Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Men det väl inövade leendet sitter kvar på Ebba Busch Thor. Tillsammans med Sara Skyttedal sveper hon fram genom politiken och opinionsmätningarna. Schampo-reklam på stilettklackar. Men det är inte enbart utseendet folk röstar på. Det vore att förminska såväl Ebba Busch Thor som väljarna att påstå det. Framförallt vore det att förminska hotet från den nationalkonservativa högern. Det hotet är reellt.

Kristdemokraterna försöker rida på de nationalistiska och islamofoba stämningar som Sverigedemokraterna har piskat upp. Genom att öppna förhandlingsrummen för Jimmie Åkesson och hans parti riskerar hon att legitimera hatet, och stärka det.

Det är riskfyllt. För skrattar bäst som skrattar sist, som bekant.

Om rätten till assimilation

Trots insikten om sambandet mellan hög migration och ineffektiv integration sker det en kontinuerlig tillförsel av nyanlända. Förr eller senare kommer det politiska systemet att frambringa en förändring, för att göra slut på motsägelsen att å ena sidan vidta åtgärder för att motverka utanförskapets allvarliga effekter och å den andra, inte vidta åtgärder som försörjer detta utanförskap eller till och med åtgärder som förvärrar det,
...
Vi kommer att gå mot ett mer auktoritärt samhälle, med fler inslag av obligatorier och folkuppfostran, av det slag som Sverige var under socialdemokratins inledande regeringsår på 1930-talet. Och med klassiskt svenskt politiskt mönster kommer dessa åtgärder att presenteras som rättigheter, som just rätt till obligatorisk förskola enligt ovan eller att förbud mot yrkestiggeri införs för tiggarnas skull. Det ingår i det politiska spelet.

Om några år har vi förmodligen till och med skrotat de förvirrande begreppen ”integration” och ”integrationspolitik”. Kanske kommer den politiska retoriken istället att bli ”rätten till assimilation”, men sannolikt återtar vi 1960-talets klassiska begrepp som ”anpassning” och ”inpassning”.

Och det är just vad politiken visavi nyanlända och de utlandsföddas barn måste handla om. Anpassning för att lättare och bättre passa in för att vidmakthålla det Sverige som har varit så generöst mot så många av oss som fötts utomlands och välkomnats här.

Arab Regimes Are the World’s Most Powerful Islamophobes
Middle Eastern governments have forged alliances with right-wing groups in the West dedicated to anti-Islam bigotry.

In 2017, at a public panel in Riyadh, the foreign minister of the United Arab Emirates, Sheikh Abdullah bin Zayed, issued a warning about Islamists in Europe. “There will come a day that we will see far more radical extremists and terrorists coming out of Europe because of lack of decision-making, trying to be politically correct, or assuming that they know the Middle East, and they know Islam, and they know the others far better than we do,” Zayed said. “I’m sorry, but that’s pure ignorance.” The message was clear: European leaders would face a future endemic of Islamic extremism if they continued to tolerate the presence of what he described as radical extremists and terrorists in the name of human rights, freedom of expression, and democracy.
...
It’s just one example of an often-overlooked trend: the culpability of Arab and Muslim governments in fueling anti-Muslim hate as part of their campaigns to fight dissent at home and abroad. By trying to justify repression and appease Western audiences, some of these regimes and their supporters have forged an informal alliance with conservative and right-wing groups and figures in the West dedicated to advancing anti-Islamic bigotry.
...
Arab regimes spend millions of dollars on think tanks, academic institutions, and lobbying firms in part to shape the thinking in Western capitals about domestic political activists opposed to their rule, many of whom happen to be religious.