Citat:
Ursprungligen postat av
fasligt
Text?
Det jag talar om är den västerländska patologiskt självskadade beteende. Alla etniska grupper tenderar att ha dysfunktionella beteenden som i vissa fall gynnar dem och i andra fall missgynnar dem beroende på sammanhang. När det kommer till västvärlden lider av en form av (hyper)individualism. Denna (hyper)individualism har utmynnat i respekt för regler och auktoritet och civilsamhällets normativa disciplinering. Detta leder i sin tur till dynamiska, rika, politiskt stabila, högteknologiska och välfungerande samhällen. Det är inte för intet att kapitalismen uppstod i västerlandet och inte i Turkiet. Även våra feodala samhällen på medeltiden var högproduktiva och relativt fria. Alla eliter är exploaterande men världen utanför väst tenderar detta leda till ständiga revolutioner och statskupper.
I norra Europa har vi en lång historia av en exploaterande aristokratisk elit. I princip fanns folket till för eliten som i sin tur använde sig av minoriteter (främst judar) som mellanhänder. Den aristokratiska eliten dog i och med industrialismen och deras mellanhänder lämnade dem för industrialister som i princip agerade på samma sätt som den tidigare aristokratiska eliten. Istället för att exploatera bönder exploaterade de arbetare. Sedan 1945 (med rötter till 1880-talet) styrs vi av en urbaniserad liberal klass som på samma sätt exploaterar människor på sitt sätt.
Det som är unikt är att den historiska aristokratiska och industrialistiska eliten inte var kosmopoliter (annat än att de gifte sig med varandra). De var bundna till nationalstaten eller kungariket (en mer primitiv form av nationalstaten) och således var de bundna till jord och folket som sådant. Nationalismen var en bindande kraft för att bevara sin legitimitet och det är också därför nationalismen som sådan kom uppifrån och inte nerifrån. Du ser detta hos den (han)kinesiska, japanska och koreanska eliten. De är fortfarande exploaterande men de förstår ändå vikten av att konservera, reproducera och vidmakthålla sin legitimitet . Vår urbaniserade liberala klass anser att folket som sådant är ett problem och där med måste ersättas genom ersättningsmigration från tredje världen.
Om detta hade implementerats i något afrikanskt eller asiatiskt land hade det resulterat i inbördeskrig. Detta inte sagt att olika folkslag tenderar att ägna sig åt ersättningskolonialism (till exempel i Tibet) men de gör inte detta mot sitt eget folk. De vänder sig inte emot sitt folk på det sättet som den liberala eliten har gjort. Det underliga i detta är varför folk i Europa och diasporan inte reagerar. De reagerar inte eftersom de inte ser etniska, kulturella och religiösa grupper istället ser de individer som bedöms efter vad de gör snarare än vad de tillhör. Självklart har det pågått en långtgående socialisering men det finns någonting inneboende i detta.
Kombinationen av (hyper)individualism och (pri)mordiala kulturella uttryck leder till att det till att den västerländska (vanliga) mannen saknar vilja att agera i egenintresse men också att han litar på eliterna. Detta är förövrigt inte vanligt förekommande i samhällen i tredje världen med lågt socialt kapital. Eliterna i sin tur legitimerar sin position genom att de har förtjänat den och eftersom de anser att de förtjänar sin position visar de en fruktansvärd brutalitet mot folket på samma historiska sätt som vita kolonisatörer gjorde mot indianbefolkningen i Nordamerika. Således, när de urbaniserade liberala eliterna vann andra världskriget och demonterade den kvarvarande nationalismen samtidigt som de temporärt höll upp levnadsstandarden för att på så sätt kunna socialisera människor utan allt för mycket konflikt. Det finns inte något samhälle i världen där detta skulle ha kunnat genomföras utom i västvärlden. Det är orsaken till varför Japan trots sin udda och brutala (hyper)modernistiska kultur fortfarande är etniskt homogent. Deras elit har ingen större vilja att förändra demografin och även om de försökte skulle det inte lyckas eftersom de japanska väljarna skulle rösta bort dem. Det intressanta är också hur västerlandet är ”utåtblickande” och ”erövrande” på ett fanatiskt sätt. Vår elit nöjer sig inte med att demontera västerlandet men kräver att alla andra länder skall demontera sina länder etniskt, kulturellt och religiöst och istället adoptera någon form av (hyper)individualistisk konsumtionskultur – vilket de naturligtvis inte vill där av dessa ständiga krig.
