Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Där har du fel anser jag.

Svensken i generell term vänder inte andra kinden till utan går helt enkelt därifrån.
Det uppfattas som svaghet av en del men är inte det. Det är i grunden en styrka och personlig trygghet i att man reder sig själv. Man är pragmatisk och väljer sina strider. Framförallt väljer man att undvika strid för stridens skull.

Vi ser det i White flight exemplet och vi ser det i politiken. De kunniga och kompetenta har sedan länge lämnat arenan. Kvar i problemområden blir bara de som inte förmår att flytta. Kvar på barrikaderna och i politiken är de som inte kunde göra något annat bättre av sina liv. Politikerbroilers och ombudsmän från LO.

Den politiska arenan har degraderats till en form av publik gyttjebrottning som ingen med sina sinnen i fullt bruk vill deltaga i om det finns andra alternativ att bruka sin begränsade tid på jorden med.

Svensken är inte feg. Det har bevisats om och om igen i otal FN uppdrag.
Men man är heller inte intresserad av att sänka sig till apstadiet bara för stridens skull.

Politiken måste bli populär för att locka till sig kompetenta personer. Inte vara en form av ofrivillig lyteskomik på grund av urartad representativ demokrati där tomtar kommer in på grund av alla möjliga skäl förutom kompetens.

Detta är ett demokratiskt problem då den reella makten lämnar den folkvalda riksdagen.
Samtidigt är det ett sundhetstecken att folk kan förverkliga sina liv utan att förlita sig på politikers nycker och politikens ismer.

Hur skall man få kompetent folk att vilja engagera sig politiskt? De är de sista som behöver göra det och de som klarar sig bäst på egen hand. Vad kan motivera dem att trots det engagera sig i och därmed förändra det politiska livet i Sverige?

Hur får vi in meritokratin i politiken?

Den enda positionsbestämning (pun intended) där jag tyckte mig ana ngt nytt, var Göndörs och Ruists kroppspråk visavi Madelaine Seidlitz. Eller inbillade jag mig det?

Såg sista halvan och blev mycket besviken. Jo man kunde ana viss fientlighet gentemot asyljuristen, särskilt från Ruist. Syntes tydligt vad han tyckte när han förklarade att dagens system inte funkar och att asylrätten måste upphöra och ersättas med ett kvotflyktingsystem, varpå juristen glatt utbrister "Ja det är jättebra att du vill utöka kvotinvandringen, vi behöver bägge två". Istället för att korrigera hennes missuppfattning (medvetna eller ej) blängde han surt och himlade med ögonen åt hennes galenskaper.

Man undrar vilka vi det är som behöver mer invandring?

Noterade något liknande. Hon satt och gjorde miner, och försökte initialt få sympati och medhåll från vad hon trodde var sina PK-meddebattörer. Hon blev allt mer fladdrande desto länge samtalet pågick.

Du gör ett par riktigt bra poänger här!

Politiken är i mångt och mycket gyttjebrottning. Ett sätt att ta sig an den är att se till att alla blir riktigt nersmutsade av gyttja, på Trumpmanér.
Ett annat att "skala ner"; att låta de som direkt berörs få mer att säga till om. Det senare är ju dessutom något som förenar både höger och viss (autonom) vänster. Se bara på de gula västarnas krav.

På vissa ställen i landet tycks ju kommunnivå vara en tillräcklig nedskalning för att värna folkmakten. Staffanstorp är väl det svenska exemplet par excellence. Kanske en modell där BRF:er och liknande ges representativa funktioner i kommuner vore en väg framåt?

Intressant att det även i aktivistisk snyftrapportering smygs in information om lite potentiellt klandervärd materia. Den skakande gossen som ska ha drabbats av PTSD för att han inte fick russin att göra spännande bryggd av på förvaret i väntan på utvisning var visst också en arrogant stridspitt med kampsportsmeriter på CV:t. Innan muskelgossen blev den darrande gossen med russin-PTSD var han tydligen ett kanalväljarsvin på förvaret, en som inte visade hänsyn till olycksbröders kanalönskemål och som dessutom kastade porslin i golvet om något gick hans majestätiska önskemål om jäsrussin emot. Taqiyyandet från de andra avslagsmigranterna på förvaret vilka gör gällande att personalen måste haft något emot MMA-afghanen med Bamsebryggdsrussinen tillför inget i sak. Det gäller även för kardinalaktivister att narrativgardera sig numera, av rent personstrategiska skäl.

