Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Märkligt hur en allt större del av trådens narrativ besannas efter en tid. Nu David Schwarz betydelse av inte mindre än Margit Silberstein i, tro det eller ej, DN:

Är integration eller assimilation målet? Runt det har debatten kretsat i 50 år.
...
Vad är svenskt? Vad är svenska värderingar? Kan en invandrare bli svensk? Eviga frågor.
....
Bli svensk, säger Sverigedemokraterna. Det sa Socialdemokraterna också på 60-talet när assimilationstanken var förhärskande. Jag läser i en bok av debattören och författaren David Schwarz om en studentafton på Stockholms universitet, där han frågade dåvarande utrikesministern Torsten Nilsson hur regeringen hade tänkt sig att lösa minoritetsproblemet. ”De får väl bli svenskar eller åka vidare”, var ministerns svar.

Vid den här tiden startade en mångårig ganska vildsint debatt, med David Schwarz i täten, om huruvida man skulle överge assimilationspolitiken för att i stället bejaka minoriteternas särart, som det hette.
...
Det slutade med att alla partier, från höger till vänster, ställde sig bakom en ny invandrings- och invandrarpolitik. I propositionen, som lades fram 1975, hade man övergivit assimilationspolitiken till förmån för en integrationspolitik, som är grunden för det vi har i dag. Parollen var valfrihet, jämlikhet och samverkan. Ett möte mellan kulturer skulle berika Sverige.

https://www.dn.se/ledare/margit-silb...e-sa-till-mig/


Noterar att Dan Andersson (Fd LO) kommenterar Margit krönika kort och koncist med följande på Twitter:

.Hej @margitsilber 1. Rudolf M tittade allvarligt på mig: Det går inte utan assimilation. (1982/83) 2. ”Sverigevänner” visar inte svenska värderingar. Finns i regeringsformen. 3. Tolerans finansierar inte dyr allmän vård. 4. Avskyr antisemitism.

https://twitter.com/DanUtredaren/sta...10315783266305

Precis. Där har vi ju problemet och "alternativmedia" är inte till hjälp. Alternativmedia skulle kunna vara något som ger folk den ammunition, de argument, de behöver för att faktiskt kunna påverka kommunen. Nu KAN de inte. Att läsa ytterligare en artikel på samnytt.se påverkar ingenting.


Ja, det låter lite diffust och per nödvändighet blir det så eftersom det kan bero en aning från kommun till kommun. Trygghetsfrågan är en uppenbar sådan, Uppsala är ett exempel på kommun. En kommunaltjänstekvinna hamnade lite i blåsväder där eftersom hon skulle ha uppmanat tjejer att hålla sig inne. Från diffust till konkret. Som CJFleetwood påpekade så fungerar det så i kommuner att de som jobbar där, även om de vill göra sitt jobb, inte har stöd från chefter eller politiker eller lokalpress. Dessa är de enda faktorerna. Medborgarna i kommunen är inte en faktor och det behöver det ändras på. Var är kraven på den kvinnans avgång? Sådana krav sätter press om de är väl formulerade. De gör att medborgare i kommunen faktiskt blir en faktor, något de i dag inte är.

UNT (Upsala Nya Tidning) skrev lite om detta och det blev sedan lite drama i övrig media efter att Busch-Thor gjorde ett utspel om det hela. Jag läste en av artiklarna i fråga och det som verkligen fångade min uppmärksamhet var att journalisten som intervjuade tjejen insisterade på att hon skulle säga att svenska killar också var ett problem. Tjejen var också satt under press eftersom hon vet att hon egentligen inte får säga att det är "nyanlända" som utgör problemet. Så situationen är att den som trackasseraras är satt under press och hot. Detta i UNT. Detta är en vinkel man kan ta upp, en vinkel du inte kommer att se i "alternativmedia".

Visserligen intressant som anekdot, men detta är väl bara rena observationer? Man kan dessutom alltid hoppas att det här stadiet (assimilering kontra integration) är passerat snart, om det inte redan är det. Det kan tyckas gnidet att komma med synpunkter eftersom texten mest bara beskriver ett livsöde, med historiska utvikningar, men det är intressant att segregering inte finns med på något hörn, ens som mångkulturell implikation. Men, det är klart, när judinnan som författat texten växte upp fanns frivilligt utanförskap inte som alternativ.

När man kokar ner det hela hamnar vi än en gång i återvändsgränden. Vad är som gör att chefen viker ner sig i stället för att stödja medarbetaren när det bränner till i det dagliga integrationsarbetet? Varför vill kommunledningen hålla låg profil i stället för att ta strid i obekväma frågor av mångkulturell karaktär?

Varför är allt så in i helvete känsligt? Ja, den frågan är besvarad men är rädslan verkligen befogad? Har någon hängt Sonesson för att han börjat tala klarspråk, nej, det händer ingenting, mer än att det ger andra mod.

