Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Det verkar inte bättre än att vi missade Göran Adamsons rara besök i mångkultursdebatten. Hursomhelst publicerades han i GP 14/6 och ingången var den hysteriska reaktionen bland tyckankorna i mediadammen på Nyamko Sabunis kommentar om att mångkulturen inte var eftersträvansvärd.

Marxisten Perry Anderson skriver att mångfald inte nödvändigtvis är bra. Den nazistiska lagstiftningen skapade exempelvis mer mångfald på den europeiska rättsskipningens område. Men om det var bra vet jag inte.
[...]
Jag tänkte därför, mot bakgrund av min egen forskning kring multikulturalism, ställa ett par motfrågor till Sabunis kritiker.

Den första frågan bygger på Perry Andersons kommentar ovan. Mångfald av vadå? Om man ställer den frågan blir det ofta tyst. Handlar det om hudfärg? Eller om kultur? Eller kanske om religion? Man vet inte vad det är men det är ändå väldigt bra tydligen. Man applåderar rakt in i mörkret. En sak har man i alla fall förstått. Det handlar inte om en mångfald av idéer. Säg att mångfalden är anti-intellektuell rappakalja och se vad reaktionen blir. Mångfald är bra! säger de. Låter tusen blommor blomma. Det är en order!
[...]
När mångfaldsförespråkare så här schablonmässigt uttalar sig lyriskt om personer från andra kulturer sätter man dem på piedestal där de blir föremål för västerlänningens milda blickar. Problemet är att en rasist gör samma sak. Medan en rasist sätter personer från andra kulturer på piedestal för att kunna förakta dem, placerar en multikulturalist exotiska individer på piedestal för att kunna romantisera dem. I båda fallen sliter man loss dem från verkligheten och gör dem till föremål för våra schematiska, komplett orealistiska omdömen, vare sig det handlar om avsky eller tårögd, överklassig idealisering.

Och är det alltid så att mångfald leder till tolerans och förståelse? Ja, så är det, säger man.
[...]
Mångfald och skillnad är bra, medan likhet och brist på mångfald är dåligt. Men man förklarar inte varför alla dessa etniska, kulturella eller religiösa skiljelinjer som står som spön i backen måste leda till tolerans. Varför skulle avstånd och brist på förståelse skapa entusiasm, solidaritet eller sympati? Är det inte snarare så att detta uppstår ur en känsla av gemenskap, förståelse och likhet?

Det här problemet har tagits upp av den brittiske liberalen och författaren Kenan Malik. Den multikulturella principen om skillnad, skriver han, ”ger oss överhuvudtaget inga skäl till varför vi skulle respektera andras ”olikhet””. I bästa fall, skriver han, ”inbjuds vi till att vara likgiltiga inför andras öde”. När solen skiner, så att säga, så bryr vi oss inte. ”I värsta fall”, fortsätter Malik, ”ger det oss anledning till att hata och förakta de som är annorlunda. Varför, när allt kommer omkring, skulle vi inte hata och förakta dem?”.

Ja, man kan verkligen fråga sig varför det ständiga framhållandet av alla andras annanhet i förhållande till det vita cis-kollektivet skulle skapa sympatiska band mellan de olika kollektiven. Man kan också fundera över vart den ständiga exotifieringen och premierandet av den andre leder i förlängningen. Adamson funderar över det.

När nazisterna inledde förintelsen av judarna i Europa var man noga med att inte framställa judarna som tyskar, utan tvärtom som ett avlägset och egendomligt folk. Det är en öppen fråga om förintelsen överhuvudtaget ägt rum om propagandamaskineriet i Berlin – i stället för att vråla ut att judarna var annorlunda och olika – i stället ständigt upprepat att de var lika – som vilka tyskar som helst.

Om vi tar av mångfaldens trollglasögon blir allt plötsligt egendomligt och ändå så bekant: respekt förutsätter likhet och brist på respekt förutsätter olikhet.

Vilka har vi svalare känslor för? De som inte är som vi. Vi står nära våra barn och vår partner eftersom de är som vi och vi delar livet tillsammans. Kalla det reaktionärt om ni vill, men det är så de flesta av oss tänker.

Enligt den tyska politiska tänkaren Hannah Arendt byggde förintelsen på att judarna berövades sin mänsklighet – det vill säga att man framställde dem som annorlunda. Judarna, skriver hon, firade inte sin olikhet. De förbannade den.

Hannah Arendt, Kenan Malik och Perry Anderson är inte rasister.

Jag har ställt några frågor till mångfalds- entouraget inom akademi, politik och media.