En annan narra(k)tivistisk härdsmälta under uppsegling rör hur man lämpligen förhåller sig till sannigshalten i utsagorna från alla kvinnor, män, barn och minoritetsrepresentanter som nu stöts ut ur IS-kalifatets innanmäte. Att kvinnor i alla sammanhang, oavsett vad, betraktas som förtryckta offer utmanas svårt i och med den väldiga mängden hårdföra IS-honor. Att försvara dessa utifrån det vedertagna offerperspektivet blir en sann utmaning för de aktivister som önskar väva ett fungerande narrativ runt detta. Att inte kunna motstå en möjlighet att framställa kvinnor som Bamsestarka och särdeles rättskaffens möter också sin beskärda del av utmaning. Slutligen har vi så problemet med den kulturspecifika förekomsten av taqiyya, dvs tvångsmässigt ljugande för islams eller muslimens bästa.

– Sedan är det påfallande hur berättelserna ändras efterhand, för jag mötte IS-kvinnor som just hade kommit ut ur Homs, där de sista striderna pågår, och de visade ingen som helst ånger, trots att deras barn varit nära att svälta ihjäl.

– Tvärtom sade de att IS-kalifatet inte kan dö. "Det som sker nu är Guds vilja, men kalifatet kommer att återuppstå, och vi kommer att uppfostra våra barn till jihadister", sade de.
[...]
– Men kvinnor som har varit ute i någon vecka i läger, de har möjligen insett att de har en framtid bakom galler. De har börjat vädja till omvärlden, till sina europeiska hemländer via oss journalister, och säger att de ångrar sig, att de inte har deltagit i några övergrepp, och utmålar sig själva som offer.

Hur pass övertygad blir du om att de ångrar sig?

– För det första är ju det här människor som, tillsammans med IS, har hållit ut till det bittra slutet. Så det är svårt att tolka det på något annat sätt än att de tillhörde de kanske allra mest lojala. Och det är också svårt att förstå hur många kockar och ambulansförare detta IS- kalifat har haft, om nu alla som kommer ut därifrån har jobbat som det.
[...]
– Jag skulle nog säga att det handlar om att man efter ett tag inser att om man ska kunna rädda sitt eget skinn och komma till Europa, om man har europeiskt medborgarskap, så handlar det om att tala om för alla journalister att "nu ångrar jag mig".
[...]
– IS-männen tror ju inte att de kommer att bli fria, men de hoppas på att få avtjäna sina straff någon annanstans. Kvinnorna börjar nu inse att hela världen avskyr dem, och inte vill ha med dem att göra.

– Men det som slog mig var att ingen verkade ha tänkt på att europeiska länder, om de nu skulle ta emot dem, sannolikt skulle ta ifrån dem vårdnaden om barnen, att de inte är lämpliga som föräldrar. Alla kvinnor jag talade med, från Tyskland, Nederländerna, Sverige, Irland, Filippinerna och Trinidad, såg chockade ut när jag sade "ni är olämpliga som föräldrar, ni kommer inte att få ta hand om era barn i framtiden om ni kommer till Europa", säger Cecilia Uddén.

https://sverigesradio.se/sida/artike...rtikel=7166577

Taqiyya in action och tveksamhet kring kvinnornas offerstatus. Sedan ett exempel på hjältestatus kring kvinnligt mod och oförvitlighet.

– De sa åt honom att ta farväl av barnen. Sedan högg de huvudet av honom framför dem. Blodet stänkte på barnens kläder och huvudet rullade som en boll på marken. Barnen var små och ropade "pappa, pappa".

Trebarnsmamman Jenna har överlevt fyra och ett halvt år som IS slav och för tio dagar sedan lyckades hon ta sig ur Baghouz med sina tre barn Fardi, Farida och Ahmed.
[...]
Hon var gravid med honom när hon tillfångatogs och hon slogs som ett djur för att få behålla sina barn medan hon köptes och såldes och bytte ägare sex gånger.