Så vad gör vi med denna vetskap? Vi vet att europeiska folk är ”sökande” vilket förklarar vår framgång inom en mängd naturvetenskapliga fält. Vi vet också att vi är lojala med ”auktoritet” och vad vi anser är högre moral. Vi är stark egalitära (individualistiska). I östra Europa föll länderna bakom järnridån efter kriget så de socialiserades inte i post-marxism och liberalism men i någon form av pragmatisk statskommunism. Detta gäller i princip för hela slaviska Europa. De är vad vi brukade vara och deras inflytande kommer på sikt växa allt eftersom de växer ekonomiskt. Vi kommer få nya modeller för vad ett gott liv är och bör vara. Den dysfunktionella liberala modellen är dysfunktionell och skadlig. Människor tenderar att se detta till slut. I synnerhet när de hotar deras liv. Den dagen (för den dagen kommer att komma) då våra eliter ersätts kommer vi återgå till en nationalkonservativ era. Samtidigt, den här (hyper)individualismen kommer finnas kvar. Vi kan inte radera den även om vi kan vända den till någonting gott.
När jag skrev att västerlänningar är omoraliska menade jag deras brist på bejakande av släktskap och gemenskap. Bristen på tribalistiska tendenser och oförståelse att sätta sin i andra folks situation. Om du lyssnar på en (social)liberal kommer denna person inte på något sätt vara intresserad av att tunnelbanan är fylld av hemlösa. De är ointresserade av dem eftersom det är svenskar men de kommer göra sitt yttersta för att hjälpa flyktingar från tredje världen. Det här beteendet är mycket ovanligt och udda och trots det så delar den överväldigande majoriteten av svenskarna den här synen. Om du läser äldre svensk litteratur från 1800-talet så krävde prästerna att svensken skall be för fattiga i tredje världen trots att Sverige var fyllt med fattiga människor varav många tvingades utvandra till Nordamerika. Detta beteende är av allt att döma djupt problematiskt men symptomatiskt för vårt folk.
Till sist – jag menar inte att svenskarna skall få sparken från sina jobb som intersektionalitetsvänstern menar. Vad jag menade var att de har rätt att social klass är drivande för hur ”liberal” du är. Således, om du vill göra invandrare mer liberala måste du lyfta invandrare från fattigdom och det är vår elit ointresserad utav eftersom de föredrar att de är beroende av välfärdsstaten. Vårt välfärdssystem har förvisso äldre rötter men expanderade kraftigt efter 1945. Syftet med välfärdssystemet var att i kombination med ”bra jobb” se till så att svensken inte skulle uppfatta att han lämnades i sticket och där med vara mer lojal mot den urbana liberala eliten.
Sedan 1990-talet har välfärdsstatens omfattning faktiskt reducerats men systemet lever alltjämt kvar och där med brukas det av invandrare eftersom de är beroende av detta system för sin basala överlevnad. Vi vet att invandrare från tredje världen inte har en chans på arbetsmarknaden. Detta beror inte på ”strukturell diskriminering” men ett ekonomiskt system (en kvarleva från äldre tider) som skyddar arbetstagare från konkurrens utifrån.
Om du skulle ta bort välfärdssystemet skulle markerna ändå falla på ungefär samma sätt men fler invandrare skulle ha möjlighet att konkurrera ut svenskarna och där med större social mobilitet hos invandrarna. Vi skulle då antagligen se fler invandrare på inflytelserika poster. I USA har de invandrande minoriteterna betydligt mer inflytande (i synnerhet asiater) just eftersom USA tillåter att den vita befolkningen (insiders) konkurreras ut. Invandrarna som gör en klassresa kommer i sin tur bli mer liberala. Samtidigt har vi intressanta system kvar så som ”mångkulturalism” som samtidigt göder religiösa och kulturella särarter. Jag undrar vad effekten skulle bli om du tog bort anti-diskrimineringslagstiftningen. Antagligen skulle de en högre grad av nominell assimilation hos invandrare precis som du ser i Storbritannien och Frankrike.
Hur som helst. Du och jag är i princip rakt av politiskt överens. Återigen; Nej, jag tycker inte att svenskar skall få sparken från sina jobb och jag tycker att den ”anti-rasistiska” vänsterns idéer är puckade men de har rätt att den sociala mobiliteten är låg hos invandrare och där med tenderar invandrare att odla sina egenheter. Om vi vill reducera ”hedersproblematiken” hade jag gjort samma analys som vänstern (att klass påverkar politiska åsikter och livsstil) utan att stödja deras policyförslag. Själv tycker jag att ”hedersproblematiken” är en rätt liten fråga. Den drabbar inte svenskar och är en intern angelägenhet hos exilerade utländska folkgrupper. När det kommer till vår "skuld": Jag hade gjort som du föreslår och transformerat om hela det västerländska samhället till någonting nytt och försökt bota vår (hyper)individualism.