Citat:
Ursprungligen postat av
oyto
Likafullt är skönhetssalongen i Puntland alltså redan en verklighet. Sveriges befintliga biståndsbudget läcker redan ur landet, liksom transfereringar och semesterspenderande. Och finanssektorn och näringslivet får gilla läget. Det handlar alltså inte om en binär, utan glidande skala där fokus bara behöver justeras och perspektiv vändas.
Vilket ju gör det desto ynkligare att ingen "systemkritiker" med plattform ens börjat fundera kring det som trots allt är ett mer kostnadseffektivt och mer realistiskt sätt att lösa migrationens problem. Inte lappa över, inte hoppas, inte drömma - utan börja beta av IDAG. Malcolm K målar upp ett scenario, Gür ett annat, som förenas i sin hopp- och svarslöshet.
Som allt annat systemkritiskt som avhandlas i tråden kommer det förstås inte bli approprietat politiskt allmängods - förrän det blir approprierat politiskt allmängods. De ekonomiska incitamenten som kan bli styrande är politikernas att behålla sina riksdagslöner.
Det väsentliga i tråden - inte i samhällsdebatten! - är att själva tanken att försörja där istället för här ses som ett svaghetstecken och ett underordnande. "Tribut" är väl dekadent och brist på stridbarhet?
Det är ett ohistoriskt sätt att se på saken. Är murar och allianser också ett svaghetstecken? Visst - spartanerna skröt om att bara behöva sina sköldar till mur och riktigt stark är ju den som äger slagfältet och ensam är stark. Men det funkade ju bara tills det slutade funka och både byzantiner och kineser överlevde många århundraden genom att använda alla instrument de hade.
Tänk på Machiavellis virtù, en bokstavligt manlig dygd som alltid satte målet före medlen. Rätt metod är den som fungerar. Svenskar ska nu absorbera och applicera hur ett mångkulturellt samhälle bäst navigeras. Då behövs både slugt, smidigt nätverkande och mobilisering av gruppens socioekonomiska våldskapital i eget intresse.
Skönhetssalongen i Puntland är inte alls en verklighet. Svenskt bistånd går till att bygga reciproka avtal som gynnar Sverige och globalismen ekonomiskt. Skönhetssalongen i Puntland gynnar i dagsläget inte Sverige ekonomiskt. Tills det gör det, och det inträffar när de mångkulturella problemen känns hos en tillräckligt stor andel. Där och då blir förslaget en reell lösning då problemet blivit reellt i ett läge där makten kommit närmare marknivå.
Jag håller ju med i att problemet redan idag är reellt. Men sålänge systemets mekanismer fungerar och lönen kommer den 25 så är det business as usual. Och därför kommer incitamenten för skönhetssalongen inte finnas. Och när incitamenten väl finns så kommer de ekonomiska biståndet till skönhetssalongen inte ens vara uppe för diskussion. Då är det repatriering utan bistånd som kommer vara aktuellt.
Du skriver:
Det väsentliga i tråden - inte i samhällsdebatten! - är att själva tanken att försörja där istället för här ses som ett svaghetstecken och ett underordnande. "Tribut" är väl dekadent och brist på stridbarhet?
Det är ett ohistoriskt sätt att se på saken. Är murar och allianser också ett svaghetstecken? Visst - spartanerna skröt om att bara behöva sina sköldar till mur och riktigt stark är ju den som äger slagfältet och ensam är stark. Men det funkade ju bara tills det slutade funka och både byzantiner och kineser överlevde många århundraden genom att använda alla instrument de hade.
Det är inget svaghetstecken att vilja försörja där istället för här. Men det är ekonomiskt irrationellt. Det är simpel cost-benefit analys. Och det är omänskligt att tro att mänskligt agerande i ekonomiska spörsmål inte bygger på reciprocitet. Den reciprociteten saknas i ditt förslag ty vad tjänar makten - utifrån hur systemets mekanismer fungerar - på att stimulera somaliska salonger istället för de svenska?
Du nämner Machiavellis virtú. Jag har ingen vidare djup koll på det begreppet annat att det verkar ha att göra med dygder vilket jag tolkar utifrån perspektivet Aristoteles dygdetik. Där jag menar att för att svenskar ska få incitament att agera klokt och för överlevnad i detta tidevarv så behövs en kollaps av den globala civilisationen. Civilisation kan definieras som tillräckligt hög grad av differentiering. Och då ser vi att mångkulturen är ett fenomen som kommer till i civilisationer eftersom mångkultur innebär just ökad differentiering. Dvs är man emot mångkulturen så är man per definition emot det överstatliga vertikala globalistsamhället och man är för det organiska civilsamhället med stark autonomi. Det gäller bara för svenskar att inse att det senare är mer hållbart i längden, dvs det senare innebär mer balans - vilket är dygdigt och därför moraliskt gott enligt Aristoteles. Men för att inse detta så måste man få i sig en dos verklighet och återta maktkontrollen av sitt samhälle. Och enligt inneboende logik så kommer det globala samhället så småningom kollapsa, det gäller bara ha tålamod. Och i det läget reser sig de starka organismerna ur askan för att upprätthålla och återta kontrollen av det unika svenska samhället.
För visst är Sverige unikt, och verklig mångfald innebär att unika kulturer tillåts vara just unika istället för en sammanblandad grå sörja som ju det mångkulturella blir.