Hon är 28 år gammal men ser ut som 48. Hon pratar lugnt och saklig om sina fyra år i helvetet. Den enda gång hon bryter ihop är när hon berättar om hur de små barnen också såldes en gång och skulle tjäna som slavar åt en familj från Uzbekistan.
[...]
Mirakulöst nog lyckades hon via en shariadomstol i Mosul få tillbaka sina två små förslavade barn efter två månader.
[...]
Jenna säger att många yezidiska kvinnor som evakuerats ur Baghouz ännu inte vågat ge sig till känna.

Vissa har drabbats av det så kallade Stockholmssyndromet och tagit parti för sina torterare, andra är rädda och de som fött IS-barn vet att de måste lämna ifrån sig barnen eftersom det yezidiska samhället inte accepterar mördarnas barn.

https://sverigesradio.se/sida/grupps...rtikel=7168577

Det här förväntas man svälja? En slav från en folkmordsutsatt minoritet som sätter sig upp mot Kalifatets ordning och dessutom får rätt till återförening med sina barn så späda att de rimligen redan borde ha eliminerats såsom varandes oanvändbar belastning för Kalifatet, i en shariadomstol av alla ställen. En otrogen slav, änka utan man som tar fighten mot IS och vinner i shariadomstolen? Skulle inte tro det va. Det finns väl heller inget som bevisar att "Jenna" är yazidier och inte fullfjädrad Taqiyyaislamist. För övrigt härlig kultur som inte erkänner våldtäktstillkomna barn som legitima medlemmar av det yazidiska samhället. Dessa yazidier är tydligen fullblodsnationalister av värsta Orbantyp som förenar de tråkigaste dragen från omgivande kulturer. Man kan inte konvertera till deras religion, man måste födas in i den och sin samhällsposition föds man också till och social rörlighet verkar inte möjlig. Fint.

Yeziderna har tre olika grupper som de föds i. Dessa är Shekh, Pir och Mrid. De två första, Shekh och Pir, är grupper som utövar religiösa uppgifter på bl.a. begravningar, bröllop och andra ceremoniella situationer. Den tredje gruppen, Mrid, är den så kallade värdsliga gruppen som inte har religiösa uppgifter att utföra. Dessa tre grupper är inte som ett kastsystem utan Yeziderna anses vara lika mycket värda oavsett vilken grupp de tillhör. Det är förbjudet för dessa tre grupper att gifta sig med varandra eftersom dessa grupper. Varje Mrid har sin särskilda Pir och Shek. Även Pir och Shekh har i sin tur sina egna Pir och Shek.

Det är också omöjligt att konvertera och på så sätt bli yazidier.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Yazidier

Och så baaarnen på det. Givetvis utsätts tillfångatagna IS-baaarn för tortyr och annat omänskligt av irakiska och kurdiska myndigheter på daglig basis. Human Rights Watch överväger naturligtvis inte förekomsten av taqiyya. Att dessa baaarn knappast betraktas som barn i sin egen kultursfär hör inte hit. Det är tydligen hårresande att irakiska och kurdiska myndigheter rannsakar och dömer IS-terrorister som ibland visar sig vara ynglingar. Det handlar inte om barn som ställs inför rätta utan om baaarn. Och egenuppgiven ålder gäller.

Iraq children tortured, unfairly tried for alleged IS ties: HRW
[...]
Iraq announced it defeated IS in late 2017, but has continued to try men, women, and children, including foreigners, accused of belonging to the group.

"The screening, investigation, and prosecution of children as IS suspects by Iraqi and KRG authorities is deeply flawed, often leading to arbitrary detention and unfair trials," HRW wrote.

It found many boys were arrested from camps or checkpoints based on weak evidence.

They were beaten, subject to electric shocks, denied access to relatives or legal representation, and coerced into admitting IS membership even if they had never joined the jihadists, it said.

"They were beating me all over my body with plastic pipes. First they said I should say I was with IS, so I agreed," said a 14-year-old held by the KRG's Asayish police.

While IS did widely recruit and indoctrinate children, having some carry out executions, most of those interviewed by HRW said they never fought with the group.

They were tried without lawyers, in hearings that lasted no more than ten minutes and were conducted in Kurdish, a language the Arabic-speaking boys could not understand.

Sentences in the KRG were between six and nine months.

Federal courts, meanwhile, sentenced children to up to 15 years in jail, often in overcrowded prisons alongside adults, in violation of international standards.