Fler måste lämna den bekväma zonen. Folket längtar efter tydliga och orädda företrädare som vågar stå upp för vårt system, försvara det och slå ner på de som vill utnyttja, luckra upp och försvaga. Folket har alltid varit villiga att rätta in sig i ledet om detta gäller för alla, men ser man att vissa ständigt slipper undan börjar missnöjet gro, där är vi i dag. Fler Sonessons behöver kliva fram och fånga upp detta. Det kommer sen sprida sig i det kommunala planet och vidare ut till folket och upp i riksdagen.

Det var ett herrans liv för några år sedan när tråden försökte upplysa om David Schwarz och hans fränders betydelse för mångkulturbeslutet 1975.

Nu bekräftades det från en politiskt korrekt källa och dessutom i DN.
Det är stort.

De har väl sett på TV-programmet Robinson vad som händer med den som är duglig?
Ett hot mot den egna möjligheten innebär att pakter bildas som plockar bort hoten.

En omvänd meritokrati genom demokratins avart, paktbildning.

Se hur det går för Hanif Bali och Sonesson. De hänger på snöret i sitt eget parti trots att de drar uppåt hälften av partiets väljare. Det blir så när medelmåttornas tyranni breder ut sig.

Förr ville ingen bli chef utan de högre upp utsåg en duglig. Idag vill alla bli chefer utom de dugliga och det blir pannkaka av alltihop.

Tack, då är jag med.

Men, med risk för att verka ganska korkad: hur kommer lokalbefolkningen in i bilden? Uppsala kommun, ja. UNT, ja. Som du säger kom inga krav på tjejens "avgång", eller har jag missförstått dig? Eller menar du att det var folkets reaktioner på det här uttalandet som fick UNT och EBT att befatta sig med saken? Visst, insändare i tidningar och samtal/mail till kommunen kan man ju utnyttja för att visa sitt stöd för personal som hamnat i en jobbig sits, men då vill det ju till att olyckan redan är framme och "skandalen" ett faktum. Att det ens kommer ut, till allmän kännedom, kan man knappast räkna med varje gång man som anställd gör sitt jobb. Risken finns att du själv råkar illa ut, och så blir det inget mer med det.

Frågan du ställer visar på vad jag menar: folket i en kommun är i dag inte en faktor -- hur kommer de in i bilden? De finns inte med i bilden alls i dag! Det är bara övriga tjänstemän, chefer som är en faktor och lokaltidningen som kan vara en faktor och hur lokaltidningen kommer att agera vet man aldrig.

Risken finns att man råkar illa ut, detta trots att faktiskt stöd skulle finnas av en solid majoritet i kommunen. Något är fel med den bilden och ett av skälen är att folket i kommunen inte är en faktor. Sedan så kommer saker ut på olika vis. Folk pratar...

Jaaa. Detta.

Någon måste gå först. Sedan behöver ingen annan vara rädd mer för att få sparken, och liknande. Hot från invandrare som stöter på patrull? Säkert, men i ett friskare samhälle hanterar man sådant tillsammans. Att inte vilja polisanmäla människor med annan hudfärg för att tredje part inte ska bli rasande och börja gläfsa vilt, det finns ingen logik i det. Vad kan någon utomstående egentligen göra när det bevisligen är det "rasifierade" offret som gjort fel, mer än att skrika för full hals? Varför ska någon med rätten på sin sida behöva frukta det? I nuläget: bottenrykte och livet surt, men nu är upp-och-ned-vända världen.
Yes. Att ta första steget är det ingen i Sverige vill.

Då fattar jag.

Vad kan man göra åt detta? Det går inte att beväpna folket med megafoner. Hoppet står till media, men hur ska man få media att bli mer intresserade av vad folket anser? Alltså inte när "folket rasar" i Aftonbladet för att Arne Weise inte är kvar i rutan på julafton, utan i relevanta frågor. Ibland går man ju ut på stan och frågar folk vad de tänker äta i påsk, men det är inte precis den grejen jag menar. Är det kanhända upp till folket att pressa media?

Jag tror att många lokala journalister vill göra ett bra jobb men tiden räcker inte. De måste rapportera om en massa olika saker och hinner helt enkelt inte med den fördjupning som behövs. Och en del vill helt enkelt inte.

De stora mediahusen och public service har givetvis de resurser som behövs för enskilda punktinsatser men när de sprids ut lokalt så räcker de inte. Problemet ligger i att mediacheferna omöjliggör den granskande journalistik som behövs.

Visst, det blir mest korta texter om viltolyckor och bränder.
Ja, nu har vi ju den här situationen med opinionsbildning och agendasättande journalistik som drakarna ägnar sig åt. Se längre bak i tråden att Bonnier köpt MittMedia. Ska bli intressant att se hur detta påverkar lokalpressen på sikt. En inte alltför vild gissning är väl mer av det gamla vanliga...