En kultur har flera sidor än en. Västerländsk kultur har uppenbart flera sidor;
1. Krigarkultur: Premierar kamp, erövrande, exploatering, utåtblickande, kolonialisering osv.
2. Individualistisk kultur: premierar begåvning, valfrihet, självbejakande, god sed, hög tillit till dem utanför den närmaste familjen/klanen, individuell frihet, exogami, meritokrati, respekt för auktoritet, respekt för lagstiftning, begåvning framför släktskap, högt socialt kapital osv.
Detta leder till en viss organisering av samhället. Västvärlden är organiserad till de abstrakta, högre ideal, lagstiftning, den fria marknaden, kapitalism, tekniska framsteg osv. medan Asiatiska och Afrikanska länder tenderar att vara starkt organiserade kring stammen, klanen och närmaste familjen. Det finns naturligtvis en variation inom västvärlden. Tittar du historiskt på hur kvinnor har behandlats har de haft en mycket stor valfrihet att välja partner. De väljer partner efter prestige och hur bra de är på att försörja familjen. Det är också därför män med hög status (läs hög inkomst och kändiskap) kan välja de mest attraktiva kvinnorna. I kulturer i mellanöstern är det Mrs. Mohammed och Mr. Mohammed som väljer åt sin dotter och det handlar oftast om en kusin. De väljer också utifrån prestige men familjeförhållanden och relationen till familjen och klanen spelar stor roll. Arabvärlden är mycket extrem i det här avseendet samtidigt som nordiska länder är extrema åt det andra hållet.
Massoud Kamali skämtade i en intervju att i Iran så säger rektorn vid universitetet. ”Detta är min kusin och han skall bli prefekt. I Sverige säger rektorn. Den här mannen är kompetent och han skall bli prefekt”. Den här mannen som utnämns till prefekt vara fruktansvärt inkompetent men det spelar mindre roll eftersom rektorn är en auktoritet och vår kultur förväntar oss att vi skall acceptera detta utan att ifrågasätta det. Du ser detta genomgående i västvärlden: Den vänsterliberala eliten säger de mesta hutlösa saker och folk accepterar det som sanning trots att ett dagisbarn kan knäcka hål på dessa dumheter. Om du tittar på den växande feminismen är detta i allra högsta grad ett västerländskt fenomen. Kvinnor i västvärlden har alltid haft har haft extraordinära friheter historiskt jämfört med kvinnor i mellanöstern. Kvinnor tenderar (även från mellanöstern) tenderar också i större utsträckning vara illojala mot (in)gruppen. I mellanöstern lagstiftar eliten bort kvinnors rättigheter och sätter slöjor på dem. I västvärlden har kvinnors brist på lojalitet övervunnits genom att socialisera dem i moderskap, moral, god sed och högre ideal. I västvärlden på 1950-talet var en enda stor hyllning till hemmafrun.
Ett av de viktigare projekten för den illojala liberala eliten var att ”frigöra” kvinnan genom att socialisera dem i att traditionella ideal är moraliskt förkastliga och individualism, självförhärligande och ”tolerans mot den andra” är den enda vägen framåt för dem. Detta har gjorts genom statlig utbildning – där socialiseringsprocessen börjar redan på dagis. Samtidigt är kvinnor mer mottagliga för auktoritet än män och ”köper” därför det som säljs redan i en ung ålder. Konsekvensen av detta är att födelsetalen är under 2,5 i mängder av västländer, kvinnor röstar kontinuerligt på vänsterliberala partier, skilsmässorna ligger på 50 procent. Vidare dominerar kvinnorna högre utbildningsinstitutioner samtidigt som staten och företag premierar att anställa kvinnor framför män. Arbetsplatserna blir allt mer fokuserade på ”social kompetens” (läs: känslor) än tekniskt och yrkesmässigt kunnande. Meritokrati handlar inte längre om att du gör bra ifrån dig. Istället utses människor till chefer som är duktiga på att orientera sig i sociala sammanhang men mindre duktiga på det som faktiskt utförs på arbetsplatserna. Vidare ser vi också en stor andel svenska män som stöts ut från samhället.
De kan inte gifta sig och skaffa barn. Männen på toppen (de rikaste 30 procenten) har i sin tur ett överskott på kvinnor eftersom kvinnor när de får välja själva väljer en man som har högre social status än dem. Vi talar naturligtvis om ett genomsnitt. När vi läser om alla de här våldtäkterna (majoriteten utförs av unga invandrarmän) är det ett uttryck för socialiseringen parallellt med dysfunktionella samhällsuttryck. De unga flickorna (tonåringar) är socialiserade i hedonism, illojalitet, drickande och amoraliskt leverne. De möter sedan de något äldre männen (generellt med låg status och där det inom (in)gruppen finns få kvinnor att tillgå på grund av migranternas demografi men också skyddande kultur – det är därför de sätter slöjor på barnen och flickor med slöjor rör inte invandrarmän) boendes i ghetton som sedan utnyttjar situationen. Flickor tenderar ha instinkter som är närmare biologin än kvinnor.