"Every day was torture. We were beaten every day, all of us," said a 17-year-old who served nine months in a federal prison.

Even after their release, the boys do not return home out of fear of re-arrest or retribution by their communities.

"Other tribes in the village suffered from IS and see my family as IS," said Fawaz, 16, who opted to live in a camp instead of return home after his release.

"Once they know I'm in the village, they will come and take me."

http://afp.omni.se/iraq-children-tor...s-hrw/a/A26Pwz

Rättegång utan tolk, wtf? Fawas och hans IS-kompisar lär snart plockas upp från de där lägren de gömmer sig i och dyka upp i Sverige med flyktingstatus och garanterad livslång rehab. Om rådande paradigm står sig vill säga.

Om Socialdemokraternas press mot Bonniers

Ibland kan det vara av intresse att följa vad en av huvudskurkarnas medhjälpare skriver i frågor rörande mediakriget mot svenskarna. Tidningen Expressens chefredaktör Tomas Mattsson har ju en egen blogg där han skriver om sina vinster och tillkortakommanden som aktör i mediakriget. Under januari skrev han ett längre inlägg rörande koncernens köp av Mittmedia där han förklarar varför ytterligare ägarkoncentration i själva verkat är något nödvändigt och rent av bra. En intressant passage ur hans blogg är det följande:


https://www.expressen.se/blogg/thoma...media-affaren/

Jag avstår från att kommentera vidare kring frågan om ägarkoncentration. Men det är intressant att notera att vad Mattsson listar är några exempel på Socialdemokratins ständiga tryck mot koncernen och dess ägare. En rekorderlig liberal skulle ju se på listan och bara avfärda det med ett enkelt konstaterande att det gick ju bra. Rättsstaten klarade prövningen och Bonniers klarade sig.

Men vad jag ser är en koncern där ägarklanen befinner sig under stadig och konstant press från en aggressiv Socialdemokrati som ständigt vaksamt ligger och stöter mot deras position som hegemon inom svenskt kulturliv och media. Med jämna mellanrum hotande klanen med lagstiftarens svärd. Nu sitter ju tex Konkurrensverket och funderar kring om klanen ska få köpa Mittmedia och det är en stor affär som kan gå i stöpet om myndigheten beslutar att Bonniers inte ska ges tillstånd att genomföra förvärvet. Alltså är det nog bäst att vara följsamma.

Jag vill alltså inte lyfta något ansvar från ägarna i frågan om mediakriget mot svenskarna. Men jag vill peka på att det naturligtvis finns ett konkret materiellt behov av att hålla sig väl med den hotande yttre makten och att ägarklanen levt med detta ständigt närvarande hot under många år.

OT,

Svensk belånad medelklass givetvis.

Har det inte gått upp för dig att den extrema frikostligheten primärt mynnar ut i ett totalt förgörande av den svenska vänstern? Det finns en anledning till att riktiga kommunister är minst lika kritisk som en sverigedemokrat till den rådande migrationspolitiken i landet.
Arbetarklassen är en gigantisk förlorare på de rådande idéerna kring massimport av ett nytt trasproletariat.

Vi har ett stort problem i Sverige med intolerans ... mot avvikande uppfattningar (och ett växande etniskt hat mot svenskar, men det är inte det jag vill ta upp). Den amerikanska vänstertidningen The Atlantic har studerat var och bland vilka den politiska intoleransen är värst. Det förvånar ingen här att mest intoleranta i USA är högutbildade, urbana liberaler. Värst av alla är grevskapen i och omkring Boston, där Harvard ligger. Och Harvard är den viktigaste källan till personal i höga positioner i den amerikanska staten.

So the most elite university in America is also located in the county that is most prejudiced — in this case, against Republicans.

How about that? Mercer County, NJ (home of Princeton) and New Haven County, CT (home of Yale), are also “considerably more prejudiced” against Republicans than most other counties in the US.

[...]

What stood out the most to me, though, is that the people who are in charge of the media, and our cultural institutions, and the ones who bang on the most about “diversity,” are pretty much extremely intolerant, monocultural white liberals.

Detta är ett växande problem och även republikaner börjar tycka illa om demokrater. När kommer splittringen?