Har de några svar?

https://www.gp.se/debatt/m%C3%A5ngku...kap-1.15605145

Den här debattartikeln lämnade verkligen en krater av dånande tystnad efter sig i mångkultursdebatten. En tystnad som dånar ända in i denna tråd.

Varje ny vit man kommer vara resultatet av sin omvärld, precis som den gamla var det. Det finns ingen transcendent plats att skapa, bara en immanent verklighet som oavbrutet pågår och formar, för att i sin tur formas. Den nya vita mannen/svensken kommer träna sina nya egenskaper och krafter på motståndet som kräver det. Din typ av introspektiv överflödskritik av det svenska hade inte uppstått i en mångetnisk knapphetsverklighet och kan inte överleva i den.

Etnocentriska grupper är grupper som formats av mångetniska miljöers urvalstryck, där kollektivet är en tvingande nödvändighet för individen. Sverige ser inte ut att vara en etniskt homogen miljö inom överskådlig framtid. Alltså kommer också svenskar gå mot etnocentrism - eller rättare: Det överlevande svenska folket kommer vara etnocentriskt.

Vad gäller andelen mångkulturlitterata, så skvallrar nog självsegregation och white flight mer om underliggande sanningar än den politiskt explicita tribalismens framgångar till dags dato.

Jag menar att falska dikotomier om, för den här tråden, irrelevanta spörsmål är gravt antiintellektuellt, vilket dödar tråden. En jävla tortyr för hjärnan att scrolla igenom den här tråden ibland

NB: mina fetningar ovan.

Eller som Christopher Lasch elegant uttryckte det:

Nej, det är inte särskilt logiskt att inte vilja leva i ett islamistiskt land utan hellre stanna i sitt liberala land och samtidigt säga sig föredra islamism framför liberalism. Dessutom samtidigt föredra konservativ protestantism, vilket går på helt på tvärs med islamism, särskilt i om du vore konservativ protestant i ett islamistiskt land (ungefär som ortodoxa syrier i Syrien) och dessutom ogilla USA som i princip är det enda land där det i någon utsträckning faktiskt finns konservativa protestanter (kanske lite i Schweiz också?) tack vare deras religionsfrihet/liberalism.

Men då detta inte för trådämnet framåt och dessutom verkar viktigt för att du skall må bra stannar jag med detta.

Det var ändå en poäng att försöka sig på att debattera lite med någon som tänker som Jan Myrdal, en rätt framträdande figur förr i tiden i mångkulturdebatten.

Det är rätt lustigt med folk som lyckas kvasi-identifiera sig med kulturella uttryck som de i grund och botten troligen skulle hata att leva under. Redan denna debatt och likartade skulle varit förbjudna i en islamistisk miljö men figurerna i fråga deltar ändå gladeligen och förefaller gilla att debattera såsom i ett liberalt land.

Här har vi någon som tröttnat på hymlande och skönmålning av massinvandringens konsekvenser. Barnläkaren Mats Reimer ger Folkhälsomyndighetens Generaldirektör svar på tal och säger även några sanningens ord om standarden på mångkulturens byggstenar.

Asylmigration har av vissa setts som räddningen för vårdsektorns personalbrist. Detta är önsketänkande; tvärtom har de med utländsk bakgrund ett större (åldersstandardiserat) vårdbehov än den infödda befolkningen. Det märks just nu sannolikt tydligast inom tandvården, men diabetesepidemin är tvärt emot vad Johan Carlson skriver inte isolerad till ”rika länder i Mellanöstern”. I en förhållandevis fattig region som Palestina har 15-20 procent av den vuxna befolkningen diabetes typ 2.

Inom mitt område, barnsjukvården, finns andra exempel på hur migration leder till ökat vårdbehov; inte bara infektioner och blodsjukdomar, utan också olika funktionshinder är vanligare hos migranter. I grupper med kusingiften ses både mer utvecklingsstörning, missbildningar och ovanliga genetiska sjukdomar. Autism är av okänd anledning vanligare hos andra generationens invandrare, speciellt i den somaliska gruppen. Cerebral pares är mycket vanligare hos utlandsfödda, som nu utgör 17 procent av alla barn med CP i Sverige, oftare med svårare funktionsnedsättning.

Dessutom har vi svårare att leverera god vård när patient och läkare har kommunikationsproblem. Alla som genomfört ett tolksamtal vet att de tar minst dubbelt så lång tid och ger ändå mindre information än patientbesök där språk och kultur inte försvårar kommunikationen. Och egenvården som är basen vid kroniska sjukdomar är svårare att klara för de med lägre utbildning. Vården står inför nya och stora utmaningar.

