den tröskel som så effektivt rests mot partiet. Folk kan försvara en SD-röst på ett helt annat sätt än tidigare - ingen behöver skämmas för att vilja träda ur EU.

Men nu ser vi det ur SD:s perspektiv. Glöm inte att starka viljor kommer att göra allt för att förhindra detta.

Inte direkt kopplat till mångkulturen i Sverige dock en del indirekta kopplingar i en ledare i DN idag av Erik Helmerson. ”Dalai lama: Gayfiende och abortmotståndare – hyllas ändå.”http://www.dn.se/ledare/signerat/dal...e--hyllas-anda

Den tar upp skillnaden om hur vi behandlar en buddist som Dalai lama med värderingar som abortmotstånd och gay motståndare jämfört med kur en kristen eller muslimsk person behandlas av mainstream media. Vilket till viss del kan kopplas till mångkulturen och mångkulturalism där värderingar och åsikter behandlas väldigt olika beroende på vilken kulturell kontext de kommer ifrån. En katolik med samma värderingar hade knappast behandlats på samma sätt.

Väldigt intressant läsning.

Om man skulle göra en lista på de 100 politiska frågor som de "norra" (mahayana) buddhisterna driver, så hamnar väl abortmotstånd och homofilifobi någonstans på plats 85-90. Till skillnad från t ex kristna fundamentalister i USA.

På så vis är det en löjligt tendentiös artikel, men den grundläggande poängen är väl värd att göra, visst.

- F.G