Already, nearly 20 percent of Democrats and Republicans say that many members of the other side “lack the traits to be considered fully human,” according to a 2017 survey by the political scientists Nathan Kalmoe and Lilliana Mason. Even more chilling: About 15 percent of Republicans and 20 percent of Democrats agree that the country would be “better off if large numbers of opposing partisans in the public today ‘just died.’”

Jag länkar till Rod Drehers sammanfattning:

https://www.theamericanconservative....s-intolerance/

Jag har sett och hört det argumentet i många olika former och ur flera munnar. Min uppfattning är att det helt enkelt inte stämmer. Den svenska medelklassen som det handlar om gör helt enkelt inte någon koppling mellan priset på deras villa eller bostadsrätt och massinvandring. En villaägare på Lidingö eller valfritt annat område ser inte menaiter ens som tänkbar köpare av deras villa i mångmiljonklassen. Längre än så tänker de inte. Tänker de på white flight så tänker de på svenskar som flyttar till Mallorca på sin ålders höst eller på grannar som i medelåldern flyttar ut på landet för att frun vill uppfylla drömmen om ekologiskt liv och egna hästar. De känner ett vagt obehag när de tänker på menaiterna men hoppas fortfarande på att allt kommer att lösas på något magiskt sätt.

Vänsterpartiet och Socialdemokraternas vänsterflygel är däremot partierna för den nya klassen transferatet som lever på att producera ideologi och i mångt och mycket på att distribuera nyttigheter till menaiterna. En klass som i stort sett inte skapar något som helst samhällsnytta utan sitter som en trädsvamp och suger ut livskraft från svenskarna och pumpar ut samhällsskadliga idiotismer och bevakar den härskande elitens intressen.

Den enda vänster jag skulle kunna ha hopp om är en vänster som för mig bara representeras av sådana ganska marginella figurer som Markus och Malcom.

Edit: Ska dock ge dig rätt i att överklassen tänker i termer av billig arbetskraft. Både privat hemhjälp och i företagen. De tänker dock inte i ideologiska termer utan ser det bara som en fråga om att de vill ha billig arbetskraft. Den kvinnliga delen som är nog så bestämmande förstår inte hur de skulle klara sig utan städerskor från öststaterna. Att ta in en somaliska med huckle är liksom inte ens att tänka på.

Vad jag tror du ser delvis är en avspegling av en materiell verklighet. En skillnad i syn på det Amerikanska imperiets vara eller icke vara. Elituniversiteten sprutar varje år ut färdiga studenter som instinktivt förstår att hela deras framtida liv kommer att vara beroende av om imperiet finns kvar eller inte. Alla tjänare i statsapparten som utrikesdepartement, CIA och thinktanks etc. Alla framtida chefer i multinationella företag som ser riskerna om "the global liberal world order" skulle bryta samman och de skulle vara tvingade att konkurrera på en fri marknad utan imperieapparaten bakom sig. Vad skulle CNN och ABC göra om the global liberal world order plötsligt bröt samman och kinesiska nyheter plötsligt blev lika intressanta kanaler. Vad skulle Hollywood och Silicon Valley göra om folken i imperiet började kolla på kinesisk eller europeisk kultur - eller om ryska eller tyska filmer och teknik blev intressanta. Eller om företag rent av skulle fundera på om amerikansk redovisningsstandard är den rätta eller om bolag verkligen måste noteras på Nasdaq hos hegemonen i imperiet. Eller kanske värst av allt om resten av imperiet slutade leverera teknologi till Silicon Valley mot USD som magiskt trollas fram av Federal Reserve genom petrodollasystemet.

Klart som fan att en uttalad nationalist som Trump är hatad om han vill inskränka på eller ens andas något om att rubba imperiets ställning och the global liberal world order.

Edit: När Macron går ut med sin appell så är det för att han förstår att det Amerikanska imperiet möjligen är så försvagat att det kanske rent av finns en chans för Frankrike att plocka upp inflytande i världspolitiken igen genom att samla EU bakom ett franskt initiativ. Jag är dock inte så intresserad av att öda skattepengar och svenskt blod för att Frankrike ska återupprätta sin ära och storhet i Afrika. Lika lite som jag var intresserad av att det Amerikanska imperiet under Barrak Hussein Obama beslöt att hela Europa skulle bli mångkulturellt för att säkra the global liberal world order.