Flickorna ser en äldre dominant invandrarkille (oftast sekulär och i en form av andlig identitetskris) och de inleder en temporär relation som leder till våldtäkt eller i alla fall någon form av sexuellt utnyttjande. Oftast är alkohol involverat hos de iblandande. Naturligtvis skrivs det på Avpixlat och den typen av vulgära sidor att det är ”invandrarmännens” fel men är det verkligen invandrarmännens fel? Varför inte de kommunala tjänstmännen (lärare och dagisfröknar) som socialiserar unga flickorna i promiskuös, valfrihet, sex innan äktenskap, exogami, bejakande av (ut)grupper osv. eller de politiker, journalister, akademiker och näringslivspersonligheter om är pådrivande. Ja, för att inte tala om invandrarmannen som befinner sig i ett kulturellt, ekonomiskt och socialt sammanhang som är honom främmande och leder till ett beteende som han antagligen själv är särskilt stolt över. Samtidigt pågår ett annat krig mot svenska män som exkluderas från samhället. De hamnar i drogmissburk, psykisk ohälsa, ensamhet, underanställningar osv. Vi ser hur unga svenska män faller samtidigt som det omgivande samhället förklarar för dem att de är ansvariga för de negativa effekter som den liberala ordningen för med sig. Det liberala och globala kriget mot mänskligheten upphör aldrig att förvåna. Tyvärr är det västerlandets folk som är mest mottagliga för detta vansinne. Det är också vår elit som bär ansvaret.
Samtidigt ser vi en motrörelse. Den kommer främst från östeuropeiska länder som lyckligtvis befunnit sig bakom järnridån och undvikt den liberala/post-marxistiska socialiseringen. De lider av låga födelsetal på grund av fattigdom men detta är på väg att vända. Den idag utskällda sociologiprofessorn Ricardo Duchesne har skrivit en bra bok om detta vid namn The Uniqueness of Western Civilization (2011) där han argumentera på ungefär samma sätt som jag. På senare tid har han med rätta hävdat att det är ”plausible” att det som kallas för liberal nationalism/civic nationalism (icke-etnisk baserad nationalism) mycket väl kan vara ett uttryck för vår kultur. Jag håller med honom men vill hävda att det är en form av första försvarsmekanism. Duchesne har själv ”radikaliserats” sedan han skrev sin första bok. Den lilla människan ser att människor från tredje världen inte delar samma liberala ”värdegrund” och kräver assimilering. Detta motverkas sedan av de tämligen auktoritära liberala eliterna. De har en har ett motsägelsefullt förhållande till sin egen liberalism. Å enda sidan kräver de fullständig anpassning till den liberala ordningen men å andra sidan vill de assimilera minoriteter vilket är inte är särskilt strategiskt eftersom det ökar risken för etnisk konflikt då minoriteter inte gärna vill assimileras. Det liberala språket reduceras till någon form av underlig tolerans där slöjan (som i sin kärna handlar om att skydda (in)gruppens kvinnor och som också är en muslimsk identitetspolitisk symbol) får samma status som vilket klädesplagg. Den lilla människan (så som den här ordföranden för Simförbundet) förstår inte denna dikotomi och motstridighet. Således, den lilla människan upprörs över att muslimer (generellt) inte är troende liberaler. När någonting är så pass irrationellt som vår tid är slutar det alltid med elitens upplösning. Alla stora samhällsförändringar så som protestantismens uppkomst, franska revolutionen eller de vita koloniernas frigörelse bottnar i en form av andlig, ekonomisk, social och kulturell kris.
Eftersom liberalismen har förstört vårt samhälle ser vi hur civilsamhället agerar på ett mycket underligt sätt. Du ser mängder av unga kvinnor med barn idag. I synnerhet i småstäder i Sverige. Mycket av det här beror på teknikutvecklingen där unga kvinnor ur arbetarklassen och lägre medelklassen får inblick elitens liv. Notera, att de liberala eliterna fortsätter att praktisera samma konservatism som folket förbjuds att praktisera. En del av eliten sprider sedan sin idealiserade bild av sina familjeliv genom Instagram, Twitter och Snapchat. Unga kvinnor med någon form av social status tar till sig detta. Detta är egentligen inte en motkultur (som ängsliga DN kultur beskrev det) men en fiktiv, kommersialiserad och romantiserad verklighet om vad familjelivet innebär.
Således: Individualism och kollektivism är interdepententa. Det vår elit gör är utnyttja vår väldigt (hyper)individualistiska beteenden och driver det mot egoism och ogillande av den egna (in)gruppen. För att inte tala om våra disciplinerande beteende som eliterna använder för att stöta ut de som kritiserar dem. Det här med att "folk var så trötta på krig och blev liberaler" stämmer inte. Det är en myt som efterkrigstidens liberaler har spridit för att motverka europeisk (även i diasporan) identitetspolitik.