Det är rena rama kronvraken som kommer, fjärran från den utlovade vårdkompetensen visar det sig vara den omättlige vårdkonsumenten som tar sig hit.

Dessa fakta vill etablissemanget inte ha i media då det kan påverka den allmänna opinionen negativt, dvs. bort från den vänsterliberala marxismen..
På samma sätt som det ljugs och mörkas i media om kriminalitet och dess kostnader så mörkas även de skenande vårdkostnaderna.

Trams och trams. Jag uttryckte mig spetsigt om Japan. Ja, Freedom Index tar hänsyn till en massa saker. Vidare, så nedgraderade de Ryssland av rent politiska skäl men det är en sidosak. Ja, själv föredrar jag Turkiet framför Japan men det är bara jag.

Vart har jag skrivit att jag vill göra om Sverige till ett kalifat? Jag förespråkar en mjuk pragmatisk etnisk nationalism och inte en expansiv religiös nationalism. Men det är klart - den muslimska invandringen för med sig mycket ”gott” till Sverige. De enda som behöver vara oroliga är den genomsnittliga svennebanan som inte kan konkurrera på en social och ekonomisk marknad som präglas av tro, familj, gemenskap och generation. Det lustiga är att han (och hon) välkomnar detta. Du är orolig för judisk identitetspolitik. Jag är övertygad om att muslimerna inte kommer lyssna till den och de kommer inte heller lyssna på svensk vänsterliberal/feministisk identitetspolitik. Det är naturligtvis tråkigt om svennebanan inte ha sin Pripps Blå i fred och inte ligga runt på fyllan med kompisens kärring på midsommar. Åh, just det.

Jag måste ju skriva det här. Det är nämligen så att vita svenska kvinnor (det gäller egentligen alla kvinnor) alltid springer till segraren och det kommer vara Mr. Mohammed. Vem vet, Lisa kanske kan bli Mr. Mohammeds andra fru. Motvilligt såklart. Säg nu inte att jag vill det här. Inget av detta vill jag men faktum är det här vad svensken vill. De har aktivt röstat för detta och aktivt givit sitt stöd till det liberala vansinnet de senaste 200 åren trots att goda krafter hela tiden sagt ”Nej, nej, nej” till deras dårskap. Någonstans måste man ta konsekvenserna för sitt handlande och det gäller även svensken. Tråkigt för svennebanan men förhoppningsvis kommer de goda svenskarna undan. Det är bara dem jag bryr mig om – de goda svenskarna och de utgör bara en minoritet av folket i stort. Ja, det står jag för. Jag anser bara att en minoritet av det svenska folket är värt att bevara – resten är dåliga och förkastliga människor och därför finns det ingen mening med att bevara dem. I mitt Sverige finns det inget rum för otrevliga, dumma, nihilistiska, individualistiska, oandliga, obelästa och egoistiska liberaler - vilket den överväldigande majoriteten av svenskarna är. Som en amerikansk bekant till mig från Northwestern sade till mig över en andra flaska rödvin när jag var student; ”The average American is a fucking idiot so the elites take no shame in depriving them from what they have”. Brutalt? Ja, men sant. Svenskar talar om “egalitarianism” – som om människor är jämlika. Det är de inte. Människor är ojämlika och smarta människor tenderar att utnyttja dumma människor för de vet att dessa dumma människor hade gjort likadant om de var smartare. Själv vill jag bara ha vettiga människor på mitt tåg – resterande har jag inget behov av; vare sig de är intelligenta eller dumma. Egoistiska nihilistiska liberaler får ingen biljett.


Vad är det för falska dikotomier och varför är det irrelevant? Mediekriget blir helt irrelevant om man inte också påpekar svenskens dysfunktion.

Naturen tar hand om många och då i synnerhet de dumma tillsammans men många som bara har haft otur. De som överlever är alltid de rikaste – de som skapat problemen från början. Det är förövrigt inte första gången något folk har självmant valt att avskaffa sig själv även om jag just nu inte kan ge ett exempel. Det är möjligt att den strategin (kritisera aldrig in-gruppen) som du påpekar kommer vara framgångsrik men svensken kommer bli en minoritet och kommer där med vara i majoritetens våld. De här invandrarna som kommer hit har under tusentals år lärt sig att implicit och explicita strida för sin sak.

Det är därför judar, kurder, assyrier, palestinier, aboriginer, amerindianer och en massa andra folk fortfarande är i liv – svensken däremot. Svenskar är duktiga ingenjörer men det är också allt. Du skriver att de ägnar sig åt ”white flight”. Ja, de gör det. De flyr problemen och gömmer sig i någon förort och röstar på en vänsterliberal regering. När verkligheten kommer närmare flyr de till en förort längre bort och röstar på en till vänsterliberal regering. Se här håller det på. Till och med i Sydafrika så ägnar sig den vita minoriteten åt det här. De gömmer sig i förorterna till Johannesburg, Durban och Kapstaden och så röstar de på Helen Zille (som nu är ersatt av en svart man) och tror att det löser sig. Ja, som om alla miljoner svarta afrikaner som de har exploaterat kommer bli liberala och individualister som bortser från kön, familj, ras, etnicitet, klass, religion och andra sociobiologiskt determinerade kollektiva grupptillhörighet som den vita mannen trycker ned – för att vara ”fri”. Jag är pessimist. Något för dig

https://www.youtube.com/watch?v=kCpzk-EDXSQ

Som jag skrev: Jag vill bo i Sverige eftersom jag är svensk. Min önskan är att Sverige upphör att vara ett liberalt land. Sedan föredrar jag islamism framför liberalism men det betyder inte att jag under dagens omständigheter vill bo i Sudan. Varför kan jag inte ogilla USA? Jag är ingen vän av den här amerikansk konservatismen som anser att den är liktydlig med massdemokrati, konstitutionalism och kapitalism. När det kommer till religion är jag inte särskilt religiös. Jag ser det som ett redskap för samhörighet och inte att jag tror på sagor. Kvinnor tenderar att vara religiösa eftersom många av dem tror på sagor. Vidare tror jag inte på religionsfrihet utan att staten ger tillfälliga friheter till främmande folk på besök samt gör vissa undantag för icke-skadliga religiösa uttryck. Jag är ingen av av anglosaxisk konservatism och i synnerhet inte evangeliska kristendom.

Sverige styrde Finland, Estland och Norge under en period. Var existensen av finländare, ester och nordmän som etniska grupper accepterade? Jag den tidens större Sverige var mångkulturellt. Men de här nationerna hoppade på chansen att ha oberoende monokulturella nationella stater. Mångkultur var svag.

Finländarna är allmänt fientliga att svenska lärs i skolor. Många föredrar att prata engelska med en svensk, ett neutralt språk istället för svenska, överklassens språk.

Kort sagt, sverige som ett mångkulturellt tillstånd var inte livskraftigt och minskat drastiskt i storlek.

Nu när norrmän, ester och finländare är borta, har den politiska eliten uppmuntrat storskalig invandring av araber, afrikaner och asiatiska. Detta kommer att leda till att Sverige ska riv asunder landet sig infrån. Man behöver inte magkänslor för att begrippa det.

Hur många kvinnor född i Sverige har haft deras klitoris borta under semester i hemlandet? Ingen i myndigheter kan räckna efter uttredning skulle kränka mångkultur.

Du vet att du kan uttrycka dig relativt fritt i både Iran och Saudiarabien. Vidare, vad jag vet så förlorar du jobb, vänner och kan till och med åka i fängelse i Sverige om du säger något som är politiskt oacceptabelt. Sedan, vad är din poäng? Att liberala stater är bra och goda för att vi får sitta på Flashback och diskutera för att vårt samhälle sanktionerar mot alla politiska uttryck som inte är aptitliga för ledarskribenterna på Dagens Nyheter?

Således, bara för att jag inte delar dina uppfattningar behöver jag inte flytta till Iran eller USA eller för den delen flytta här ifrån. Liberalismen är inte evig och alla svenskar är inte liberaler eller vill att Sverige skall vara ett liberalt land. Din stereotyp av islamister och konservativa är förövrigt underlig. Tror du de här killarna läste Edmund Burke?

https://en.wikipedia.org/wiki/Conser...onary_movement

Wiki har gjort en bra mall över olika schatteringar inom konservatismen i olika länder
https://en.wikipedia.org/wiki/Conservatism

Den här Ronald Reagan och Margret Thatcher konservatismen och försvaret av liberal demokrati är en minoritetsyn som allt mer tappar sin relevans eftersom det enda de vill konservera är just liberalismen.

Här kommer jag att tänka på Michael Walzers "Spheres of Justice"


Problemet med en sån här debattartikel som får tystnaden att dåna är väl att den antagligen för de flesta här innehåller mest självklarheter. Inte mycket att hetsa upp sig över.

När det gäller antisemitismen inom den nationalsocialistiska rörelsen så menade den nämnda Hannah Arendt att den egentligen var ett österrikiskt fenomen, en främmande kulturyttring som importerades till Tyskland. Och som därför krävde en pedagogisk/propagandistisk insats av ansenliga mått.